Foto: Bildbyrån

FOTBOLLDIREKTS KRÖNIKÖR MAGNUS ÖSTERBERG
2018 års allsvenska är över. Känns länge sedan jag tippade tabellen innan allt brakade igång. Det gick, sådär. I två delar (plats 1-8 och 9-16) ska jag kolla på hur det slutade och kommentera både mitt tips, utfallet – och vad som väntar 2019. 

Det finns så mycket att säga om året, både det som varit men också i allt väsentligt kring vad som väntar.
Titta på AIK och Mikael Lustig, otroligt spännande uppgifter och en affär på Seb Larsson-nivå. Viktigt för AIK att lyckas där. Hade varit stort att se AIK lyckas igen – att får hem ett sådant namn är en dröm för vilken allsvensk klubb som helst.
Vidare så har vi bland annat ett IFK Norrköping, som jämte Djurgården och deras arbete med att hitta Andreas Isakssons ersättare – står inför den svåraste enskilda värvningen i vinter när Andreas Johansson ska ersättas.

Det händer en massa saker under en säsong, inte minst har vi ett transferfönster där förutsättningarna i vissa klubbar ändras radikalt.
Det är ingen ursäkt, man tippar som man tror ändå men i vissa fall ser det ju skapligt annorlunda ut till den 1 augusti, jämfört med första april.
Hur som helst är jag nöjd i helhet.
Topptrion satte jag, om än med tvåan och trean i fel ordning. Trelleborg som jumbo blev också som jag trodde. Sen bommade jag ju grovt på GIF Sundsvall som jag trodde skulle få problem, det fick de inte. IFK Göteborg och Elfsborg hade jag inga stora förhoppningar på och de blev till och med sämre än jag anat. Dalkurd ett annat lag jag trodde skulle prestera lite bättre. Nåja, nedan alltså plats 1-8 med kommentarer och lite förutsägelser om 2019.

Såhär tippade jag ett par dagar innan premiären:

1. AIK
2. Malmö FF
3. IFK Norrköping
4. Östersunds FK
5. Djurgården
6. Hammarby
7. BK Häcken
8. IFK Göteborg
9. IF Elfsborg
10. IK Sirius
11. Dalkurd
12. Örebro SK
13. Brommapojkarna
14. GIF Sundsvall
15. Kalmar FF
16. Trelleborg

Det var mitt tips det, här nedan har vi facit och lite korta kommentarer om varje lag.

1.AIK:

Min kommentar:
– Svenska mästare till slut och det är svårt att säga något annat än att det är välförtjänt. En vinter med sju olyckor och åtta bedrövelser fogade samman Gnaget och man tog guldet efter en säsong som måste beskrivas bäst som: Stabil som fan. Innan säsongen tippade jag faktiskt guld till AIK mycket efter den satsning som gjordes på förhand när truppen gick från bra till bättre och där truppbredden gick från OK till fantastisk. Bygget har sin grund i miljonerna från Alexander Isak men det handlar inte bara om det. Rikard Norling har byggt vidare på sin täta och disciplinerade defensiv och adderat ett bra djupledsspel. Från målvakt till forwards och hela vägen ut på sista bänkplatsen har man hittat spelare som passar perfekt i sina roller och det är det som nu har betalat sig i form av epitetet regerande svenska mästare.

Så ser jag på 2019 för AIK:
– Bankontot är på intet vis tomt och satsningen för att ta steget ut i ett gruppspel (i Champions League eller Europa League) lär fortsätta. Det lär komma bud på Kristoffer Olsson (stora saker på gång). Alexander Milosevic har utgående avtal och är säkert attraktiv efter en stark säsong, och säkerligen finns ytterligare spelare som fångat utländska klubbars intresse. Sportchefen Björn Wesström och scouten Tobbe Ackerman lär ha en lång lista med potentiella ersättare och det skulle inte förvåna om den listan innehåller ett par, med allsvenska mått mätt, riktigt spännande värvningar. Det är vad som ser ut att försvinna och vad AIK numerärt behöver. Två större AIK-affärer kommer vi kunna räkna med.
– AIK har abonnerat på placeringar i toppen i många, många år och utsikten för en fortsättning ser så klart ljus ut ur Solnaögon sett. Vis av tidigare historik gäller det dock att bygga vidare på rätt sätt efter ett guld, något som inte är så enkelt som många tror. Det vi vet är att AIK gillar att vara jagade, nästa år är det många som kommer att testa att störa…

2. IFK Norrköping

Min kommentar:
– Peking smög med, under de flesta radar, likt de gjorde vid sitt senaste guld. Med en sprudlande fotboll tog man seger efter seger och knaprade sakta med säkert in avståndet. Det räckte inte ändå fram men trots det måste man ge Jens Gustafsson och IFK Norrköping en stor eloge till en väldigt bra genomförd säsong. Innan säsongen ville manager Gustafsson inte ta ord som guld- eller toppstrid i sin mun utan nöjde sig med att han ville ”vända trenden” med vikande tabellplaceringar. Jag vill försöka få honom att sticka ut hakan men det gick bara inte. Jag tippade laget som trea och det blev ju till och med bättre än så, hatten av! Isak Pettersson har tagit ytterligare kliv i sitt målvaktsspel under året och det har bidragit stort. Simon Thern har blivit jämnare och har varit en drivande spelare centralt på mittfältet. Han blev dessutom ännu bättre när han fick Alexander Fransson som kompanjon på mittfältet. David Moberg Karlsson har även han vänt sin ”trend” efter att karriären fått lite törnar i England och Danmark. Killen har en fart och teknik som är ytterst intressant och om humöret (som till viss del driver honom framåt) kan tyglas ännu mer är det här nästa stora försäljning som Gustafsson gör.

