PÅ FD: AIK-basens urstarka facit – ”Imponerande, bäst i allsvenskan”

BLOGG – MAGNUS ÖSTERBERG

Det är ju alltid en smaksak vad som är en bra värvning och en mindre lyckad sådan. Vems fel är det om det går galet, vem ska hyllas om man prickar rätt? Svaret är inte enkelt, men det vi vet är att sportcheferna ofta får ”ta skit” när det blir trassel men då bör de också hyllas när det blir rätt.

Jag tänker ägna ett par blogginlägg framöver till att gå igenom ett par av de klubbar som ofta står i fokus, inte minst medialt och även de med de mest engagerade supportrarna. Om jag har rätt eller fel är ointressant, men jag ska fokusera på det som faktiskt är bra och ge min bild av värvningar och de olika komponenter som spelar in.

***

AIK är en klubb som trivs allra bäst när ljuset är full stryka på klubben och inte sällan stormar det. Lika stora blir därmed också hyllningarna när klubben lyckas resultatmässigt och även när det gäller transfers, både utgående och inkommande.

Björn Wesström har haft rollen som sportchef under en lång tid nu och mycket av det han gjort är det som ligger bakom att klubben konstant håller till i toppen. Jag ska inte backa bandet för långt utan hålla mig till vad som har hänt i truppen inför och under den pågående säsongen.

En sak som inte går att bortse ifrån är försäljningen av Alexander Isak till Borussia Dortmund. Något som inbringade pengar motsvararande ett lyckat Europacupspel, och detta från en egen produkt. Egentligen alltså en ren nettovinst på hela affären. Den försäljningen av Wesström (nej, inte bara han, men ändå) gav AIK en väldigt bra grund att stå på och det är där man är nu.

***

En värvning görs aldrig av bara en person. Sportchefen absolut, scout(er) och i viss mån även tränaren är inblandad. Hur som helst måste alla led vara formade på mer eller mindre samma sätt och införstådda i klubbens kultur och tränarens spelsätt. Om allt fungerar som det ska blir det fler lyckade än misslyckade rekryteringar.

Björn Wesström – Tobias Ackerman (chefsscout) – Rikard Norling (chefstränare) är trion vi pratar om i AIK. En trio som lirar som vilken ”förstakedja” som helst om jag får låna en hockeyterm. Samspelta och införstådda med vad man söker och vad man vill ha. Därför blir min genomgång av spelarna nedan i princip en enda upprepning av ett bra arbete.

Inför och under året har det inkommit ett gäng spelare, jag ska kommentera dessa:

* Budimir Janosevic (mv): Kom från en mycket bra säsong i BP men skadad vid övergången. När Oscar Linnér blev skadad fick han chansen och visade att det här var en mycket bra rekrytering. Stabil och en klart godkänd allsvensk målvakt, säkerligen blir det mer speltid och framför allt vet AIK att man nu kan lita honom när det blir dags igen, det är ovärderligt.

* Robert Lundström (b): Högerbacken kom från en sejour i Norge (Vålerenga) men med allsvensk rutin från GIF Sundsvall. Likt Rasmus Lindkvist på vänsterkanten som klippt och skuren för den ”wing-roll” Rikard Norling använder sig av. Fram till den svåra skadan visade han en väldig kvalitet och gav även han ett kvitto på hur väl han passar in i spelsättet. Bara att applådera.

* Alexander Milosevic (b): En hemvändare som såg aningen rostig och trög ut inledningsvis men som för varje omgång har växt in till den ledare han är och vill vara. Har slipat bort en del av sin nonchalanta uppsyn och varit väldigt stabil och bra. Får dra ett ännu större lass när Nisse Johansson tvingades lägga av. AIK visste vad man skulle få av Alex och han har levererat. Kanske ska han iväg igen och testa lyckan utomlands, men oavsett det så är det en mycket bra värvning.

* Joel Ekstrand (b): Tråkig skadehistorik och än så länge har vi inte fått se vad Ekstrand kan erbjuda AIK:s försvarsspel. Han är inne i fotbollsträning, om än begränsad, och väntas snart kunna delta fullt ut i fotbollsträning. Det närmar sig med stormsteg. Sen återstår att komma i matchform och sedan ta en plats. Det är svårt att säga något annat än att vi får vänta och se, klart är att Joel Ekstrand i ”gammalt gott slag” är en mycket kompetent allsvensk mittback.

