• Publicerat 8 april
  • Skrivet av Redaktionen
  • 0 Kommentarer
BB170408LN070 Foto: Bildbyrån

AFC Eskilstuna fick med sig sin första allsvenska poäng i hemmapremiären mot Örebro SK som slutade 2-2. FD:s reporter John Marthinson svarar på fem snabba frågor om matchen. 

Din bild av den första halvleken?
– AFC United tog initiativet direkt och dominerar den första halvleken chansmässigt. Visst Michael Omoh tog sig runt flera gånger på sin högerkant, men utöver det hade Örebro svårt att komma till avslut. AFC bjöd på en snabb och rak anfallsfotboll som lagets nya hemmapublik verkade att gilla. Hemmalaget borde ha lett med minst ett mål i halvlek.

Domaren fick ta några tuffa beslut i den första halvleken?
– Ja och alla kom väldigt tätt på varandra. Först borde Frimpong har fått sitt andra gula kort efter en farlig glidtackling mot kvicke Naah som tvingas hoppa undan för att inte skada sig. Men när tacklingen inte träffade valde domaren att fria.

Sen är det Igboananike som faller i straffområdet. Min första reaktion var att det var straff, är lite mer tveksam när jag sett repriserna, men det är såklart ett väldigt svårt beslut att ta. Kanske fanns tanken att Igboananike fick en billig straff mot J-Södra i förra omgången fortfarande kvar någonstans. Aa jag vågar inte riktigt ta ställning där.

Sedan borde ju såklart Igboananike fått lämna planen efter en ful armbåge som han delar ut i ryggen på Silverstedt. Fult och fegt. Förmodligen var han väldigt frusterad då han inte fick straffen precis innan. Vilket inte är en tillräckligt bra ursäkt. Att Igboananike gör sista målet som kvitterar AFC:s ledning – var säkert extra irriterande för hemmapubliken.

Din bild av den andra halvleken?
– AFC tar ju ledningen nästan direkt och tappar sedan kontrollen efter målet. De tre poängen laget hade i det läget gjorde laget försiktigt samtidigt som Örebro började riskera mer framåt. Efter ÖSK:s kvittering går tempot ner sig lite för att sedan skruvas upp på max under de avslutande minuterna. Slutet på matchen är ju väldigt dramatiskt där AFC först ser ut att avgöra sent, för att sedan tappa ledningen bara ett par minuter senare.

Någon som utmärkte sig i respektive lag?
– AFC:s tvåmålsskytt Mohamed Buya Turay ser väldigt farlig ut. Hans djupledslöpningar är det farligaste anfallsvapnet som nykomlingen har i verktygslådan. Tillsammans med bollskickliga Eddhari, Matic och Ali kommer AFC att skapa målchanser, och det är upp till fjolårets skyttekung att förvalta dom.

Sedan får jag lyfta fram Michael Omoh som tog sig förbi sin försvarare nio av tio gånger. Visar upp en beslutsamhet, fysik och smartness som borde skrämma de flesta av allsvenskans vänsterbackar. En bra dag är han oerhört nyttig för ÖSK.

Vad kan vi förvänta oss av Pelle Olssons AFC i allsvenskan?
– Jag var inställd på ett mer defensivt lag, med ett enklare spel. Men jag får säga att Pelle Olssons AFC är mer komplext än så. Det är ett lag som springer mycket, pressar och stressar. Som vill ha bollen i laget, på backen. Med Omar ”Mahrez” Eddhari och Mohamed ”Vardy” Buya Turay – om jag tillåts göra en Leicester-referens. Hur långt det räcker är för tidigt att säga, men det kommer definitivt bli spännande att följa.