Foto: Casper Nordqvist

DUBAI/STOCKHOLM. Joel Ekstrand är inte bara ett av AIK:s största namn, han är även en av de mest meriterade spelarna som nu finns i allsvenskan. I en lång intervju med FotbollDirekt berättar 29-åringen om sina åtta år utomlands, de tidigare lagkamraterna Antonio Di Natale och Alexis Sanchez, den något frostiga relationen till Helsingborg och optimismen kring sin nya klubb.
– AIK känns klockrent. Nej, jag har inte haft något kontakt med HIF under mina år ute vilket är tråkigt, säger Ekstrand till FD.

Det sista Joel Ekstrand gjorde på den svenska klubblagsscenen innan flytten till Udinese var att vinna Svenska cupen-finalen mot Hammarby på Söderstadion i november 2010.

Nu, åtta år senare, är Joel Ekstrand tillbaka på 08-mark. Den 15 januari blev det klart att mittbacken flyttar hem till Sverige, men inte till tidigare klubben Helsingborg – utan till AIK.

Ekstrand, som i fem och ett halvt år spelade i England och som de senaste säsongerna haft problem med skador, är nu matchotränad och under lägret i Dubai spelade han varken mot Midtjylland eller Shakhtar Donetsk. Under träningarna i arabvärmen körde mittbacken en del extra fys, vilket inte var några konstigheter.

– Jag har ju varit med på träningarna, men sedan blev det lite cardio vid sidan av. Vi har en plan som vi stegrar sakta men säkert och det känns jättebra hittills, säger Ekstrand till FotbollDirekt.se.

Är du redo för spel i Svenska cupen eller är det snarare allsvenska premiären som är siktet?

– Vi får se, det är svårt att säga nu. Vi får helt enkelt se hur stegringen går och hur allting känns. När jag sedan är redo, då är jag redo.

Är det något som krånglar?

– Nej, det är ingenting som krånglar överhuvudtaget, det är bara det att jag inte spelat fotboll på x antal månader, that’s it. Det gäller bara att stegra långsamt och komma in i det, det är det rätta. Jag kan inte bara gå in och spela 90 minuter när jag inte lirat på ett tag, det är mer det.

LÄS: AIK-TRION SOM ÖVERTYGADE MEST I DUBAI 

Konkurrensen i AIK-försvaret är stenhård. Kaptenen Nils-Eric Johansson är given till vänster i trebackslinjen, likaså trotjänaren Per Karlsson centralt. Platsen till höger är desto mer öppen. I våras var det Jesper Nyholm som hade den positionen, men tappade sedermera den till Haukur Hauksson. När tränaren Rikard Norling matchade bästa tillgängliga lag mot stjärnspäckade Shakhtar Donetsk i onsdags valde han Hauksson från start, inte Nyholm. Nu är alltså även Joel Ekstrand med och konkurrerar om en startplats.

– Det är jättebra konkurrens i AIK och det är ju bara bra. Under säsong kan mycket hända så det är bra att det finns backup. Man vet aldrig vad som händer och konkurrensen höjer bara kvalitén, så det är topp!

Du har spelat 3-5-2 ganska mycket tidigare va?

– Ja, under nästan hela min utlandskarriär har jag gjort det. Både i Watford och Udinese var det mestadels 3-5-2 så det är något som jag är väldigt bekväm med.

Var i trebackslinjen trivs du bäst?

– Jag har spelat på alla tre platserna och det spelar ingen större roll så. Det är klart att i och med att jag är högerfotad blir det lite naturligare att spela till höger eller i mitten, men jag spelade jättemycket till vänster i Watford också så det är inga större problem.

ERFAREN. Efter åtta år utomlands är Joel Ekstrand ett av allsvenskans största namn. Här tar han sig an Carlos Tevez i FA-cupen med Watford 2013. Foto: Bildbyrån

Jag pratade tidigare med din backkollega Jesper Nyholm som sa att man till höger ska vara aggressiv och gå framåt, medan man i mitten mer ska täcka upp. Håller du med?

