LÅNGLÄSNING: Valentic har inget att bevisa – “Dalkurd kommer inte bli imponerade av AIK:s fans”

AYIA NAPA, CYPERN. Det är en självsäker Azrudin Valentic som kliver ut på allsvensk mark med Dalkurd. I en lång intervju med FD berättar han hur han är en pionjär inom svensk fotboll och om Olof Mellbergs betydelse. Hur han fick Alexander Milosevic att börja gråta och om tacksamheten till Sverige. Han pratar dessutom om Dalkurds bötessystem, potential och sin egen orädsla. 
– Jag lovar, jag har ingenting att bevisa i Allsvenskan, säger han till FotbollDirekt.se. 

Det är lite mer än två veckor kvar till den allsvenska starten och Dalkurd befinner sig på ett extrainsatt träningsläger på Cypern. Jag möter upp en till synes bekymmersfri Azrudin Valentic på lyxhotellet där klubben är inackorderade. Det är första gången Dalkurd spelar i Allsvenskan och det är första gången “Vali” leder ett allsvenskt lag.

Det är också första gången jag själv träffar Valentic efter att jag hade honom som tränare i division 1-laget Vasalund 2010 – året då en 18-årig Alexander Milosevic slog igenom och senare såldes till AIK. Bland spelarna i “Vasa” gjorde Vali sig känd för att vara oerhört skicklig på att utveckla den individuella spelaren, spela offensiv och rolig fotboll. Han var också känd för sitt heta temperament och kontrollbehov.

Jag minns särskilt hur han hade koll på och ogillade spelarnas nattliga aktiviteter på Facebook. Jag minns hur han kunde skicka hem provspelare mitt under deras första träning och hur han med en väldigt “osvensk” ledarstil kunde hänga ut vilken spelare som helst inför gruppen. Samtidigt brydde han sig otroligt mycket om sina spelare, framförallt de som han bedömde ha potential att bli elitspelare. En oerhört passionerad tränare på så många sätt.

Det har gått många år sedan dess och du har fått vara huvudansvarig i Assyriska och gjort stor succé med Olof Mellberg i BP.  Är du fortfarande lika rak och ärlig i din ledarstil? 

– Haha, i dag bryr jag mig inte på samma sätt vad spelarna gör på sin fritid. Det är upp till dem om de vill lyckas. Man utvecklas med tiden och lär sig hantera spelare olika utifrån vilken kultur de kommer ifrån. Men jag kan säga att jag fortfarande är lika ärlig med spelarna. Men absolut har jag utvecklat min stil, framförallt när det gäller coachning på träningarna, säger han till FotbollDirekt.se

– Jag har kylt ner mitt temperament. Samtidigt är jag lika besluten om att syftet ska komma fram. Det har visat sig vara rätt sätt med tanke på hur många spelare jag utvecklat. Men jag har nog lärt mig att känna av vilka spelare som gillar kritik framför andra och vilka som inte blir bättre av det. Att få ut maximalt av varje spelare är viktigt för mig. I dag är jag nog rak men på ett ödmjukt sätt.

AYIA NAPA. Spelarna får höra att de lever efter att ha gått in halvdant i spelövningen.

Ja, ni verkar ha väldigt högt i tak i gruppen och det är mycket skratt och gliringar på träningarna? 

– Det tror jag är min största utveckling som tränare faktiskt. Jag tillåter eget ansvar. Vi är nog det enda laget som inte har ett bötessystem. Varför ska vi ha det? Om telefonen ringer i omklädningsrummet till exempel. Vi är väl alla vuxna? Det kan hända en eller två gånger. Men om samma spelares telefon ringer fyra-fem gånger..

– Då är den spelaren inte tillräckligt fokuserat för att spela här. Varför ska jag ta 100 kronor för honom? Jag lägger ingen energi på sånt. Vi får ingenting för det och han kommer visa dålig koncentrationsförmåga och tappa markering på en hörna, vi förlorar matchen. Det är bättre att han river sitt kontrakt och lämnar klubben om han inte är tillräckligt motiverad. Vi jobbar mot ett gemensamt mål och gruppen tar hand som sånna saker innan de blir för allvarliga. Där har vi verkligen lyckats på kort tid.

