LÅNGLÄSNING: ”Jag slits jättemycket i tankarna kring Blåvitt”

GÖTEBORG. Mikael Boman, 29, är kämpen som alltid ger allt för lagets bästa och spelar efter sina förutsättningar. Men har det någonsin begränsat honom? FotbollDirekts Mårthen Bergman åkte till Kamratgården för att prata pojkdrömmar som går i uppfyllelse, att slitas mellan framtida beslut och om han hade kunnat komma ännu längre om han bara hade tjafsat lite mer.
– Jag vill inte framstå som något jävla helgon. Men det är klart att jag kanske hållit tyst ibland när jag borde tagit en konfrontation, säger han.

Mikael Boman är en spelare som är svår att ogilla. Åtminstone i det han utstrålar. Han kämpar på, försöker inte flasha med saker han inte kan utan håller sig till sitt, kommer till jobbet varje dag, tar en match i taget, ger allt för laget och alla andra sympatiska klyschor ni kan tänka er. Det är sällan han får de större rubrikerna och han verkar heller inte bry sig nämnvärt. Just det gångna året kanske det rent av kan ha varit skönt.
– Klart det varit en missräkning i år. Tidigare har vi varit med och slagits i toppen och nu ligger vi i mitten. Det var väl där när vi började spela lite väl många aovgjorda på hemmaplan, sådana vi bör vinna, som man nu i efterhand kan känna att det var där den här säsongen började bli en missräkning, säger Boman.

Du säger missräkning två gånger. Du tycker inte att er säsong är värd starkare ord än så?
– Det är svårt att säga. Det blev lite struligt både innan och under säsongen. Vi har tappat spelare som varit givna, förstärkt med spelare som absolut varit bra men samtidigt har flera av dem varit på lån. Vi har inte riktigt fått någon kontinuitet kan jag känna. Jag vet inte hur många matcher i rad vi spelade med olika backlinjer… sen om jag använder ett för snällt ord, det vet jag ärligt talat inte.

Tobias Hysén berättade ju i en lång intervju om missnöjet med Mats Gren, möte med spelarrådet, diskussionerna med styrelsen und so weiter. Hur påverkade allt det där känslan du haft i år?
– Till att börja med vill jag säga att vi i spelartruppen kommit överens om att allt sånt snack ska gå via spelarrådet. För mig personligen tycker jag vi haft en tajt grupp och jag har inte tyckt att det varit några problem eller att jag mått dåligt när jag gått till träningen eller så, absolut inte. Sen har resultaten gått emot och när det gör det i en stor klubb som Blåvitt så är det väldigt många som bryr sig och det blir många åsikter. I övrigt hänvisar jag till spelarrådet.

Tycker du kravbilden på er är rimlig?
– Är du här har du krav på dig att vinna och det tycker jag man ska ha, så är det bara. Sen måste man ta med i beräkningarna hur ekonomin och allt sånt ser ut men generellt ska du ha kravet att vi ska vara ett lag som slåss i toppen, och det har klubben gått ut och sagt också.
– Sen tycker jag att media ofta kan få det att låta som att vi gjort flera kassa resultat på raken. Men för två år sen vann vi cupen och slogs om SM-guldet i sista omgången, förra året åkte vi ut i play off till Europa League och slogs om Europa-platserna. På media låter det som att det här går flera år tillbaka. kassa resultat på raken, men för två år sen vann cupen och sm-guld till sista omgången, åkte ut i play off europa league och slogs om Europa, låter på media framför allt gått många år tillbaka det här med resultaten. Men vi har 3, 2, 2, 4 som resultatrad innan i år. Visst, det är inget guld, men det är ingen katastrof.

Men är det inte just det då, för många år utan guld, som är problemet?
– Det kan jag absolut hålla med om, men det är många parametrar som spelar in. Efter 2015, när vi var väldigt nära, så hände det som det ofta gör med lag som går bra, spelare försvinner. Alvbåge utlånad, Aleesami, Bjärsmyr, Ankersen, Albaek, Engvall, Vibe, Svensson… det är klart att ett sådant lag förändras, det ser man ju även på till exempel Norrköping.

Jo, visst, men det blir ju inte samma reaktioner i supporterled och media där.
– Nej, precis, och det är väl det som är med att spela i en storklubb. Men jag måste säga att det har varit väldigt bra stöd på Ullevi under året, även om vi torskat några matcher på bortaplan så kommer ändå 10 000 till Ullevi matchen efter och stöttar oss. Jag tycker det är härligt med kraven och engagemanget som är runt den här klubben.

Du sa när du kom till Blåvitt att du alltid dröm om att spela där. Hur har det varit de här snart tre åren?
– Fantastiskt. Det var för mig en dröm att spela i Blåvitt. Men även det sociala att kunna flytta hem och bo i min hemstad Kungsbacka. Det har varit ungefär som jag trott, man märker att det sitter lite i väggarna med kamratskapen och allt sånt. Jag är ju göteborgare från grunden och kände mig hemma med en gång.

Hur ser du tillbaka på dina prestationer?
– Jag vet vad jag kan göra och inte kan göra på en fotbollsplan, jag vill göra det som är bäst för laget istället för att försöka mig på massa finter, då hade jag inte kommit dit jag är. Jag tror Mats Gren visste precis vad han fick när han värvade mig. Han tog inte hem nån stjärna från Premier League för 20 miljoner utan en anfallare som alltid ger allt för sina medspelare. Gustav Engvall och Lasse Vibe hade gjort det strålande så jag visste om att att konkurrensen var tuff. Men jag har gnuggat på och försökt leverera det tränaren vill ha. Jag har ändå spelat mycket och gjort en del mål. I år har det blivit 20 matcher från start och jag ligger på sju mål vilket är mer än var tredje start, det tycker jag är helt okej.

