LÅNGLÄSNING – Rikard Norling: ”Jag längtar till den dagen Stahre är i AIK igen”

SOLNA. Rikard Norling var borta från AIK i åtta år. Nu är han tillbaka för att ta klubben över den tröskel som Andreas Alm aldrig lyckades med. FotbollDirekts Mårthen Bergman har träffat Rikard Norling för en lång intervju om 3-5-2, sökande, planen för att komma tillbaka till AIK, hur han försöker tona ner sitt supporterskap och hur mycket han hoppas att få se en gammal kollega i AIK igen.
– Jag längtar till den dagen Stahre är i AIK igen för att se hur mycket han har utvecklats, säger Norling.

Det var längesen jag träffade Rikard Norling. Inte sedan kaosavskedet från MFF har vi stött på varandra. Men nu slår han sig ner bredvid i solskenet på Skytteholms läktare. Tio minuter är det sagt. Rikard har mycket att göra och prion är inte direkt på att prata om vad han gör med journalister. Inledningen blir som att gå igenom en todo-list. Vi börjar med Dickson.
– Det är ett fantastiskt proffs, en oerhört god personlighet, som har hanterat ett litet svårare läge i karriären bättre än vad jag tror många hade hanterat det. Kommer han så ger jag honom en kram och jag fick en kram av honom sist vi sågs.

Var det bara skadebilden som gjorde att ni valde att inte satsa på honom?
– Först och främst, Dickson vet vad det är som gäller. Han har haft en skadebild, ja, men han har inte varit skadad på slutet. Och exakt anledning det har han klart för sig och det räcker där.

Chibuike har levererat på väldigt hög nivå i Sverige och väldigt hög nivå i Norge. Ni fick inte igång honom.
– Det är samma där, går jag ut och snackar där om ”varför inte?” och sånt så… jag känner att han sitter här bredvid mig och pratar nu i och med att du kommer att skriva om vad jag säger. Och jag har den högsta respekt för det han har gjort och jag är helt övertygad om att när han kommer igång ordentligt igen att han kommer upp på samma nivå igen. Det som har varit här som man kan säga är att han kom in ganska snabbt på, både för honom och för oss, i och med att det vart som vart i Turkiet och att de var ”off season” och vi var inne i brinnande seriespel. Det här är såpass hög nivå att det kan ha påverkat.

Gjorde ni något fel med honom?
– Det har vi säkert gjort… säkert gjort. Samtidigt är det en del av den här verksamheten. Spelare kommer, spelare går, tränare kommer, tränare går. Och det är inte heller några exceptionella situationer igen.

Och en sista grej om en spelare då. Obasi, vad känner du där?
– Det är Björn som har greppet om den frågan och försöka hitta någon fortsättning där, så det får du prata med honom om.

Okidoki. Vi byter fokus. Du kom in mitt under säsongen, vad känner du att du har fått för svar och fått ut hittills kontra vad är fokus nu?

Rikard påkallar tränaren Peter Wennbergs uppmärksamhet.
– Peter! Jag blir nog sittande. Tar du ”Nesh” och säger att han åker med er istället så tar jag bilen sen.

Han funderar en stund.
– Just nu är vi i en fas där vi efterbehandla säsongen. Alltifrån att spelarna ska lämnas ifrån till en ”off season” i ett väldigt bra skick. Vi utvärderar också säsongen, allt från vårt arbetssätt till hur vi har spelat och hur vi ska hitta utveckling i det.

Vad är du nöjd med och inte nöjd med av det ni presterat sen du kom in?
– Det jag inte är nöjd med, spelet och vägval lite här och där, allt från IFK Göteborg borta till vissa matcher som vi ändå vann trots allt, men där vi ändå måste lära oss av det för dem förlorar vi nästa gång om vi gör på samma sätt. I och med att det är ett nytt spelsätt både för mig, tänkte jag säga, och spelarna så får man nog räkna med att det kommer med någonstans, i arbetet och på resan. Det viktiga då är att man verkligen utnyttjar de misstagen och ser till att man inte gör samma misstag igen. För där har jag i min egen karriär hittills gått i samma fälla om och om igen. Och där känner jag väl med spelsättet, som jag upplever som kanske lite tydligare än det jag hållit på med tidigare, så ger det större möjligheter till att faktiskt lära sig och göra om och göra rätt nästa gång.