Azrudin Valentic kom till Sverige 2002 för att lyckas som tränare. Innan dess hade han haft en egen proffskarriär som spelare i klubbar som FK Sarajevo, Raith Rovers och Olimpija Ljubljana. Efter många år som individuell tränare i Vasalunds a-lag samt pojk- och juniorallsvensk tränare för klubben fick han ta över seniorerna. Mellan 2009-2011 ledde han Vasalunds a-lag innan han gick vidare till Assyriska (2012-2015). BP-historian kan ni med två raka uppflyttningar från division 1 till Allsvenskan 2016-2017.

Efter att ha sett ett par träningar på Cypern tycker jag mig se en lite lugnare och tryggare tränare. Hade du bråttom att lyckas?

– Jag hade bråttom för jag visste att Sverige saknade den nya fotbollsfilosofin. Det gamla fungerade inte, med att man ska träna på ett visst sätt i gymmet och spela 4-4-2. Jag vill inte vara kaxig, men det var jag som började med den typen av träningsmetoder vi ser i dag redan 2005 när jag började i Vasalund. I dag njuter jag av hur svensk fotboll utvecklats sedan dess.

Hur menar du?

– Jag tänker på situationsanpassad träning. Bollen är alltid med i momenten och lagen jobbar mycket mer taktiskt. Förr spelade alla 4-4-2 utan taktik och bara sparkade och sprang. Det handlar om taktiskt flexibilitet i dag och där har jag kanske varit en pionjär.

– Jag minns spelare som på den tiden kom till mig och sa att vi inte var tillräckligt bra tränade, att vi behöver köra styrka och frivändningar. Vad då frivändningar? Hur många frivändningar gör du på matchen? Vi ska ha en annan typ av styrketräning som är mer anpassad för fotboll. Nu känns det bra att många tränare i Sverige jobbar på det sättet. Jag är glad och stolt över att jag var först, säger han och ler.

Samtidigt var vi kanske inte kända för att ha den bästa defensiven i Vasalund. Den delen måste du ha utvecklat för att ta dig till den här nivån? 

– Ja, självklart. Jag har utvecklats mycket i den delen och tror inte det är många i landet som är skickligare än mig i konceptet försvarsspel. Det kan jag säga.

Vad lärde du dig av Olof Mellberg? 

– Det var ett otroligt nyttigt samarbete. Jag kan säga att Olof som tränare har en enorm potential och jag hoppas att han snart börjar jobba igen. Han har en unik förmåga att scouta motståndare och bestämma sitt koncept i försvarsspelet utifrån scoutingen. Det har varit nyttigt för mig som har varit en mer offensiv tränare. Mina två år med Olof har lärt mig mycket om flexibelt försvarsspel, något som jag nu infört här i Dalkurd.

Är det kul med försvarsspel?

– Ja, det är som forskning. Den bästa känslan är dock att se hur killarna accepterat mina idéer. Vi har redan 4-5 intränade koncept vilket gör att motståndarna har mindre möjligheter att överraska oss. Det är bara att vi switchar under matchen för att stoppa deras anfallsspel.

Är det så ni kommer spela i år? Att växla mellan uppställningar, lite á la Graham Potter och Östersund?

– Absolut. Vi ska behålla vårt grundkoncept men ska kunna variera uppställning. Det ska inte finnas något mellanting i försvarsspelet. Gå på ordentligt eller falla ner och låta dem komma och vinna bollen utanför vårt straffområde. Det är så många topplag spelar. Står laget i mitten så bjuder du både på ytan framför dig och bakom dig. Du måste bestämma dig. Det är svårt att stänga motståndarna därför tränar vi på att orka längre perioder med hög press i försvarsspelet.

Samtidigt är ni nykomlingar och möter rätt så bra lag i Allsvenskan. Ser du någon risk att ni blir naiva? 

