Foto: Bildbyrån

Allsvenskan står sig urstarkt publikmässigt i Europa – det visade en internationell rapport nyligen. Vid en 20-årig jämförelse är allsvenskan än mer imponerande. 63,6 procents publikökning, enligt fotbollsbloggen Nationalsporten. Frågan är om hajpen är ohotad?
– Allsvenskan har ännu något ursprungligt och demokratiskt över sig, säger fotbollshistorikern Christer Löfman, som driver bloggen, till FobollDirekt.se.

Nyligen publicerades en rapport – ”European Leagues Fan Attendance Report” – som avslöjade ligornas publikutveckling under de senaste åtta åren (2010-2017).
Rapporten var framtagen av EFPL (European Professional Football Leagues), de europeiska ligornas egna paraplyorganisation.

Där framkom att allsvenskan var tvåa på listan över ligorna vars publiksnitt ökat mest i Europa de senaste åtta åren. Med en ökning med 5,9 procent placerade sig Sverige som tvåa bakom Israel som hade en ökning på 13,7 procent.

Fotbollshistorikern Christer Löfman har tagit fram siffror som sträcker sig längre tillbaka i tiden. I bloggen Nationalsporten så har han listat de europeiska ligornas publikutveckling. Han har använt sig av statistikkällor som European Football Statistics och weltfussball.de och räknat samman hur ligorna mår publikmässigt över tid.

Från 1997 till 2017 så har allsvenskan en publikökning på hela 63,6 procent. 20 år av stark utveckling där svenska högstaligan endast är slagen av Polen och tyska andraligan, 2.Bundesliga.

”Positiv läktarkultur, bra arenor, oförutsägbarhet, frånvaro av korruption (även om oroande tendenser finns)”, lyfter han fram som största faktorer för allsvenskans utveckling. Det som ligarepresentanter här hemma ofta lyfter fram – närheten – är också avgörande:

– Så är det naturligtvis. Allsvenskan har ännu något ursprungligt och demokratiskt över sig. Alla kan gå på en träning och kanske till och med få ett snack med spelare eller tränare, säger Löfman till FotbollDirekt.se.

Större mönster går att skönja vid en snabbkoll på listan: De länder och ligor som går framåt mest enligt siffrorna är de nordeuropeiska.

– Ja Europa klyvs i två: i Norden ökar vi med 37 procent, i Medelhavsländerna och Centraleuropa går det kraftigt nedåt, säger han och utvecklar:

– I Norden har vi positiv läktarkultur och numera bekväma och moderna arenor, i Centraleuropa domineras klackarna av politisk extremism och kriminella – och dessutom är arenorna ofta fallfärdiga. I Polen är utvecklingen ändå positiv, trots enorma huliganproblem. Det är troligen tack vare de toppmoderna och vackra arenor som byggdes där till EM 2012.

18 av 29 ligor som är listade har högre publiksnitt i dag än man hade 1997. Av de elva ligor som tappar så är det främst syd- och östeuropeiska ligor där:

– I Sydeuropa – framför allt i Grekland och Italien – har korruption och förutsägbarhet gett fotbollen dåligt rykte, och ultras framfart har inte direkt bidragit till att förbättra situationen.

– Sedan har den ekonomiska krisen i PIIGS-länderna (Portugal, Irland, Italien, Grekland, Spanien) gjort att många inte har råd att gå på match.

Sverige hamnar alltså efter Polen och tyska andraligan, 2.Bundesliga. Tyskland är överhuvudtaget ett land som ofta nämns som ett föredöme på flera plan, inte minst vad gäller läktarkulturen.

Löfman pekar på samma succéfaktorer där som de för Sverige: arenorna, sportslig oförutsägbarhet, frånvaro av korruption. Han påminner om att klubbar i Tyskland som ses som stora klubbar var på en helt annan (lägre) nivå publikmässigt för relativt kort tid sedan.

– En ”kultklubb” som St Pauli lyfts ofta fram. 1978/79 hade de just åkt ur Bundesliga och tränades av Sepp Piontek, då hade de i snitt 2 400 på Millerntor. Mellan 1978 och hösten 1986 hade de inte över 10 000 en enda gång. Hertha BSC, som då var Berlins enda storlag, åkte ur 2. Bundesliga våren 1986. På våren hade de runt 3 000 i snitt på hemmamatcherna.

– Den hypen började i samband med Berlinurens fall: 11/11 1989 spelade Hertha sin första hemmamatch sedan murens fall två dagar tidigare: mot Wattenscheid i 2. Bundesliga. Det kom  44 200 till Olympiastadion (fem gånger mer snittet på 8 850), i majoritet BSC-fans från Östberlin.

Det finns exempel på ligor där stora enskilda händelser till stor del kan förklara en publikutveckling. Skotska ligan är en av de som tappat mest publik sedan 1997. Storklubben Rangers konkurs 2012 förstörde enormt mycket för ligan där, säger Christer Löfman.

– Skotska PL har ju förstörts av förutsägbarheten. På 90-talet var det i alla fall två lag som slogs om ligaguldet, nu vet man ju redan när säsongen börjar att Celtic ska vinna. Skotska CL låg på cirka 18 000 i snitt vid millennieskiftet. Sedan började siffrorna sjunka och hade gått under 14 000 när Rangers konkade. Utan Rangers störtdök snittet till 8 600.

– När de kom tillbaka till högstaligan ökade snittet med 45 procent, men det är fortfarande såpass lågt att det inte alls speglar fotbollsintresset i landet. Hibs (Hibernian), Hearts och de båda Dundeeklubbarna är helt under isen, de är bland ”den moderna fotbollens förlorare” kan man säga.