För att det finns en större tydlighet kring hur du vill spela än vad det har funnits tidigare?
– Ja, ja, ja.

Är det här första gången som du känner så?
– En så stark känsla, ja. Det var när det var medvind, sol och allting något år där när jag var med där något år. Men då var det mer på grund av jävligt bra spelare.

SM-guldet med Malmö menar du?
– Mm.

3-5-2 och dina tankar kring det, vad det ska ge och varför du är så övertygad. Hur låter det?
– Fotboll, det finns inget rätt och fel. Det bygger mycket på hur många saker som ändå är logiska och därmed känns rätt. Men det finns ingenting som säger att det är rätt, för du kanske kan göra på något annat sätt och få ut samma utfall. Men min känsla av det oftare finns en logik…

STOPP! Här kände jag när jag skrev ut Rikards citat att det blev rörigare än vad det var, så jag smyger in en kort ljudfil här nedan istället innan vi återgår till text.

Kan du konkretisera när du säger ”vi har gjort vissa saker som inte funkar”. Vad är det som du känt inte funkat med det här spelsättet och som ni inte ska göra om?
– Jag skulle nog vilja säga att det är mera de avsteg vi har gjort ifrån det som har kostat oss mer än tvärtom, att det är så att motståndarna gjorde såhär och då funkar inte det här grundsystemet. Utan mer att vi gjort avsteg ifrån det vid fel tillfälle. Vi har gjort avsteg ifrån det mot Panathinaikos borta, mot Helsingborg hemma, Falkenberg hemma, Göteborg borta och den egentligen den enda gång då jag känner att avsteget har varit korrekt är mot Panathinaikos borta.

Du tänker alltså att ni inte ska göra så många avsteg framöver?
– Nej, det är precis det som jag kategoriskt inte vill säga. För är det rätt att göra avsteg, som det var mot Panathinaikos, så ska man göra det. Det kanske inte var felet att avstegen gjordes utan hur vi valde att göra det.

I situationen du kom tillbaka till AIK i. Det känns som du hade väldigt mycket att förlora. Det var ganska stormigt och det var inte direkt så att ni låg näst sist. Trots det väljer du att gå in med någonting ”helt nytt” i spelsätt. Fanns det någonsin några tankar på att ”nu kanske jag ska vara lite försiktig här”?
– För min egen skull? För att jag är rädd för att jag har mycket att förlora?

Ja, jag tänker nog att om du bara går in och köttar och rör om i grytan varv efter varv så känns det som att du tar en större risk.
– Mm, jag förstår frågan och det är klart det går att vrida och vända på det på det sättet som du gör. Men man kan också vända på det tvärtom om man vill det, att det var allt att vinna. Men nulägesanalysen var lättare för mig att göra eftersom att jag har bättre koll på AIK än någon annan klubb i hela världen. Därför kunde jag, kanske likt Micke Stahre gjorde när han tog över efter mig, trycka på lite rätt knappar i förhållande till en ganska bra grundkunskap. Och många knappar tryckte jag ju på som redan Alm och AIK hade tryckt på under väldigt lång tid vilket var väldigt väsentligt.
– De avsteg som jag nu gjorde från det som har varit var ganska lätt att kommunicera för att dels så förstod jag vad de hade gjort och vad jag gjorde avsteg från och sen kunde jag kommunicera med hela teamet och hela AIK egentligen i förhållande till dels vad jag vill göra annorlunda men också i förhållande till vart jag var varit över tid. Så de kunde mig också, både vad som var nytt för mig mot vad jag varit tidigare och också vad som blir skillnad från Alm till mig. Den här grundkunskapen om kulturen och vad AIK andas i det här läget var bra för att fatta ganska många beslut. Det har jag känt att det är svårigheten när man kommer till klubbar som man inte är lika ”du” med i förhållande till kunskapen om hur den andas.