– Det är ingen hemlighet att det finns otroligt individuellt skickliga spelare i topplagen. Vi spelade i cupen mot Malmö. Då gör de tre byten där spelarna som kommer in är bättre än de som startade, haha. Men vi visade i den matchen att vi kan spela mot vilket lag som helst bara vi behåller vårt koncept och jobbar utifrån det.

Två raka uppflyttningar med BP som assisterande till Olof Mellberg.

Varför tog du jobbet i Dalkurd egentligen? Jag menar, de har sparkat både Poya Asbaghi och Andreas Brännström trots bra resultat. Ni flyttar till en ny stad utan allt på plats inför Allsvenskan. Får spela på en arena tio mil bort. 

– Vi hade redan vunnit division 1 och Superettan med BP. Olof började då tvivla på sin framtid, går det att vinna även i Allsvenskan? Det kanske inte är realistiskt. Samtidigt hade han problem med licensen och valde att det bästa för honom här och nu är att utbilda sig. Det var upp till mig att stanna i BP eller att välja att ta budet från Dalkurd.

– Arbetet vi gjorde i BP öppnade många dörrar i Allsvenskan och jag behövde välha. Många undrar, varför Dalkurd? Men min anledning är verkligen truppen. Jag känner den väl från Superettan och det finns många spelare med otrolig kvalitet. Sedan ser jag en enorm potential i klubben. Flytten till Uppsala lockade mig och planen på en ny träningsanläggning där jag kommer få mycket att säga till om också.

– Mitt mål är att den dagen jag lämnar Dalkurd så ska det vara en topporganiserad förening med egen anläggning och allt.

Mikael Ahlerup, ny vd i Dalkurd, har mycket att ta tag i på sitt nya jobb.

 Vad är största styrkan och svagheten i Dalkurd? 

– Största styrkan är definitivt en orädd mentalitet. Det finns i klubbens DNA för den här klubben har bara vunnit och vunnit. När vi är på Friends arena kommer vi inte bli imponerade av AIK:s fans. Glöm det, vi ska vinna matchen. Det är en fantastisk kvalitet som den här truppen har. Svagheten är definitivt liten rutin från Allsvenskan.

I och med flytten och allt. Känner du att du fått förutsättningar för att lyckas? 

– Jag är otroligt nöjd. Vi visste att det inte skulle bli lätt att få allting att fungera med flytten till en ny stad. Men vi sa att oavsett problem ska vi hantera det med ett smajl. Den här gruppen är otrolig, ingen har någonsin klagat.

– På försäsongen har vi flera gånger kommit till planen och det har varit snö. De har mött problemet med ett leende och satt sig på bussen till Sollentunas fotbollshall en timme bort. Den harmonin och disciplinen vi byggt upp kommer hjälpa oss i tuffa perioder. Om vi kunde hantera is på planen, ta bussen till hallen, bussen tillbaka, äta lunch i Uppsala. Varför ska vi inte klara av att hantera massa hemmafans i Tele2 arena, Malmö eller Göteborg?

När intervjun gjordes så ville Valentic få in två förstärkningar i anfallet för att vara helt nöjd med truppen. Jag misstänker att han inte är direkt missnöjd med att klubben lyckats landa Mohamed Buya Turay från AFC Eskilstuna och Johan Bertilsson från Östersund inför premiären mot AIK.

Eftertraktade Mohamed Buya Turay blir en viktig pjäs i Dalkurd i år. Klubben lyckades komma överens med AFC Eskilstuna framför Djurgården och Östersund.

Hur känner du personligen över att få kliva ut som allsvensk tränare mot AIK på Friends arena?

– Jag lovar, jag har ingenting att bevisa för någon. Jag vet hur jag jobbar och den här chansen borde kanske kommit för fyra-fem år sedan. Den dag jag slutar ska jag kunna säga att jag gjorde allt utifrån min kapacitet för att bli så bra som möjligt. Sen måste man leva med att det är resultaten varje dag som räknas. Kolla på toppfotbollen där folk skrattar åt Mourinho i dag. Samma Mourinho som vunnit fler titlar än de flesta tränare.