Så ser jag på 2019 för Norrköping:
– Hur jag än vrider och vänder på alla begrepp kan jag inte plocka bort Peking från toppstriden även nästa säsong. Visst kommer klubben att få bud på sina viktiga kuggar men försäljningar är en del av verksamheten och något som man har visat att man klarar av att hantera. Laget är förhållandevis ungt och den stora frågan är vem man som ska ta över efter den till Halmstad BK nu flyktade Ante Johansson. Kan vara den svåraste allsvenska värvningen 2019 att lyckas med. Förutom att han varit kittet som tätat försvaret har han varit den tydligaste fanbäraren också.

3. Malmö FF:

Min kommentar:
– MFF spelar i en helt egen ekonomisk division och är fortsätta med det ett tag till. Gruppspelet i Europa League för att pengarna fortsätter att strömma in på kontot. Poängen strömmade inte in i tabellen under våren och Magnus Pehrsson fick lämna ett blödande Malmö efter sig. Alla drömmar om guld var döda och detsamma gällde i princip även en topp-3 placering. Då klev Daniel Andersson fram, som sportchef. In med Uwe Rösler som tränare, in med Anders Christiansen och Marcus Antonsson. Boom. Som en ångvält sköljde sedan Malmö undan nästan allt och alla och man knep en plats i toppen igen. Med nya möjligheter till att spela i Europa 2019/2020. Jag fick nästan rätt när jag tippade laget som tvåa men ändå var jag ju helt fel ute. Första delen av säsongen var ju laget ett mittengäng, andra halvan i princip bäst. Men det är ju sluttabellen man tippar.

Så ser jag på 2019 för MFF
– Som sagt, andra halvan av säsongen är lysande och man lever kvar i EL-spelet ännu. Rösler har lämnat en lista till Daniel Andersson och den lär innehåller ytterligare spets på en redan lysande trupp. Jag skulle gissa att man spetsar/breddar sin backlinje en del, annars känns ju truppen precis så bra som den visat sig vara efter sommaren. Jag tror inte att MFF ger övriga lag lika mycket försprång nästa säsong och med det sagt lär det handla om guldstrid för MFF nästa säsong, allt annat är ett underbetyg.

4.Hammarby IF:

Min kommentar:
– Det blev en säsong där Bajen tog steget tillbaka till toppen, men ändå inte. Man fick fick smaka på serieledningen och hade länge, länge en plats bland de tre som får kvala till europaspel. Nu blev det inte så och det är bara att ta nya tag. Jesper Jansson har till stora delar byggt om spelartruppen och nu behöver man bredda konkurrensen och så klart även gärna spetsa till den. Skadorna på ”Junior” och Johan Wiland blev tunga även om ersättarna gjorde det klart godkänt, där finns ett jobb att göra. Kennedy Bakircioglu tackar för sig och därmed försvinner en Bajen-ikon från truppen. Tid för någon annan att kliva fram med andra ord. Stefan Billborn ska ha beröm för hur han styrde laget till den bästa säsongen på väldigt länge, nu gäller det att ta nästa steg.

Så ser jag på 2019 för Hammarby:
– Ja, det lär absolut hända saker i truppen med det är lite svårt att sia om exakt vad. Björn Paulsen har fått en del uppmärksamhet och det vore underligt om det inte kommer ett par rejäla bud på honom i januari. Sen om det blir affär eller inte återstår att se. Sander Svendsen såg hösten 2017 ut att bli en spelare att räkna med inför 2018. Så blev det inte. Den högt rankade norrmannen har fått sparsamt med speltid och har när chanserna givits inte kunnat spela sig kvar i Billborns planer. Det känns rimligt att Svendsen lämnar, antingen på lån eller permanent. Det behövs spetsas till och luckan emotionellt efter Kennedy ska fyllas liksom den troliga spelmässiga luckan efter Jiloan Hamad, om han inte skriver på ett nytt kontrakt. Ska vi gissa på 3-4 nya namn innan premiären 2019?

5. BK Häcken:

Min kommentar:
– Andreas Alm fick sannerligen fart på sitt lag under andra halvan och länge hotade man om topp-3. En Paulinho i högform ackompanjerad av bland annat Irandust satte skräck i många motståndarlag. Det lyckades inte hela vägen men åter igen visar Hisingegänget att man ”nästan” är där, man hotar och stressar de större klubbarna. Ekonomin är god och Alm skulle behöva spetsa till truppen med ytterligare något namn för att kunna utmana hela vägen in i mål. Klubben är duktig på att fostra unga talanger och Alm har bra historik (från tiden i AIK) att matcha fram yngre spelare så eventuella nyförvärv måste inte redan ha ett välfyllt cv.