I Olof Lundhs podcast pratade du mycket om hur du ser tillbaka på din karriär, vad du gjort för fel tidigare, vad du har lärt dig och hur du har utvecklats. Har din ödmjukhet inför att du själv kanske inte alltid agerat tipp topp gjort att du är tryggare i det du tror på nu?
– Jag är en sökare om man säger så och det var någon som sa till mig att de finns de som använder 20 år av sitt yrkesliv på samma plats och har ett års erfarenhet, för man har gjort samma sak i 20 år. Jag har gjort olika i 20 år och det har förstås gjort att jag trots allt har lärt mig jävligt mycket och också lärt mig sökandet, när det är rätt och inte, när man inte ska söka och så vidare.

Han skruvar lite på sig.
– Så… eh, ja, det är nog fanimej ändå ett jävla filosofiskt svar på den frågan.

Men när du söker runt måste du ju ändå som huvudtränare ge ett intryck av att ”jag tror på det här till 100 procent”?
– Det är nog inga problem, för den läggningen har jag. När jag väl bestämt mig för att ”det här ska vi göra”, alltifrån förberedelser av ett ledarmöte till hur vi sen planerar veckan och vilken matchplan vi väljer och så vidare så är jag inte sökare överhuvudtaget.

När du nu testat massor och nu hittat något som du känner att ”det här är så det ska vara”. Har du ett annat lugn i det då?
– Det är klart att om jag känner att någonting har en större logik än vad jag har gjort tidigare, så är det klart att jag upplever den känslan och den skillnaden, utan tvekan. Och det är klart att jag känner det. Däremot är inte det här skrivet i sten för mig från och med nu och 20 år framåt. Det här är något som funkar här och nu. Fotbollen är under ständig utvecklingen, vi i Sverige ligger väl generellt fem-tio år efter det som händer i toppfotbollen i dag. Det jag håller på med lite nu, det var det Conte gjorde för fem år sen. Jag är öppen för utveckling och justering om det är så att jag upplever att det är rätt, för jag har fortfarande kravet på mig att göra resultat.

Är resultatkraven i AIK i nuläget också en anledning till att du inte kan söka lika mycket som du har gjort tidigare?
– Jag känner nu kanske att under ett års tid egentligen så har jag försökt att vända på alla mina stenar och kommit fram till någon form av att det här är essensen, fundamentet, grunden för vad vi ska göra och hur vi ska jobba. Och sen gäller det att hålla sig till det i någon form av kontinuitet. Sen tror jag väl att inriktningen måste löpa under tre-fem år och det är först om fem år som jag själv får svaret på vad det som jag har rullat igång i AIK nu från och med maj i år… vad blev det av det? Och hur går jag vidare därifrån? Och då är det troligtvis så att det är dags att få sparken igen och få ut och förkovra sig en gång till för att ta nästa ansats in i framtiden och utvecklas vidare på något sätt.

Vad kan du göra nu som du inte kan göra när du kom in mitt i en säsong?
– Det är ju förberedelserna över en försäsong. Och För oss nu så är det en oerhört viktig del att förbereda oss väl både fysiskt, taktiskt och ha så mycket av truppen klar när vi sätter igång i början av januari. Den här eftersäsongen är viktigare än jag någonsin upplevt någon eftersäsong, för att lämna dem på rätt sätt inför någonting som kommer kräva ett makalöst hårt arbete och en dedikering som är total för att överhuvudtaget kunna ta nästa steg. Men det hänger ihop med att det ska stämma med att spelarna är riktigt jävla bra nästa år också, för det va de på hösten. Det var många riktigt duktiga spelare då. Och det finns säkert vissa som kommer försvinna och de som ersätter det måste först upp på den nivån de va, och det är inte lätt, för att sedan ta det vidare och ta nästa steg.