– Fotbollen handlar inte om vad som gjordes i går. Det existerar inte. Fotbollen handlar om vad jag gör varje dag för mig och mina spelare. Om nån är kritisk mot mig så är det jag själv. Jag behöver ingen som säger det åt mig. Jag vet vilka sidor jag kan förbättra men också vilka fantastiska sidor jag har, haha.

Har du ambitioner att bli tränare utomlands? 

– Men.. nej, faktiskt inte. I mitt liv finns familjen och fotbollen. Jag är en tråkig människa, haha. Jag vill att min familj ska må bra och bryr mig inte om pengar. Nu trivs vi otroligt bra i Sverige, Stockholm och Solna där vi bor. Både som spelare och tränare är jag den sämsta på att förhandla mitt eget kontrakt. Jag älskar att jobba med fotboll och alla mina val gör jag utifrån vad som är bäst för min familj.

– Hade jag bara tänkt på mig själv hade jag inte stannat i Superettan så länge. Jag har haft möjligheter att gå utomlands. Men vad är bättre än att vakna, se barnen gå till skolan, kunna cykla utomhus och springa till träningarna. Den möjligheten och det system som Sverige erbjuder är fantastiskt. Jag tackar Gud varje dag som ger mig möjligheten att jobba och leva med min familj i Sverige. Om nån respekterar landet så är det jag.

– Ni som är födda i Sverige här förstår inte vilket fantastiskt land ni har. Det är bara att njuta. Visst solen finns kanske här på Cypern men ta helheten med det svenska systemet. Möjligheterna att lyckas och utvecklas oavsett bransch, där är Sverige i topp i världen. Jugoslavien har varit ett fantastiskt land innan det idiotiska kriget började och landet splittrade sig. Jag är från Bosnien och älskar Bosnien också. Men den möjlighet att utvecklas fanns inte där som här och jag valde att flytta till Sverige med min fru.

Många spelare du hade i Vasalund gick vidare och blev elitspelare. Vilka spelare är du mest nöjd med att ha utvecklat? 

– Jag tror jag utvecklade 14 spelare som blev toppallsvenska spelare inom fyra år och som Vasalund tjänat stora pengar på. Jag gick all in vad gäller spelarnas kost, vila och individuella utveckling. Jag gick till och med till skolan och pratade med några spelares rektorer för att skapa de bästa förutsättningarna.

– Jag behöver inte nämna alla namn men Ferid Ali som spelar i AFC är en spelare. Kennedy Igboananike tog jag från Djurgården som kastat ut honom. Samma Djurgården köper sedan loss honom för 2,2 miljoner, haha.

Alexander Milosevic, från Vasalunds IF till AIK, 2010.

Alexander Milosevic då? 

– Det är klart att det finns en sentimental koppling med Alex. Jag har jobbat med honom från pojklaget när han var anfallare. Jag visste att han verkligen ville lyckas, fotbollen betydde så mycket för honom och Alex var inte den som var bäst i skolan. Möjligheten fanns att hjälpa honom genom fotbollen. Jag kommer aldrig glömma när jag så att Alex att spela mittback och han började gråta. “Du har flyttat mig från anfallare, till offensiv mittfältare och nu är jag mittback. Snart komer du sätta mig som målvakt”, haha!

– Jag sa till Alex, du måste lita på mig. Det är din möjlighet att spela toppfotboll. Till slut accepterade han det och vi började jobba. Fyra månader senare köptes han av AIK. Alex gjorde bara ett misstag, det var när han gick till Besiktas. De vill bara ha stora namn och han borde ha tagit budet från Anderlecht. Då hade han tjänat mindre pengar men i stället kunnat gå vidare till Premier League. I stället började Besiktas låna ut.

– Alex har tjänat sina pengar och det är fantastiskt. Han kan säga att han spelat i Besiktas och i Champions League. Men karriärsmässigt hade han lyckats ännu mer med ett annat val. Men det är så klart inte lätt att säga nej till en storklubb i Istanbul.

Kan Dalkurd överraska i år?