Foto: Bildbyrån

Oscar Lewicki spelade snabbt till sig en plats i det svenska landslaget efter U21-succén 2015, men bortsett från Janne Anderssons första samling i september 2016 har MFF-spelaren varit borta från Blågult. Efter en stark sommar och höst drömmer nu 26-åringen om comeback.
– Jag tycker själv att jag spelar på en hög nivå och är i bra form, säger Lewicki till FotbollDirekt.se. 

När svenska U21-landslaget sensationellt vann EM-guld sommaren 2015 var Oscar Lewicki en av de viktigaste spelarna. Han gjorde mål i öppningsmatchen mot Italien och med sitt defensiva slit turneringen igenom var en ny Stefan Schwarz född på det svenska mittfältet. I finalen mot Portugal, som Sverige vann efter straffar, var Lewicki kanske bäst på plan. MFF-spelaren bjöd inte de portugiserna stjärnorna på någonting!

Några månader senare, när det svenska a-landslaget skulle spela ett nervkittlande EM-playoff mot Danmark, startade Lewicki bägge matcherna och var efter matchvinnaren Zlatan Ibrahimovic kanske Sveriges bästa spelare i dubbelmötet.

Landslagssuccén fortsatte sedan för MFF-mittfältaren. Lewicki togs ut i EM-truppen och startade dessutom premiären mot Irland på Stade France. Därefter började det dock dala för skåningen, som i de två övriga gruppspelsmatcherna var förpassad till bänken (hoppade in mot Italien).

Erik Hamrén tackade för sig efter uttåget i Frankrike och in kom Janne Andersson – som i sin första landslagssamling i september 2016 plockade ut Lewicki, men sedan dess har 26-åringen inte varit med.

När FD i förra veckan rankade de fem allsvenska spelare som bör vara närmast en plats i a-landslaget placerades Oscar Lewicki som tvåa efter AIK:s Alexander Milosevic. Motiveringen löd: ”En av landets bästa mittfältare när det kommer till att försvara. Lewicki visade det gång på gång mot meriterat motstånd i U21-EM 2015 och så även i 2-0-segern mot Besiktas, då han var bäst på plan. Lewicki var mer eller mindre felfri där på Stadion, en fantastisk insats och han bör åter knacka på dörren till Blågult”.

Efter den jobbiga våren för Malmö har skåningarna efter VM-uppehållet gått som tåget i allsvenskan och även kvalat in till Europa Leagues gruppspel, där de alltså besegrade stjärnspäckade Besiktas för knappa två veckor sedan. Lewicki myser nu över att höra att han rankas högt igen.

– Det lät bra det som du skrev. Jag tycker själv att jag spelar på en hög nivå nu och är i bra form. Nu när vi spelar internationella matcher så är ju det ett bra fönster att visa upp sig i, att visa att man håller på den nivån. Så ja, jag tycker att det gått bra än så länge, men klart att det är hård konkurrens också. Det är bara fortsätta att jobba på och hoppas att chansen kommer, säger Lewicki till FotbollDirekt.se.

Nu i senaste landslagssamlingen mot Ryssland och Slovakien valde Janne Andersson att testa några nya namn som Kristoffer Peterson, Kristoffer Olsson och Sebastian Andersson. Lewicki vill dock inte hävda att hans namn borde ha varit med.

– Nej jag vet inte, det är upp till Janne att bestämma. Klart man vill vara med men som jag sa innan, det är många duktiga spelare i landslaget och ta ett namn som Koffe (Kristoffer Olsson), han har varit jättebra i AIK i år. Det är liksom inte mycket att snacka om. Jag hoppas kunna visa upp mig från min bästa sida i matcherna som vi har kvar och hoppas så klart förr eller senare att komma med i landslaget igen.

Du var väldigt bra mot Besiktas. Att just prestera som bäst när det gäller som mest verkar vara ditt signum? Det såg vi ju även under U21-EM och i playoffmötena med Danmark.

– Precis, det är samma känsla som jag också har, att jag har en växel till när det är som tuffast. Det beror väl också dels på att mina styrkor ligger i att försvara och de egenskaperna kommer ju fram mer när man möter tuffare motstånd.

Med tanke på att du spelade till dig en ordinarie tröja under Erik Hamréns ledning, är det nu bittert att du bara fick vara med i Janne Anderssons första landslagssamling för två år sedan?

– Bittert ska jag inte säga, men klart att jag hade velat vara med där. Som fotbollsspelare får man någonstans leva i nuet, men min förhoppning är ju att vara med i landslaget igen. Bittert är det inte på något sätt, men man vill ju tillbaka och känna på det liksom. Klart man vill vara med igen!