* Robin Jansson (b): Ingen värvning som AIK planerade för men när behovet uppstod agerade AIK snabbt och resolut. Ett ypperligt bevis på den beredskap en allsvensk klubb måste ha och ett kvitto på att spelare inte måste ha en meritlista som för supportrar att dregla. Jansson måste ses som ett riktigt klipp och han har växt in i den allsvenska kostymen snabbare än vad som borde vara möjligt. Ett typiskt bra bevis på att ”förstakedjan” är samspelt.

* Enoch Kofi Adu (mf): Återigen en spelare som är som klippt och skuren för AIK:s spelmodell. Får sällan stora rubriker och gör inte en massa ”poäng” i form av mål eller assist men herregud vilken nytta. Lugn med bollen och täcker så mycket ytor defensivt. Klockren.

* Sebastian Larsson (mf, nu i sommarfönstret): Det behövs ingen längre utläggning här. Sebastian Larsson har just den där meritlistan som får anhängare att jubla högt. Viktigare är att han visade så sent som det nyss avslutade VM-slutspelet att han har mycket kvar i kroppen. Kommer bidra med erfarenhet och massor av ”gnuggande” på mittfältet. har dessutom en mycket bra fot vid offensiva fasta situationer och det vet v alla vad det betyder i fotboll idag.

* Panajotis Dimitriadis (b/mf, nu i sommarfönstret): En hemvändare till som AIK känner väl till. en lagspelare som är konkurrenskraftig på flera positioner och som bidrar med mycket hjärta och hårt arbete. Perfekt i en trupp där balansen rubbats av skador och annat elände. Blir en nyttig pusselbit direkt.

* Heradi Rashidi (mf, nu i sommarfönstret): En helt överraskade värvning men en ganska skaplig debut får man säga… Rashidi har inte fått det att lossna tidigare trots att han varit en ”råtalang” av stora mått ganska länge. Blir mycket intressant att se om han kan göra en ”Robin Jansson” och se ut som en bra allsvensk spelare på nolltid. I så fall en mycket bra rekrytering sett till ekonomi.

* Nabil Bahoui (mf/anf, lån): Välkänt namn och en bra värvning om än ”bara” ett lån. Fick vandra runt på lite olika positioner och är kanske ingen utpräglad spelare för nuvarande spelsätt. Trots det gjorde han stor nytta och jag blir inte förvånad om Nabil återkommer till AIK på ett eller annat sätt. Nu eller senare.

* Tarik Elyonoussi (mf/anf): Ruggigt vass spelare som har gjort stort avtryck redan. I konkurrens med många andra klubbar vann AIK till slut dragkampen. Smakar det så kostar det och även om han är dyr så är han värd varenda krona. En spetsvärvning som denna granskas hårdare men även denna klarar ju alla kritiska ögon.

* Stefan Silva (anf): Efter en, i mina ögon, underlig utflykt till Italien är Silva tillbaka på svensk mark. Har ännu inte lyckats ta en ordinarie tröja men har ändå visat en del under den speltid han har fått. Med tätt matchande ett tag framöver lär vi få se mer av Silva och jag har känslan av att även det här är en värvning som måste ses som väldigt bra.

Som jag ”varnade” om innan är det i princip idel ädelt beröm. Men jag ser inga stora missar i ovanstående. Visst kan man diskutera Ekstrand men AIK visste vad man värvade och att det fanns en viss risk i och med skadehistoriken. Rashidi och Panos har just anslutit och kan ju så klart få annat utfall, men av det jag vet idag är det två bra tillskott sett till helheten, det vill säga behov och ekonomi.

Sebastian Larsson ”måste” lyckas som den profilvärvning han är men med den spelstil han har och den person han är ser jag inget annat än att han kommer att bidra till ett redan bra AIK.

***
Det vankas Europaspel och guldjakt och AIK trivs med det. Truppen har fått den ena törnen efter den andra. Det kan såklart bli fler förändringar, men om Björn Wesström och hans medarbetare kan hålla samma nivå i rekryteringsarbetet framöver lär inte AIK:s resultat drabbas speciellt mycket av detta. Träffsäkerheten på värvningar har varit imponerande, just nu den bästa av alla sportchefer i allsvenskan. Vem som är bäst går alltid att diskutera men i nuläget är han den som prickar rätt oftast.