– Ja, det är klart att det är skillnad om man spelar till höger, vänster eller i mitten. Det blir ju mer att man ska läsa spelet och skärma av i mitten, medan det blir mer intensivt på kanterna. Jag tror dock att Jesper håller med om att det går bra att spela var som helst i en trebackslinje.

Vad har du fått för intryck av AIK under dina första veckor i klubben?

– Jättebra intryck. Det är professionellt och väldigt bra styrt. Mycket bra kvalitet på träningarna också så det är bara positivt än så länge.

Lägret i Dubai?

– Fantastiskt. Det finns alla förutsättningar för att träna bra, äta bra och bygga upp kroppen inför säsongen, så Dubai är toppen!

Någon i AIK som du imponerats lite extra av?

– Jag tycker att Adu är bra på mitten (Enoch Kofi Adu, även han ny inför säsongen).

Adu som tränar i långbrallor i Dubai?

– Haha ja exakt, han spelade i kortbyxor i Sverige och så långbyxor här nere. Jag vettefan… Men han är duktig och sedan finns det så klart många andra som också är bra så det är egentligen svårt att bara säga en spelare.

Varför valde du AIK?

– Jag kände mig tvungen att komma tillbaka, att spela och få vara involverad igen. När AIK hörde av sig kändes det klockrent. Det är en otroligt fin klubb som har otroliga fans med allt vad det innebär. AIK var jättebra förra året så det känns klockrent.

Joel Ekstrand är uppvuxen i Lund och flyttade till Helsingborgs IF 2005, då som 14-åring. Två år senare fick mittbacken a-lagskontrakt med den allsvenska toppklubben och säsongen 2008 gjorde den då 19-åriga mittbacken hela 26 starter i allsvenskan. Efter ytterligare två år som ordinarie lämnade Ekstrand HIF för spel i Udinese.

Väl i Italien blev det tolv framträdanden i Serie A under ett och ett halvt års tid. Sommaren 2012 lånades Ekstrand ut till Watford, som har samma ägare som Udinese. I Championship blev mittbacken ordinarie och efter en succésäsong i Londonklubben köptes han loss av Watford. De följande två åren blev även de lyckade för Ekstrand, men i samband med avancemanget till Premier League inför 2015/2016 års säsong började skadehelvetet för Ekstrand.

Utlåningar till Bristol och Rotherham i Championship hjälpte föga och för att få fart på karriären igen har Ekstrand nu alltså vänt hem till allsvenskan. 29-åringen ser ändå tillbaka på utlandstiden med positiva ögon.

– Jag stack från HIF efter säsongen 2010 så det har blivit några år utomlands. Det har varit en fantastisk tid, men jag känner ändå att jag har mer att ge. Ibland händer saker som gör att man måste ta ett steg tillbaka. Jag är otroligt glad över att vara i AIK nu och jag tänker bara positivt. Jag vill bara köra här och nu.

Hur mycket bättre är du sedan du lämnade HIF?

– Jag skulle själv säga att jag är mycket bättre (skratt). Men alltså, du vet när man är ung och så, då är man hungrig när man kommer upp. Nu är man mer rutinerad, man vet precis vad som krävs, man har en helt annan förståelse för spelet, vilket man lever lite mer på nu. Så klart att jag är en bättre spelare nu än vad jag var för åtta år sedan, det är inget snack om det.

I Italien drillas man väl som försvarsspelare väldigt hårt? Jag vet att Pontus Jansson varit inne på när han spelade i Torino.

– Ja, det är extremt, det handlar om millimeter i princip. Det var en jättestor erfarenhet därnere. Jag lärde mig extremt mycket i Italien. I England är det inte alls samma taktiska spel, där är det mer fart och fläng, mer Hawaii liksom. Det känns bra att jag fått den grunden från tiden i Italien, koncentrationen behöver vara på topp i 90 minuter plus tillägg hela tiden. Det är kul.

