Foto: Bildbyrån

Säga vad man vill, men nog har de tre inledande omgångarna av allsvenskan gett oss all anledning att se fram emot en väldigt intressant fortsättning. Att med tjugosju (27) omgångar kvar prata om kris eller SM-guld är ju knappast relevant, men vissa saker kan vi i alla fall konstatera. 

Vi börjar högst upp i tabellen, vi börjar alltså med Hammarby.

Tre raka segrar och 9-2 i målskillnad.

Det var nog få som såg det komma även om så klart många grönvita gjorde det. Jag ska inte vara pessimistkonsult nu men motståndet har ännu inte varit något lag där tipsen pekar på att något av dessa lag ska tillhöra den övre halvan. Men ändå.

– En premiär är en premiär och där såg det stabilt ut mot Sirius

– IFK Göteborg är inte vad de en gång varit men en bortamatch mot Blåvitt är aldrig enkel.

– BP är en nykomling som kommer att få kriga för nytt kontrakt.

Hammarby och nye huvudtränaren Stefan Billborn har fått en drömstart, det går inte att säga annat. Arbetsro är ett uttryck som ofta dyker upp och det passar fint här.

Lagets utveckling från försäsong/Svenska cupen och fram till idag är en brant stigande kurva och nu kommer man att sättas på prov på allvar.

***

På tal om utveckling. Imad Khalili ser ut som en helt ny människa och spelare, tänk vad förtroende från rätt person (läs tränare) kan göra med en spelare. Tänk vad självförtroende gör för prestationerna.

Jiloan Hamad var väl ”helt ok” redan ifjol men har inte varit lysande på försäsongen. Nu blir allt han gör till offensivt guld. Poängspelare är ovärderliga.

***

IFK Norrköping väntar på hemmaplan på torsdag, ett Peking som i senaste matchen mot Kalmar (seger 3-1) såg ut mer som det lag jag förväntar mig att de ska vara. Håller trenden i sig kan det bli en ytterst sevärd tillställning.

***

Hammarby är bättre än på länge, det står klart men exakt h u r bra man är går inte att säga ännu. Den offensiva bredden i truppen är lysande och kan komma till användning nu när det blir tätt matchande. 19/4 Norrköping (hemma), 22/4 BK Häcken (borta) och så derby på Tele 2 mot Djurgården 29/2. Tre matcher, nio poäng och 13 dagar till att väga in i hur tungt den här starten ska väga. En sak är i alla fall säker: Än går det vågor på Hammarby sjö.

***

AIK tog revansch på sig själva i derbyt mot Djurgården och avfärdade förhållandevis enkelt ett Djurgården som annars inlett stabilt. Jag har ansett (och skrivit) att Djurgården sett ”ramstarka” ut och att man har hittat vägar till bra resultat även om spelet inte har flutit på till fullo. I derbyt på Friends såg det tamt och ihåligt ut, ska jag fortsätta på inslagen väg var det ”ramsnett”. AIK var bra utan att vara lysande, man tilläts göra det man vill och då är man sylvassa.

Lagkapten Henok Goitom var på ett perfekt ”derby-humör”: Lagom grinig och både effektiv och elegant i sitt spel. Tarik Elyounoussi var åter igen lysande och Enoch Kofi Adu lugnet själv. Det räckte gott och väl till seger den här gången.

När/om Kristoffer Olsson kapar bort 2 tillslag per gång han får bollen kommer AIK att skapa en mängd fler målchanser och troligen då också göra ännu fler mål. Det är en nyckel som AIK nu måste hitta: lite snabbare och lite skarpare utan att riskera farlig bolltapp.

***

Djurgården led oerhört av att tvingas byta ut en lårskadad Kerim Mrabti, Özcan Melkemichel sa det rakt ut och alla såg det: Djurgårdens presspel försvann ut i spelargången när Mrabti klev av. Och backlinjen som varit i det närmaste klockren under en lång period såg både seg och osynkad ut. En dålig dag på jobbet för bortalaget helt enkelt.

Utan Mrabti blir Djurgården fattigare även offensivt, men här ska det gå att justera så att tappet inte blir för stort. Dzenis Kozica bör förpassas till bänken och ersättas av Jonathan Ring som bör få chansen nu, Kozica åstadkommer extremt lite just nu. Jag tror även att Kevin Walker är tillbaka i startelvan inom kort.

***

Djurgården får en chans till snabb revansch: På onsdag väntar Malmö FF på Tele 2:s konstgräs, en matta som MFF inte alls uppskattar. Om Djurgården kan hitta tillbaka till den vinnande vägen redan på onsdag andas man morgonluft igen, annars blir vägen lite krokigare.

***

Östersund tog en högst efterlängtad seger mot IFK Göteborg. Efter en miljard passningar och försök till kombinationer tröttnade först Curtis Edwards och sedan Saman Ghoddos. Två gånger vristskott och tre pinnar till ett ÖFK som enligt kapten Brwa Nouri ”gått på myten om sig själva”. Nu har man i alla fall klivit in i serien och några myter finns det inte längre att prata om.

***

Slutligen måste jag ju nämna BP:s tränare Luis Pimenta som innan domaren blåst av matchen mot Hammarby tog några ord med fjärdedomaren(bad om lov att lämna sitt tekniska område antar jag) och stegade ner till sektionen för bortafansen. Han klev upp på läktaren och skakade hand med samtliga supportrar. Må hända en liten gest men ack så fin. Han tar det här på allvar och har på kort tid blivit ”mer BP” än BP själva. Han tackade sina supportrar och bad om ursäkt, förklarade att laget jobbar hårt och att bättre tider kommer.

Det kan det säkert göra för Mr Pimenta och hans BP, men så naivt som man uppträdde idag kan man inte göra. Om inte Pimenta ursäktande ska få skaka sin händer och armar ur led måste laget hitta alternativ att variera sitt spel med. Det är visserligen så mycket trevligare att se ett lag verkligen försöka ”spela sig ur” snarare än att ”sparka sig ur” men verkligheten kräver ju att laget skramlar på sig tillräckligt många poäng, annars är det hissen en våning ner som gäller till nästa säsong.

***

Det är en svettig period om man vill hänga med nu med matcher varje dag. Det tackar vi för!