Så ser jag på 2019 för Häcken:
– Nu ska vi avvakta vad som sker med truppen i stort men det är väl ingen vild gissning att säga att BK Häcken lär ligga i ungefär samma position nästa säsong om man inte lyckas med ett formidabelt transferfönster. Alm är stabil leverantör av topp 5-placeringar och det har han förutsättningar att fortsätta vara även 2019. Alm visar inte minst i år vilken skicklig makare han är.

6. Östersunds FK:

Min kommentar:
– Här hände det mycket. För mycket. Graham Potter försvann men jag måste säga att Ian Burchnall fyllde den luckan på ett bra sätt, dock ska det sägas att det var ett välfungerande lag som han fick ta över. Saman Ghoddos såldes också till slut och där försvann mycket kvalitet, så klart. Nu ska den nya tränarstaben klara en uppbyggnad, och ombyggnad, och med tanke på de vindar som blåser runt Daniel Kindberg känns det som att det kommer att bli ett lite tuffare jobb än man kan tro. Brwa Nouri försvann och Dennis Widgren har utgående kontrakt, även det är pjäser som inte är helt enkla att ersätta.

Så ser jag på 2019 för Östersund:
– Östersund har verkligen levt på ”små rosa moln” ett par säsonger där gruppspelet i Europa League så klart är höjdpunkten. Ekonomin (av det man kan gissa) lär vara god efter just det gruppspelet och försäljningen av Ghoddos. Men vad som sker med Kindberg och klubbens rykte återstår att se. Spelartruppen som den ser ut idag är bra men inget för den absoluta toppen. Det pratas om att Hossam Aiesh kan försvinna och då tappar man väldigt mycket offensiv kraft. Jag tror att ÖFK får ett kämpigare 2019.

7.Djurgårdens IF:

Min kommentar:
– Efter en fin seger i Svenska cupen tog det roliga slut för Djurgården som inte lyckades kvala sig vidare och som inte heller fick riktig ordning spelet och resultaten i allsvenskan. Sommarens transferfönster hade behövt skaka liv i en trupp som inte riktigt fick det att stämma. Trots allt så blev man sjua och det är inget misslyckande även om de säkert fanns större förhoppningar inför säsongen. VD:n Henrik Berggren aviserade att han skulle lämna och det satte igång samma tankar hos sportchefen Bosse Andersson. Nu blir båda kvar ändå. Med Andreas Isaksson avsked och Jonas Olsson också ut försvinner två ”namn” för klubben. Erik Johansson blir ledargestalt nummer ett nu och att man hoppas på återkomst för Magnus Eriksson är ingen nyhet. Glöm inte heller att Mrabti sannolikt är förlorad.

Så ser jag på 2019 för Djurgården:
– Nya tränare i form av Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf som ansluter från IK Sirius är tillsatta. De två har gjort sju bra år i Sirius och ser så klart fram emot att få jobba med större resurser. För det finns ekonomiska muskler i klubben efter många fina försäljningar. Det är självklart att Djurgården kommer att spänna bågen högre inför 2019 men det kräver att man agerar på värvningsfronten, något man så klart kommer att göra. Kan man locka Kerim att stanna kvar? Kommer Magnus Eriksson tillbaka från San Jose och MLS? Kan klubben motstå bud på Alijou Badji (för det lär väl komma)? Det finns en hel del frågetecken men med nya tränare och fortsatt kontinuitet på de ledande posterna borde Djurgården känna positiva vindar ändå, men det kommer att krävas en hel del jobb.

8. GIF Sundsvall:

Min kommentar:
– Wow, här får jag ta på mig dumstruten och svälja stoltheten: jag hade inte en enda siffra rätt när jag tippade utgången för Giffarna, jag var inte ens i närheten. Med Joel Cedergrens vilja, lite spanska importer och en lysande Linus Hallenius flög mitt bottentips all världens väg. Hatten av, men dumstruten på (för mig alltså). Med små medel och en stark tro på vad man ville åstadkomma överraskade Sundsvall stora delar av sina motståndare. Och de som inte blev överraskade fick sig ändå en tuff match när skickligheten var väldigt hög. Att många spelare presterade så nära sitt max under hela säsongen är imponerande.

Så ser jag på 2019 för Giffarna:
– Nu återstår ett tufft jobb för klubben att återupprepa denna fina prestation kommande år. Kampen om att behålla Hallenius, Batanero och målvakten William Eskelinen blir tuff då ekonomin inte är på topp. Cedergrens gärning måste framhållas som en av de bästa sett till det spelarmaterial som han haft till sitt förfogande. Klubben, framför allt sportchefen Urban Hagblom, måste få beröm för att man höll fast vid Cedergren när det blåste som snålast hösten 2017. Det lönade sig, nu har man visat man göra och ser säkerligen fram emot att fortsätta sin resa 2019.