STJÄRNTÄTT. Under åren utomlands har Ekstrand spelat mot många stora spelare, här Gervinho i Arsenal i Champions League-kvalet 2011. Foto: Bildbyrån

Var trivdes du bäst?

– Jag trivdes nog bäst i London när jag spelade i Watford. Jag hade några otroliga år där. Vi lirade jättefin fotboll och jag spelade kontinuerligt hela tiden, så jag får säga det. Sedan var Italien också underbart. Att spela, bo och äta höll jag på att säga haha… Men jag säger väl London.

Just London skiljer sig också en del jämfört med lilla Udine som stad va?

– Jo, så är det ju, men samtidigt du vet, du behöver bara en plaza i Italien, sedan är du hemma. Jag trivdes jättebra i Udine och jag lärde mig väldigt mycket där.

Just Udine känns ju annars inte som Italiens sexigaste stad?

– Klart att det inte är Milano direkt, det är ju en liten stad. Vad är det, typ 100 000 invånare som bor där, men det trivs jag ju med. Jag är från Lund så det är lugnt haha.

Mathias Ranégie nämnde i podcasten Tutto Balutto att Udineses storstjärna Antonio Di Natale bara tränade med laget två gånger i veckan. Stämmer det?

– Ja, han gjorde lite som han kände för. Han var lite uppe i åren och tog det lite lugnare. Det viktigaste var att han spelade matcherna och gjorde alla målen liksom. Det var inte så utstuderat att han varje vecka tränade två gånger. Någon gång tränade han tre gånger i veckan, någon annan gång en gång i veckan. Han gjorde det som han kände för.

Antonio Di Natale är en klubbikon i Udinese och trots anbud från stora, mäktiga Juventus valde stjärnan att stanna i sitt älskade lag. Anfallaren kom till Udinese 2004 och fram till sommaren 2016, då han avslutade karriären, gjorde den nu 40-åriga italienaren 191 mål på 385 matcher för Udinese. Det blev även 11 fullträffar på 42 a-landskamper för Italien. Ekstrand pratar stort om sin tidigare lagkapten.

– Vad ska jag säga, han var en extremt bra fotbollsspelare ända in i ryggmärgen om man säger så. Varenda touch på bollen… det är sådant som man inte kan träna sig till. Alltså, han var extremt bra.

Di Natale var dock inte enda världsstjärnan i Udinese. Under ett års tid spelade Ekstrand ihop med en viss Alexis Sanchez, som sommaren 2011 såldes till Barcelona för dyra pengar. Chilenaren har sedan verkat i Arsenal under flera år innan han nu i januari lämnade för Manchester United.

Joel Ekstrand har spelat med Zlatan Ibrahimovic i landslaget, men detta bara under någon fåtal samling. Därför svarar mittbacken just Sanchez på frågan vilken som är den bästa spelaren som han lirat tillsammans med.

– Rent talangmässigt var Alexis Sanchez extremt bra och då snackar vi för 6-7 år sedan. Han var väl 21-22 år då precis som jag var, han är ett år äldre än vad jag är. I Udinese var han egentligen helt ostoppbar, extremt bra var han!

OSTOPPBAR. Alexis Sanchez är den bästa som Ekstrand spelat med. Chilenaren nu i Manchester United. Foto: Bildbyrån

En annan som figurerat i Udinese är Mathias Ranégie som lämnade Malmö FF för spel i i den italienska klubben sommaren 2012. I ett och ett halvt år spelade 196 centimeter långe anfallaren i Serie A innan även han gick till Watford.

– Ranégie haha, utbrister Ekstrand och skrattar högt.

– Ranégie kom ju till Udinese när jag stack till Watford. Sedan kom han också till Watford. Han gillar att följa efter mig som fan, det är lite jobbigt, skönt att jag slipper det nu haha! Nej men han var bara ett halvår i Watford innan han drog vidare till Kina, då var ju jag fortfarande kvar i Watford. Men vi är bra vänner och det ska bli kul att träffa honom mer i Stockholm nu.

