Det är ju som det är med fotboll; olika.

Sarpsborg 08-Malmö FF kan ha varit topp 5 mest bedrövliga matcher jag har upplevt sett till fotbollskvalitet (vad det nu är?) mellan två lag på hygglig europanivå.

Men vi kan inte alltid tycka likadant allihop och mitt twitterkonto attackerades igår av norrbaggar som tyckte det var en fantastisk tillställning.

De älskar fortfarande sin Drillo därborta och det finns ju de som gärna tycker att gummistövelmannens fotbollsfilosofi fortfarande är den som gäller, ni kan inte ha missat det om ni lyssnat en del på Alexander Axén i CMores studio,

Sen är alla sätt för att nå framgång tillåtna i fotboll.

Likaväl som Sverige med begränsat material gör vad de kan för att nå en kvartsfinal i VM så kan Sarpsborg spela Drilloboll för att överhuvudtaget ha en möjlighet att nå dit de har nått i Europa League.

Det är beundransvärt på sitt sätt.

Problemet här var ju att Malmö FF, å sin sida, var sådär bedrövliga som de nästan alltid (Midtjylland-matchen enda undantaget) är på bortaplan i europaspelet.

Det blev en mischmasch, en kollission, en härdsmälta till fotbollsmatch på elitnivå.

”Det är plastgräset”, skrev någon till mig på Twitter.’

Men jag vet inte, bollen var ju sällan där någon gång.

Och när MFF-spelarna försökte  så såg det stabbigt, hackigt och smått nybörjaraktigt ut i vissa situationer. Då ska vi veta att dagens Malmö FF är ett lag som är förhållandevis bra på konstgräs och absolut inte ovana.

Skillnaden här var förstås att allsvenska lag spelar det vi brukar kalla ”konstgräsfotboll”.

Sarpsborg har valt en helt annan variant och deras fotbollsfilosofi utgår liksom inte från underlaget, de hade kunnat spela likadant i en sandöken, i gyttja, på betong eller Camp Nou.

Långa bollar på Bengt-varianten, upp och stångas i nickdueller, vinna bollar som studsar, hoppar, svävar och flyger, kasta långt, nicka långt, sparka långt och gärna högt.

Eller en djupledsboll på blixtsnabb forward.

Uwe Rösler visste och Malmöspelarna visste, men de hade inga nycklar för att lösa problematiken och såg understundom som förhäxade ut i den smått bisarra situationen.

Jag vet inte om det berodde på spelarnas oförmåga att spela sig ur situationerna eller om det bara var det faktum att MFF alltid är väldigt mycket under sin normala kapacitet när de spelar utomlands.

Men att beskåda matchen var smått bisarrt.

Det var lite som att se 6-åringar spela med vuxna fullblodsproffskroppar.

Där det ena laget är bra på att sparka upp bollen högt och långt och liksom i nån sorts klump krigar sig fram till motståndarmålet, hur de gör mål utan att ”skapa målchanser”, om ni förstår vad jag menar.

Och det andra laget, vars spelare är lite kortare i rocken, kämpar för att försöka nå bollen i allt som studsar och svävar men inte riktigt lyckas få fast den och så kommer det en ny hög boll tillbaka och alla hoppar, kämpar och krigar för att nå bolljäveln som bara vill studsa än hit, än dit men aldrig till egna spelarna för att motståndarna är lite större och starkare.

Lite så. En aning överdrivet givetvis, men ungefär den bild som går att återge av den fotboll som spelades på Sarpsborgs arena.

Malmö hade en handfull egna vettiga anfall.

Ett efter några sekunder när Sören Rieks fick ett superläge.

Några i andra halvlek där Markus Rosenberg dök på första stolpen på inlägg från höger.

Och så det som gav målet, Rieks inlägg som Andreas Vindheim smått akrobatiskt volleypricksköt i liggande ställning.

Smått symptomatiskt för matchen att han gjorde det i ett glidtacklingsmoment.

Ungefär som att Sarpsborgs kvittering kom efter nickhoppstudsande utanför straffområdet (vann MFF en enda andraboll?) där en spelares misslyckade skott blev en snedträff som i sin tur blev en perfekt målgivande passning.

Malmö hade ett guldläge att ta tre poäng men ska på något vis ändå var nöjt med att det blev en.

För det är en besvärligare bortamatch än man vill tro. Sarpsborg har vunnit allt på hemmaplan i europaspelet och glöm inte att Genk åkte från Norge med 1-3 i arslet.

Samma Genk som alltså besegrade Besiktas i Istanbul med 4-2.

Det säger en del.

Der säger kanske framförallt om att en poängen igår kan vara värd väldigt mycket.

Malmö är ett helt annat lag på Stadion, Sarpsborg inte alls lika effektivt på bortaplan.

Faktum är att Malmö kan lösa ett avancemang från den här gruppen om nu Besiktas väljer att till slut ge upp.

Och alla matcher lever alltid sina egna liv.

Liksom den i Sarpsborg.

Tack och lov är den inte vid liv längre.

***

Kim Källström är, som väntat, strålande i TV.

Han har ju insikten och språkets förmåga.

Och han är inte feg, som många fd spelare ofta är när de står för nära de spelare som de mött eller spelat md för inte så längesen.

Nu stod han rakryggad med Rosenberg efter matchen och sa rakt upp och ned att den väldigt onödiga efterslängen/tacklingen var solklart rött kort. Utan att bädda in det i något.

Och det är klart att det var ett rött (när Markus själv var beredd att nästan hålla med så förstod man…), men väldigt många experter i TV hade inte varit lika distinkt.