Livet leker för Robert Åhman-Persson. Den allsvenske trotjänaren fick chansen att bli utlandsproffs i Portugal i vintras efter bland annat två sejourer i AIK – och njuter av tillvaron i Lissabon.
– I dag är det 33 grader och vindstilla. Vi bor i Cascais där det är mycket stränder och turister. Det tar typ 25 minuter in till Lissabon. Jag trivs verkligen bra, säger Åhman Persson till FotbollDirekt.se.

Utöver en kort sejour i danska Viborg har den förre AIK, MFF och ÖSK-spelaren Robert Åhman-Persson, 30, varit svensk fotboll trogen. Men i vintras fick han chansen att lämna den svenska försäsongen i Örebro för att skriva på för portugisiska Belenenses.

”RÅP” slog sig in i startelvan och gjorde totalt tolv matcher. Med ett år kvar på kontraktet ser han fortsatt ut att vara en viktig kugge i tränaren Domingos Paciências lagbygge. I säsongens första seriematch fanns han med i startelvan när Belenenses förlorade med 1-0 borta mot Rio Ave.

– Vi fick in den nya tränaren redan innan förra säsongen avslutades. Hans fotbollsfilosofi passar mig ganska bra då vi spelar rätt defensivt och organiserat. Vi har spelat lite olika men han ser mig på innermittfältet både i 4-3-3 och i 4-4-2 där jag har ett tydligt defensivt ansvar, säger Åhman-Persson till FotbollDirekt.se.

Lissabonklubben, som slutade på en 14:e plats förra säsongen, har varit väldigt aktiv på transfermarknaden den här sommaren. Men trots stor omsättning på spelare känner sig RÅP trygg i laget – i alla fall här och nu.

– Det har väl varit typ tio spelare in och tio spelare ut. Så vi har ett stort sett nytt lag den här säsongen och fönstret är ju inte stängt ännu heller. Men det har gått bra för mig på försäsongen och jag fick starta den första tävlingsmatchen.

Efter elva allsvenska säsonger i AIK, Malmö FF och Örebro SK njuter Åhman-Persson av tillvaron i sitt nya land. Både på och utanför planen.

– I dag är det 33 grader och vindstilla. Vi bor i Cascais där det är mycket stränder och turister. Det tar typ 25 minuter in till Lissabon. Jag trivs verkligen bra och vädret ska man inte gnälla över direkt. Det var väl en av anledningarna att jag kände att jag ville lämna allsvenskan. Att få chansen att prova något nytt och uppleva en ny kultur.

Portugal är ju känt för sin surfing. Jag antar att du är expert vid det här laget? 

– Haha. Nu är det ju lågsäsong men på våren och hösten är det en jäkla fart. Jag har gjort det en gång med laget, men annars har jag inte prioriterat surfen… Man kan tro att det blir mycket sol och bad, men det blir ju en vardag här också. Man tränar och det är väldigt varmt så man håller sig mycket i skuggan under säsongen.

Hur går det med portugisiskan?

– Lite har man lärt sig, framförallt fotbollstermer, men det är ett svårt språk alltså. Spanska och portugisiska är lite som svenska och danska. Det är lättare att läsa än att förstå när de pratar. Jag fixar hälsningsfraserna och kan beställa på restauranger. Men en djupare dialog är svårare. Jag har dock tagit några privatlektioner så det kommer förhoppningvis.

Ni slutade på nedre halvan förra säsongen. Hur såg klubben och fansen på det?

– Vi strävade ju mot Europa och vi hade bara fyra poäng upp med några matcher kvar. Sen torskade vi ett gäng matcher och luften gick ur. Så det var väl inga glada miner bland fansen…

Var det så att presidenten eller styrelsemedlemmar kom ner och sa några väl valda ord?

– Det är väl lite sånt som förekommer. Saker som inte skulle hända i Sverige. Men jag åkte ner hit med inställningen att det skulle vara annorlunda. Och det har det verkligen varit. Vissa positiva erfarenheter, andra negativa. Men det var exakt det jag ville uppleva med flytten hit också.

Hur stor är fotbollen i Portugal och hur stora är Belenenses på den kartan? 

– Det är ganska tydligt att fotbollen är störst här. Det finns tre tidningar ungefär som Expressen och Aftonbladet som bara skriver om fotboll. Benfica, Porto och Sporting Lissabon dominerar läsningen. Vi lite mindre klubbar får också en del uppmärksamhet men inte alls på samma nivå.

– Vi har väl 3000-4000 åskådare på matcherna på en arena som tar 25 000. Så det är lite glest. Samtidigt är vår kärna av supportrar väldigt passionerade. De var inte glada när det gick dåligt om jag säger så.

Är det stor skillnad på mentaliteten i laget jämfört mot svenska klubbar?

– Både ja och nej. Vi är ju en ganska familjär klubb trots allt. Men det är klart, det är ju främst sydeuropéer i laget och de är ju mer av känslomänniskor än vi svenskar. Det är lite mer svart eller vitt. Antingen är något jättebra eller jättedåligt. Men det passar mig ganska bra, jag gillar när det händer grejer. I Sverige vill folk hellre undvika konflikter i stället för att säga vad man tycker.

Om du ska jämföra standarden på ligan mot allsvenskan? 

– Det är skitsvårt tycker jag. Man får ofta frågan av alla möjliga. Men topplagen är ju grymma. Benfica, Sporting och Porto är lite en klass för sig. Sen är det de andra lagen som Braga och så vidare. Där under är det ganska jämnt. Men AIK var ju förtjänta att gå vidare mot Braga, som visserligen var inne i sin försäsong, men det visar ju att topplagen i Sverige är bra också. Det är inte lika organiserat spel här nere. Alla lag har flera duktiga spelare individuellt, men får kanske inte ut det som lag som klubbarna gör i Sverige. De är ofta mer samspelta, säger RÅP som rekommenderar andra svenskar att ta sig till Portugal om de får chansen.

– Absolut. Det här är ett väldigt bra mellansteg. Man ser många spelare som går härifrån till större klubbar. För spelare i min genre, som kanske inte drömmer om Premier League längre, så är det ett fantastiskt äventyr. Alla är ju olika såklart, men får man chansen borde man definitivt överväga det på allvar.

Du har ett år kvar på kontraktet. Hur ser du på framtiden?

– Jag har faktiskt inte funderat på det. Jag försöker leva i stunden och inte tänka så mycket just nu. Det kommer väl krypa sig närmare i vinter när jag har sex månader kvar på kontraktet. Då får man börja sondera terrängen och höra hur klubben ser på min framtid här.

Ser du dig själv återvända till allsvenskan? 

– Det man kan sakna är ju draget på läktarna som är i Sverige. Det får man uppleva på bortaplan eller när storklubbarna kommer hit. Men det kan ju gå snabbt i den här branschen. Så det är absolut möjligt. Just nu vet jag ingenting om framtiden, samtidigt så är fönstret inte stängt ännu så man får leva med att allt kan förändras på en vecka. Det finns aldrig några garantier.

Du har en bakgrund i AIK, MFF och Örebro. Är det någon av de klubbarna som ligger närmast om du kommer hem? 

– Det är klart att man har en bra relation med alla klubbar jag varit i tidigare och där jag känner folk. Örebro och Alexander Axén är den klubben jag har mest kontakt med eftersom jag spelade där senast.