Joel Ekstrand har representerat det svenska landslaget på såväl U17, U19 som U21-nivå. I a-landslaget har det bara blivit två framträdanden och att 29-åringen ska kallas tillbaka till Blågult är inget som han räknar med.

– Jag har inget sikte på att spela i landslaget, jag vill bara spela i klubblaget och fokusera fullt ut på AIK. Att vara här och spela är det som är mitt mål.

Något som också verkar vara ett avslutat kapitel är Helsingborg. Ekstrand gjorde tre säsonger i HIF:s a-lag, men relationen med klubben är frostig. Mittbacken har givetvis följt Skåneklubbens kräftgång då de 2016 åkte ur allsvenskan och aldrig var nära att ta sig tillbaka i fjol.

– Vad ska man säga, det är jättetråkigt och det känns jättekonstigt. Jag kan inte säga vad som hände eller varför det hände, för det vet jag inte om jag ska vara ärlig. Jag har heller inte haft något kontakt med HIF under mina år ute vilket är tråkigt.

Du och HIF hade alltså aldrig någon dialog om att du skulle vända hem till Helsingborg?

– Nej, verkligen inte, inte från deras sida i alla fall.

Är inte det konstigt?

– Jo… du får fråga HIF.

Var det något som hände?

– Du får fråga HIF.

KÄNSLOR. Joel Ekstrand synar det röda kortet i HIF-tröjan mot Mjällby 2010, här tjafs med Mostapha El Kabir. Foto: Bildbyrån

En spelare som dock välkomnats med öppna armar tillbaka till Helsingborg är svenska landslagets kapten Andreas Granqvist som återvänder till klubben i sommar, en övergång som Ekstrand jublar över.

– Skitkul, det är perfekt för honom och jag är jätteglad för hans skull. Han kommer göra det helt perfekt där och det passar honom grymt. Jag önskar honom all lycka.

Du och Granqvist återvänder, Djurgården fick hem Andreas Isaksson, Kim Källström och Jonas Olsson. Det känns som att fler och fler lockas av allsvenskan?

– Ja, det är ju bra kvalitet och klart att man vill hem till slut, de flesta vill ju det. I mitt fall passar detta bra med tanke på hur det sett ut och så vidare. Jag tror att många drivs av att komma hem och spela. Allsvenskan är en väldigt speciell serie och jag tror att det lockar många.

Har du följt allsvenskan mycket under dina utlandsår?

– Första åren gjorde jag det, men inte på senare år. Klart att man följer vem som gör det bäst och jag är givetvis medveten om Malmös framgångar de senaste åren, men det är inte så att jag kollat matcherna.

Förutom Ekstrand har AIK inför årets säsong värvat in Budimir Janosevic, Robert Lundström, Enoch Kofi Adu, Stefan Silva, Tarik Elyounoussi och Nabil Bahoui (lån). Känslan är att de svartgula från norra Stockholm har sin bästa chans på länge att bräcka Malmö FF.

– Man vill ju vara med och utmana och göra det så bra som möjligt. Säsongen är lång och det är viktigt med en bra start, sedan får man se hur det går. Vi kan bara göra vårt bästa.

Dina intryck av Rikard Norling som tränare?

– Bara positiva intryck. Han verkar väldigt taktisk och mån om detaljer. Det är något som jag vant mig vid sedan framförallt tiden i Italien, men jag hade flera italienska tränare i Watford också så det är något som jag är van vid och jag uppskattar det. Norling verkar riktigt bra hittills.

Du vet att Norling specialstuderade Giampiero Ventura när han tränade Torino, som spelade just 3-5-2?

– Jag har hört något om det där, kanske därför vi spelar så här då. Jag skulle dock säga att det var Francesco Guidolin som jag hade i Udinese som började spela på det här sättet.

Det känns dock som att Ventura fått lite större rubriker än Guidolin, inte minst nu efter debaclet med italienska landslaget… 

– Haha! Dåliga rubriker… det måste vara tufft för honom.