Han funderar lite.
– Det handlar väldigt mycket för mig att göra det som tränaren vill. Du kanske hört talats om matchen i år mot Djurgården?

Det har jag. Mikael Boman fick i uppgift att punkta Kim Källström. Matchen igenom.
– Det kanske inte är så jävla kul att göra det som forward. Men jag kände att kan jag hjälpa laget så, inga problem.

Inga jämförelser i övrigt men jag spelade forward i Enskede i pojkåren och i någon St. Erikscupen-match mot Huddinge fick jag punktmarkera deras nummer tio som var svinbra. Jag släppte honom inte en centimeter ifrån mig under 90 minuter och vi vann. Jag kände mig jävligt nöjd efteråt.
– Jag fattar absolut den känslan och nånstans kanske det är lite smickrande att Lennartsson väljer just mig för uppgiften att ta bort Kim Källström. Sen kan man förstås vända det åt andra hållet att ”okej, tränaren anser att det skadar det andra laget mer om båda vi försvinner helt ur matchen”, hehe, men det var ändå mot en av allsvenskans absolut bästa jag fick göra det så, det kändes ändå okej.

Du sa i en intervju nyligen, på tal om att du valt att avvakta en förlängning med IFK Göteborg, att du vet att Milan inte kommer höra av sig. Vilka hör av sig då, tror du?
– Jag trivs fantastiskt bra i Blåvitt och det är verkligen inte klart att jag ska nånstans, jag har bara valt att avvakta och se om det kan dyka upp något. Jag har spelat elitfotboll i Sverige i tio år och aldrig testat på att leva utomlands, tjäna lite mer pengar, bo på något häftigt ställe med familjen innan grabben blir så gammal att han ska börja skolan. Vilken nivå det ska vara på, det vet jag faktiskt inte, det är svårt att veta var man håller. Men jag har mina agenter som har koll på det.

Agenter, har du flera? Det låter som du har ett helt stall som sonderar terrängen.
– Selakovic och Fhager… det räcker. Men som svensk har jag mest koll på Premier League, Serie A och Spanien, och den nivån håller jag inte riktigt.

Har du något att ta ställning till nu?
– Inte vad jag vet.

Har du bestämt när det som senast är dags att ta ett beslut?
– Nej, jag litar på ”Sella” och Fhager att de hjälper mig på ett bra sätt oavsett vad det blir.

Har det som skett i Göteborg under året någon påverkan på ditt beslut?
– Nej, inte just att prestationerna i år. Mer vem som blir tränare, det är alltid bra att veta innan man skriver på. Om det kommer någon ny som inte alls gillar mig och min spelstil, då är det inte så kul att vara här. Sen vill jag se lite mer tydlighet i vilken riktning klubben vill. Det är mer nu än vad det var för några månader sen men det finns fortfarande några frågetecken. Men om jag ska vara i Sverige är det förstås Blåvitt jag vill spela för.

Hur tänker du kring att lämna klubben i ditt hjärta, en storklubb i Sverige, mot ett äventyr som kanske inte alls slår väl ut och sen bli tvungen att återvända till Sverige men då inte alls vara aktuell för Blåvitt igen?
– Jag slits jättemycket mellan det där, det kan jag ärligt säga, det vet klubben om. I klubbarna jag varit i innan Blåvitt har jag kunnat vara lite kall och känt att ”skiter det sig här så kan jag ändå flytta hem till Göteborg”, då hade jag kanske inte hamnat i Blåvitt men jag hade nog kunnat få någon likvärdig klubb som den jag spelade i. Nu bor jag här och spelar i den klubben som jag vill spela för. Så det är absolut en jättesvår situation.
– Samtidigt så har jag som sagt varit i Sverige i tio år, det här skulle kunna vara min chans att komma iväg.

Om du väntar för länge och sen bestämmer att du vill stanna kan det ju bli så att Gren och Blåvitt säger ”tack men nej tack, den platsen är fylld”?
– Så kan det absolut bli. Men vi har en bra dialog med Mats och spelar med öppna kort från båda håll, så där är jag inte så orolig just nu.

Ett intryck du verkligen ger är att du inte gnäller speciellt mycket utan biter ihop och kämpar på i alla lägen. Stämmer det?
– Jag försöker, jag är inte mycket för att gnälla utan jag känner mig bara glad att jag får chansen att spela för en klubb som Blåvitt och spela på elitnivå. Jag känner mig väldigt privilegierade.

Tror du att ”icke-gnället” någonsin kan ha fungerat på negativt sätt? Att du kanske hade kommit ännu längre om du tjafsat lite mer?
– Jag har tänkt på det där själv, att jag kanske skulle varit mer ego genom åren. Men samtidigt, fan, det är inte jag som person. Till största delen har det hjälpt mig att jag varit den jag varit, det är jag nästan övertygad om. Hade jag varit mer ego och försökt mig på saker som jag inte behärskar så hade jag inte spelat där jag gör i dag. Sen kan man tänka ibland att man skulle varit mer ego i vissa lägen.

När då till exempel?
– Någon gång när man tycker sig blivit orättvist behandlad av en tränare och hållit tyst istället för att ta en konfrontation. Istället så tar man att man blir petad och sitter där på bänken tyst. Men det är bara i sådana lägen. På planen är man väl lika ego som alla andra.

Han skrattar till.
– Jag vill inte framstå som något jävla helgon.