Att ett lag sticker i från de andra och är överlägset i sin liga ses ofta som en negativ faktor för publikutvecklingen. Men det behöver inte vara avgörande menar Christer Löfman. Han ser exempelvis inga tecken på att en liga som Frankrikes kommer tappa speciellt mycket, när nu Paris Saint-Germain ser överlägset ut med sin mångmiljardsatsning.

– Det blir intressant att följa. Men i Frankrike har folk råd att se matcherna och arenorna är toppmoderna. Dessutom har fotbollen en gång för alla besegrat rugbyn som den stora publiksporten även i landets södra delar. Många klubbar ligger historiskt mycket högt. Nästan alla, egentligen.

– Ett exempel: För tjugo år sedan hade OGC Nice ett snitt på 4 714 i Ligue 1: Det motsvarade en femtedel av kapaciteten på gamla Stade du Ray. Idag ligger de på cirka 25 000 i snitt. Nice, som är en ganska mondän stad, brydde sig inte om fotbollen före VM 1998. Därefter blev fotbollen ”allas” sport i Frankrike, klassöverskridande.

Här i Sverige har Malmö FF:s dominans de senaste åren setts som en fara för intresset nationellt på sikt. En diskussion som bubblade upp efter MFF:s första avancemang till Champions League-gruppspelet 2014, och som inte direkt tappade fart av att Malmö gjorde om bedriften i CL året efter och skaffade ett eget kapital på drygt en halv miljard kronor.

Hur det kan utveckla sig längre fram om MFF fortsätter ta guld efter guld? Frågan är hur skåningarnas överlägsenhet kommer att påverka den allsvenska produkten? Finns risken att MFF segrar ihjäl allsvenskan som IFK Göteborg på 1990-talet?

– Det är svårt att säga. I Norge fortsatte publiken att strömma till även när Rosenborg vann år efter år, inte minst på grund av den starka lokalpatriotismen i alla landsdelar. Det är svårt att förutsäga hur till exempel IFK Göteborgs och AIK:s publik reagerar om MFF fortsätter att rada upp guld. Men den positiva läktarkulturen har länge varit svensk fotbolls största tillgång och jag tror att det kommer vara så även inom överskådlig framtid.

– I allsvenskan beror mycket på hur det går för 08-lagen. Om samtliga håller hyfsad klass så kommer sannolikt snittet att ligga kvar runt 10 000, även om trenden är vikande i städer som Borås, Kalmar, Norrköping och Sundsvall.

Det hänger mer på det än huruvida MFF springer ifrån?

– Ja, men trenderna är mer trögrörliga nu än på 80- eller 90-talet då de flaxade hit och dit på ett oförutsägbart sätt. Om ett 08-lag åkte ur allsvenskan så tappade de två tredjedelar eller mer av sin stampublik. Idag är publiken mer trogen ”i vått och torrt” och föraktet för medgångssupportrar är djupt rotat i den samtida läktarkulturen.

 

Publikutvecklingen i europeiska ligor, 1997-2017:

1. Polen. 1997: 3818. 2017: 9 622 (+ 152,0 %).

2. 2. Bundesliga (Tyskland). 1997: 8 952. 2017: 21 739 (+ 142,8 %).

3. Sverige 1997: 5 554. 2017: 9 087 (+ 63,6 %).

4. Championship (England) 1997: 12 557. 2017: 20 084 (+ 59,9 %).

5. Holland. 1997: 12 101. 2017: 19 086 (+ 57,7 %).

6. Portugal. 1997: 7 656. 11 838 (+ 54,6 %).

7. Frankrike. 1997: 14 163. 2017: 20 963 (+ 48,0 %).

8. Norge. 1997: 4 738 2017: 6 701 (+ 41,4 %).

9. Schweiz. 1997: 7 095. 2017: 9 944 (+ 40,2 %).

10. Belgien. 1997: 7 927. 2017: 10 748 (+ 35,6 %).

11. Bundesliga. 1997: 30 855. 2017: 41 516 (+ 34,6%)

12. Island. 1997: 641. 2017: 838. (+ 30,7%)

13. Wales. 1997: 241. 2017: 308. (+ 27,8 %)

14. Premier League. 1997: 28 434. 2017: 35 809. + 25,9%

15. Finland. 1997: 2 045. 2017: 2 476 (+ 21,1 %).

16. Danmark. 1997: 5 341. 2017: 6 024 (+ 12,8 %)

17. Österrike. 1997: 6 407. 2017: 7 037 (+ 9,8 %).

18. Ryssland. 1997: 10 943. 2017: 11 333. (+ 3,6 %).

19. Spanien. 1997: 28 423. 2017: 27 590. (- 2,9 %).

20. Kroatien. 1997: 2 866. 2017: 2 750 (- 4,0 %).

21. Grekland. 1997: 4 467. 2017: 3 932 (- 12,0 %).

22. Serie B (Italien). 1997: 8 136. 2017: 6 884 (- 15,4 %).

23. Slovenien. 1997: 1 694. 2017: 1 381 (- 18,5 %).

24. Skottland. 1997: 17 194. 2017: 14 001 (- 18,6 %).

25. Ukraina. 1997: 5 654. 2017: 4 262 (- 24,6 %).

26. Serie A. 1997: 29 476. 2017: 22 047 (- 25,2 %).

27. Tjeckien. 1997: 7 145. 2017: 4 887 (- 31,6 %).

28. Ungern 1997: 4 464. 2017: 2 695 (- 39,6 %).

29. Slovakien 1997: 4 052. 2017: 1 973 (- 51,3 %).

Genomsnitt Europa:

1997: 9 760. 2017: 11640 (+ 19,3 %).