VÄXJÖ. Östers nye tränare Christian Järdler hade ett stöktigt uppbrott med IFK Värnamo. I senaste avsnittet av FD 60 Minuter ger han sin egen syn på händelserna och anklagelserna från sin förra arbetsgivare.
– Allas reaktion på det är nog att det är trams och löjligt, säger Järdler i FD 60 Minuter.

I början av oktober förra året blossade en minst sagt infekterad konflikt upp i Smålandsfotbollen. Öster ville värva Värnamos kontrakterade succétränare Christian Järdler. Historiskt har Öster och Värnamo inte varit rivaler utan istället är det Kalmar och Jönköpings Södra som Öster har fajtats med. Men när Öster och Värnamo nu huserat i samma serie har det blivit det hetaste fotbolls-Småland har att erbjuda för de båda lagen. Flera spelare och tränare har flyttat mellan lagen de senaste åren men när det sipprade ut att Öster gjort klart med Christian Järdler till säsongen 2018 tog det hus i helvete.

IFK Värnamos ordförande Kaj Larsson kallade till presskonferens i ärendet.
– Detta är en krigsförklaring från Östers sida och man har gått bakom ryggen på oss helt och hållet. Öster med (sportchef) Matias Concha i spetsen har inte visat prov på någon större moralisk medvetenhet. De har gått bakom ryggen på oss och förhandlat med Järdler utan vår vetskap, sa Kaj Larsson till Smålandsposten i oktober.

I senaste avsnittet av podcasten FD 60 Minuter ger Christian Järdler sin syn på uppbrottet, och det som följt därefter.
– Var ska vi börja? Jag tycker det är mycket som har blivit fel och inte sköts speciellt bra i detta. För att få någon bild av det kan jag ta det från början. Starten på allt det här var att jag och min pappa, jag har ingen agent utan jag vill ha med min far, dels för att jag har en bra relation med honom och han är en klok människa och en föreningsmänniska som har suttit i styrelsen i Ängelholms FF under en 15-årsperiod. Jag hade med honom, även för att ha med ett ”vittne” kan man ju säga. Jag bjöd ut Thomas på restaurang i Värnamo, vi bestämde att träffas över en lunch. Vi satt och åt, pratade lite om andra saker, och på slutet av middagen berättade jag att jag hade fått ett erbjudande från en annan klubb. Ett erbjudande som jag ville ta och som var helt rätt för mig i min karriär. Jag berättade att jag hade trivts bra i Värnamo och det hade tagit många stunder av funderingar utifrån att jag hade ett avtal, men jag var klar från första stund när jag fick frågan att det här var något jag ville göra.

– Jag berättade det och Thomas respons var såklart att han inte tyckte det var speciellt roligt, de var nöjda med det arbetet jag hade gjort, men att de vet sin plats i näringskedjan, vilken klubb man är, och man skulle absolut inte stoppa mig om jag fått erbjudande som var bättre.

– Så med de orden kände jag och pappa oss trygga och nöjda och fick veta att det här kommer lösa sig, för de kommer inte stoppa mig. Då ringde jag tillbaka till Öster och berättade att jag hade suttit ner med sportchefen och har förmedlat för honom att jag har fått ett annat erbjudande och fått okej på att de inte kommer stoppa mig. Där egentligen börjar väl allting.

Då visste inte Värnamo vilken klubb det var som var intresserade?
– Nej. Det har han (Thomas Lundqvist) väl själv sagt sen att han kunde inte i sin vildaste fantasi tänka sig att det är Öster, och det är väl egentligen där allting började. Grunden ligger där. Hade det varit Sundsvall, Trelleborg eller Halmstads BK så hade det nog löst sig väldigt snabbt och smidigt. Men när de fick reda på att det var Öster så blev det bakut.

Thomas Lundqvist och Kaj Larsson, IFK Värnamo.

Vad hände då?
– Thomas ville träffa mig tillsammans med de andra två medlemmarna i sportgruppen som Värnamo använder sig av. Så vi träffades på ett hotell i Värnamo och jag berättade även för de andra två. Jag sa att jag hade funderat klart och ju inte hade valt att kläcka det om jag inte hade varit säker på att det var det jag ville. Jag hade ett förslag på en lösning själv och det var att jag skulle avsäga mig både min novemberlön, decemberlön och min säsongsbonus. Att de skulle få det som kompensation för att jag lämnade mitt kontrakt i förväg, vilket jag tyckte var generöst och fullt rimligt. En bra lösning, för som jag sa till dem att kan vi hålla allting utanför media så det inte blir några problem, om vi löser detta själva. Precis som när Jens Gustavsson lämnade AIK för Norrköping eller när Bartosz Grzelak gick från Frej till AIK, eller Björknesjö från BP till Frej så har det lösts smidigt, men det ville inte de utan de ville ha en förhandling med den klubb jag skulle gå till.
– Så då bad jag Öster kontakta dem och det gjorde de dagen efter och då var nästa rubrik i tidningen från Kaj att ”det här är en krigsförklaring från Öster”. Och sen höll det på ett tag.

