PÅ FD: Får frågan om Özcan – ”Inte rätt att sparka honom”

FOTBOLLDIREKTS KRÖNIKÖR MAGNUS ÖSTERBERG
Lite skilda världar nu för Stockholmsklubbarna, AIK och Hammarby är på väg att gå loss i toppen. Djurgården som varit så uppskrivet, tvingas akta sig för botten. Men att sparka Özcan Melkemichel efter fiaskot mot BP – det tror inte FotbollDirekts krönikör Magnus Österberg på.

Hammarby spelade en märklig match hemma mot Sundsvall i lördags. Spelet i den första halvleken var inte ens hälften så bra som resultatet, 3-0. Målen var det absolut inget fel på men inte heller frukten av en fullständig dominans och ett felfritt framträdande. Långt därifrån.

LÄS: HÄR BACKAR MELKEMICHEL – FÖRSÖKER INTE ARGUMENTERA

Det är dock ingen nyhet att det är målen som räknas och att man enkelt färgas av vad som står på resultattavlan. Och det är ju det som syns i tabellen sen.

Pa Dibba är i ett sådant där ”stim” som spelare kan hamna i ibland. Han gör en del snygga mål, absolut, men den här matchen var det mål av den enkla sorten, den där ”rätt man på rätt ställe vid rätt tidpunkt”. Det har redan hunnit bli sex mål den i den här allsvenska inledningen och Pa Dibba lyser av självförtroende. Han var lite tjurig för ett tag sedan över att han inte fick starta matcherna. Han lär starta framöver ett tag i alla fall.

***

Den andra halvleken inleddes strålande bra av Hammarby som plötsligt levde upp till den där tremålsledningen man skaffat sig och när 4-0 trillade in var känslan att det skulle kunna bli fler mål, många fler. För Hammarby alltså.

Fel. Fel, fel, fel.

Det var på väg att glida Bajen ur händer fullständigt och Giffarna gjorde mål. Ett, två, tre mål. Och ett fjärde som dömdes bort för offside.

Andan i halsen på de dryga 25000 på plats och mer en lättnadens suck än segerjubel efter slutsignalen. Märkligt och på sitt sätt obegripligt.

***

Johan Wiland stod för en superb räddning alldeles i inledningen av matchen när Peter Wilson kom fri. Den räddningen följdes av flera bra ingripanden som i efterhand får ses som matchavgörande. Men egentligen borde vi inte ens behöva prata om hemmamålvakten, den här matchen skulle ha varit död och begraven efter första halvlek, eller åtminstone efter 4-0. Men icke.

Pa Dibba ska givetvis ha stort beröm för sin målproduktion men jag vill också ge Nikola Djurdjic ett stort omnämnande. Förutom att han själv nätade låg han bakom det allra mesta i anfallsväg, inte minst genom sitt stenhårda och kompromisslösa spel. Han står för kraft och konstruktivitet i en perfekt mix och ”banar vag” för till exempel Dibba. Utan honom blir Hammarbys spel ett helt annat.

***

Hammarbys första femton minuter i den andra halvleken rättfärdigar i viss mån segern men i övrigt har man fortsatt en hel del kvar att slipa på. Serieledningen imponerar men ska den bestå behöver man putsa till saker både här och där. Stefan Billborn var inte alls nöjd med prestationen som helhet och det är nog det bästa av allt för alla hammarbyare, att laget är inställda på att fortsätta att jobba hårt.

***

För den tredje matchen i följd fick Djurgården lämna en allsvensk match utan poäng. Bortamatchen mot BP slutade med förlust efter det aningen snöpliga skottet som Andreas Isaksson inte kunde stoppa. Viktigt här: Isaksson gjorde flera väldigt bra räddningar och har ju inte minst i tidigare matcher räddat poäng till laget. Han bör inte inte ses som ensam syndabock.

Oförmågan att göra mål håller i sig och det är ett större bekymmer. Özcan Melkemichel testade nu Dzenis Kozica som anfallspartner till Tino Kadewere. Jag har förvånats över att det testet inte kommit tidigare då det var i den positionen som Kozica var så lyckosam i Jönköpings Södra. Idag blev det inget vidare men det beror på andra saker. Ge den duon några matcher och det kommer att bära frukt. Det är inget flyt i uppbyggnaden. Det stämmer inte alls långa stunder och man hittar ingen bra rytm i sitt anfallsspel, där är det största problemet.

Kerim Mrabti gjorde comeback efter skadan och det är nog faktiskt det enda positiva som Djurgården kan ta med sig från den här matchen. Nu gäller det för honom att hitta matchrymten fortare än kvickt, utan att gå sönder igen.

***

Det är en riktigt tuff period som Djurgården nu ska ta sig ur. Det är cupfinal mot Malmö på torsdag och en chans att ”glömma” allsvenskan för en kort stund. I den matchen finns det faktiskt inget att förlora (ja, förutom pokalen alltså) men Europa-kvalet är ju redan klart. För att komma ur den här svackan måste man slappna av och bara gå ut och köra. Man måste hitta vägarna fram till ett anfallsspel värt namnet, man måste börja tro på det man gör. Kasta bort all ängslan och alla funderingar. Det är lätt att säga och svårt att göra, jag vet det, men just därför är finalen ett bra tillfälle att bryta trenden.

En olycka kommer sällan ensam och när Augustinsson tvingades kliva av efter en kollision rubbades balansen i laget. Fredrik Ulvestad är en bra mittfältare, som vänsterback tappar både han och laget i slagstryka vilket inte är konstigt. Om Augustinsson blir borta ett tag testas truppbygget rejält, det finns ingen annan vänsterback i truppen.

***

”Kvartssamtal” har ju ägt rum förut, både sådana som kommer ut i media och inte. Det är ingen bra signal och tumskruvarna vrids åt. Ingen i Djurgården är nöjda. Inga ledare, inga spelare och inte heller några supportar. De står tillsammans nu, precis som man gjorde med framgångarna ifjol.

***

Nu får jag frågan från många om det är det rätt väg att sparka Özcan?

Nej. Inte nu, det är cupfinal på torsdag och man ska inte riva upp allt. Laget gjorde en makalös säsong ifjol och har sedan dess tappat allt för många profiler, ersättarna kan säkert bli bra över tid men är inte av samma kaliber. Försäsongen inklusive gruppspelet i cupen var jättebra och laget är ju faktiskt i final. Det är ju Özcan som lett laget dit också.

Om den allsvenska kräftgången fortsätter fram till VM-uppehållet är läget ett annat tycker jag. Ett jätteviktigt kval till Europaspel ligger då framför dem och en eventuell förändring då kan ge effekt. Men där är man inte än. Och vilka är alternativen till Özcan? Och vilka är resurserna att spetsa truppen för att få den på samma nivå som fjolårets?

Man måste reda ut vad det är som felar och inte ta den ”enkla” vägen ut att sparka tränaren. I det här fallet känns det inte givet att det är där felet ligger.