Hur var ditt första samtal med Thomas efter att Öster hade ringt till honom?
– Det kommer jag faktiskt inte riktigt ihåg om jag ska vara ärlig. Det har varit så mycket turer fram och tillbaka, SMS och mejl och samtal.

Men det du fick var ett ”nej” eller?
– De ville inte att jag lämnade nej. Sen hade vi ett annat möte senare där vi satt där igenom, sportgruppen och jag, där de erbjöd mig en förlängning av mitt befintliga kontrakt istället. Vilket jag då tackade nej till. Därefter var andemeningen från dem att om det skulle gå igenom så kommer det att kosta. Öster och jag visste om reglerna, att det fungerar inte för tränare som det gör för spelare, tränare har ingen licens vilket gör att juridiskt sätt så behöver man inte betala någon övergångssumma för tränare. Värnamo fick det här att låta som någonting som aldrig har hänt, att en tränare bryter ett kontrakt i förväg. Samma vår i Dalkurd så hade de tagit Brännström från Hammarby och där var Hammarby ute och ville ha en övergångssumma men där visste Dalkurd att de inte behövde betala. Sen enas man om någonting. De reglerna visste jag om men det blev ganska många turer.

Men det har aldrig varit nära att inte bli Öster?
– Nej, jag visste att det skulle bli så tillslut. Jag var aldrig orolig för det och hade aldrig de tankarna. Det kan dra ut på tiden och tyvärr bli pajkastning och smutskastning åt båda håll, men att resultatet tillslut skulle bli att jag tränar Öster 2018 det var jag helt säker på från början. Med tanke på att de reglerna finns.

Handen på hjärtat, hade du en aning om att Värnamo inte skulle tycka att det var svinkul att det var just Öster?
– Ja, visst hade jag det. Det är klart att det finns en rivalitet och jag förstod att det kommer svida lite att det är Öster istället för Sundsvall eller HBK. Jag har en förståelse för det men det förändrar fortfarande inte bilden. För innebörden för Värnamo blir samma sak. Jag är inte huvudtränare för dem och sen om jag tränar Öster eller Trelleborg spelar ju ingen roll för dem.

Varför kände du att det var värt detta för att byta från Värnamo till Öster?
– För det första kände jag att jag var helt ödmjuk och tog det i precis den ordning man ska göra. Jag berättade helt ärligt utan gick inte bara och sa ”nu drar jag”. Jag satte mig ner och berättade att jag hade fått ett annat erbjudande som jag tycker är väldigt bra för mig och som jag vill ta. Sen fick jag ett okej på det. Jag bjöd in till en dialog från början och jag tycker det är väldigt stor skillnad på att vara ärlig och sätta sig ner och berätta för hade Thomas sagt vid det första mötet att ”det här är aldrig aktuellt, det kan du glömma” hade jag fått ringa till Öster och säga det istället, att de aldrig kommer släppa mig.

Hade du gjort det då?
– Jamen hade jag fått det svaret så hade jag ju vetat om förutsättningarna.

Men hade du inte ändå velat lämna?
– Jo, det hade jag velat ändå. Men då hade jag inte gått in i det här om jag hade vetat från början att inställningen från deras håll var att de inte kommer gå med på det. Men när jag först bjuder in och berättar att ”det här är vad jag har fått” och jag får ett svar att ”vi kommer inte stoppa dig” så blir min naturliga reaktion att gå vidare med det för att jag hade fått ett okej på det. Jag tycker det är en väldigt stor skillnad gentemot att bara packa sina grejer och säga att man drar samt lämna en advokat kvar som får sköta det.
– Jag hade ett avtal att förhålla mig till, vilket jag hade gjort. Men eftersom jag ber om att få lämna det och får ett ”det kommer du att få”, så känner jag att från min sida har jag tagit det i rätt ordning.

Om jag ska vara på Värnamos sida i det här hade jag frågat: Varför går Järdler till en klubb som tog en poäng mer än oss och uttrycker det som att det är ”en stor chans”?
– Rimlig fråga, inga konstigheter i den frågan. Och det har jag fått höra, vi slog ju Öster både i Värnamo och i Växjö. Men förutom att klubbarna för tillfället spelar i samma division, så går de inte riktigt att jämföra. Allt från historian, kulturen, intresset, faciliteterna, arena, tipshall, allt det som ryms i det stora. Men även hur klubben fungerar med människorna som arbetar i den och driver den framåt till att hur man håller sina presskonferensen, hur man paketerar sina nyheter.

Alltså proffsigheten?
– Ja, absolut. Det är en enorm skillnad på storlek på klubb på det sättet. Det går också hand i hand med potentialen och det är framför allt den jag är ute efter.

Det blev ju så infekterat mellan dig och Värnamos ledning att du inte själv trodde att du skulle leda laget de sista omgångarna?
– Nej, det trodde jag inte. Det var egentligen bara utifrån den informationen som jag själv läste i media.

Hur tog spelarna allt det här?
– Jag upplevde inga som helst problem. Dels tror jag att min ärlighet gentemot spelarna hade betydelse. Det här kom ut första gången på en lördag och det var landskampshelg så spelarna var lediga lördag-söndag och vi skulle träna på måndagen. Så direkt på måndagen så ställde jag mig upp inför spelarna och berättade precis som det var, bakgrunden till mitt val och varför jag ville det. Och det var många spelare som sa till mig att ”ja, självklart, jag hade gjort precis samma sak om jag varit du”. Jag upplevde aldrig några problem med spelarna. Den ärligheten var vägvisande och viktig för att ändå hålla ihop det och sen när jag väl berättat det så lovade jag att så länge jag är tränare i Värnamo kommer jag göra mitt allra yttersta för IFK Värnamo. Och vi hade satt målet redan från början att bli det bästa laget som IFK Värnamo någonsin haft och det hade vi chans på fortfarande. Och jag kände att jag hade med mig alla fortfarande, och omklädningsrummet är det viktigaste du har som tränare. Det hade jag hela tiden. Sen att jag inte var välkommen in på kansliet längre gjorde mig inte så mycket för jag drev mina spelare och Värnamo är också en klubb dit många spelare vill komma till en lugn och trygg miljö för att utvecklas och sen flytta vidare. Det är få som flyttar dit för att de vill spela i IFK Värnamo resten av livet. Och jag hade ju värvat spelare som jag kände sen innan och andra spelare utifrån som var mer lojala mot mig än mot klubben, om man vill uttrycka det så.

Oskar Johansson.

En av nyckelspelarna, mittfältaren Oskar Johansson, som under Järdlers ledning blommade ut ordentligt, värvades efter säsongen till allsvenska nykomlingen Trelleborg. Och i mitten av januari blossade schismen mellan Värnamos ledning och Järdler upp igen, då kring nyss nämnde Johansson.
– Sex veckor efter det att Christian Järdler hade slutat som tränare var han inne i omklädningsrummet och tog ner Oscar Johanssons namnskylt. Efter det har han jobbat för att han inte ska vara kvar i Värnamo. Han har tidigare försökt att Oscar skulle gå till Norrköping. Enligt min uppfattning har Christian Järdler arbetat för att Oscar inte skulle vara kvar i Värnamo. De har väl varit rädda för att lilla Värnamo ska besegra Öster, sa då Värnamos sportchef Tomas Lundqvist till Värnamo Nyheter.

Järdler skakar på huvudet.
– Allas reaktion på det är nog att det är trams och löjligt. Det ringer mig från Värnamos nyheter och vill ha en kommentar på att Thomas har sagt att det är mitt fel att Oskar Johansson lämnar Värnamo. Jag vet inte ens vad jag ska svara, det är bara för att man vill ha upp någonting igen. Det var en månad sedan. Vi är igång med en ny säsong, de är igång med en ny säsong och har en ny tränare.
– Värnamo vill ju profilera sig som en talangfabrik som är liten, förädlar talanger och säljer dem vidare. Här pratar vi om en kille som kom in från Gnosjö, en liten by i skogen utanför Värnamo, en 16-åring som gått genom Värnamos fotbollsgymnasium och A-laget och sen gör han en så pass bra säsong att Värnamo säljer honom för en halv miljon till allsvenskan. Och jag kan inte förstå att man inte bara jublar och är stolta och tycker att det är precis vad Värnamo är där för att göra och vill profilera sig som. Att ”vi kan ta en grabb från skogen och på fyra-fem år göra honom så bra att han går till allsvenskan och vi får in en halv miljon”. Det är nummer ett.

– Nummer två är att jag får en fråga från en tidning att jag har tagit ner hans namnskylt. Alltså, för det första, vad är det? För det andra: jag har ett sms jag kan visa där kanslisten i Värnamo den 23:e november ber mig komma in och lämna mina nycklar, jag svarar att det gör jag, och så har jag samma dag ett sms med ”tack för tiden”, vilket bevisar att jag lämnade in mina nycklar den 23:e november. Han (Thomas Lundqvist) hävdar då att jag sex veckor efter avslutad anställning, vilket skulle vara någonstans i mitten av december, skulle ha varit i deras omklädningsrum, vilket jag inte har varit. Vilket jag känner är ganska orimligt att jag skulle bryta mig in där och plocka någon namnskylt. Dels tycker jag det är tråkigt att man kan säga vad man vill utan att det stämmer. Dels kan jag inte förstå att man i slutet av januari vill dra upp någonting igen, och framför allt kan jag inte se vad som är fel eller dåligt i det här. Det är någonting som är jättebra och min kommentar till tidningen var att jag är jätteglad för Oskars skull.

Lyssna på avsnittet med Christian Järdler i FD 60 Minuter på iTunes