Är den här efter- och försäsongen den viktigaste någonsin för att det är det här uppdraget du är i nu, eller för att det ni står inför kommer kräva extra mycket på något sätt?
– Vi har anledning att se oss själva i spegeln och jag är i allra högsta grad en del av det, jag hade fyra år här utan mästerskap sist. Och vi har skvalpat i någon form av topp tre, topp fem över väldigt lång tid. Vi tar inte nästa steg. Och det är en del och ett mantra som gått i huvudet på mig sedan jag fick det fejsat till mig – ”vad ska du göra med oss för att vi ska ta nästa steg?” – i Malmö FF. Den processen har bara rullat i huvudet hela tiden sedan dess. Jag jobbar varje dag egentligen för att dels hitta de svaren och också jobba för att ta nästa steg.
– Den frågan är precis lika berättigad här. Vad ska vi göra i AIK för att ta nästa steg? Mycket handlar om ekonomi, att få in bra spelare och behålla de bästa spelarna. Men det handlar inte bara om det. Det är så otroligt mycket i verksamheten som… för man ser ju att Norrköping kan vinna från ingenstans, men de klarar inte av Champions League. Och det är det som är grejen nu att göra det som FC Köpenhamn nånstans måste sägas ha gjort, och Malmö också strävar för att fortsätta på den vägen som de är betydligt längre fram än vad vi är.

Hur mycket är det ekonomin då?
– Jag tror det är mycket. Men det ena ger ju det andra, sportsliga framgångar ger ekonomin. Men för att ta sig upp och vinna ett mästerskap där det inte bygger på att det bästa laget ska snubbla, utan att man vinner när de bästa lagen är som bäst, då krävs det någonting annat.

Hur ser du på den situationen i dag, där Malmö FF har en överlägsen ekonomi?
– Det har kommit längre på vägen och har större resurser och möjligheter. Men det bygger också på något de byggt upp över tid som i grund och botten handlar om sportsliga framgångar. De lyckades ta sig in i Champions League en gång och med det i ryggen även en gång till. Då har man ju ett djävulskt försprång med ekonomin bakom sig.

Inför allsvenskan 2014 sa Andreas Alm till mig att ”Så här är det: framöver kommer Rikard Norling att vara tränare i AIK”. Hur säker var du på det?
– Asså… under tiden så har det gått från att jag mer hoppats på att en vacker dag kanske det händer, till att jag bestämde mig för att se till att det hände. Med allt som jag valde att göra. Och att jag sen också förmedlade den bilden i samband med en fråga att de fattade beslutet att ”vi kör på dig”. Men från en förhoppning till att bestämma sig är det jävligt långt, och det var hela skillnaden faktiskt.

När skedde övergången från förhoppning till handling?
– Under de senaste året och åren så har det varit perioder, och det är det ju hos en AIK-tränare, där resultaten inte går som man vill och klubben sorterar och sonderar både kandidater och terräng och så. Och i de sammanhangen har jag i informella möten har vi liksom pratats vid, där man från AIK:s sida känner av läge ut i fall det skulle bli aktuellt. Och då har jag liksom inte fångat dem överhuvudtaget för att jag har varit ganska abstrakt och otydlig egentligen kring vad som är skillnaden nu mot vad jag var när jag var här sist. Som jag var när jag var här sist så hade inte jag varit bättre än vad Andreas Alm var under sina fyra-fem år. Garanterat.

När kände du att du ärligt kunde gå in och säga att ”jag är bättre än vad jag var sist”?
– När jag fick frågan sista gången.

Och det var?
– Ja, det var bara några dagar innan det blev rejält.

Hur länge hade du känt det då?
– Jag började känna att jag smög upp den nivån och när frågan kom så var jag redo att ta av mig den här glansiga rocken och hoppa in mellan repen och ta upp garden och köra igång och vänta på att matchen ska igång. Jag var redo men inte sådär att jag hade varit redo i ett halvår utan någon månad kanske som jag kände att ”jag är klar nu, nu är jag där” och så kommer allt ganska tajmat för min del, i förhållande till min styrkenivå.

Har du någonsin funderat kring ”Kommer AIK höra av sig? Är jag redo om de gör det?”
– Jag vet inte. Samtidigt så är väl jag lite grann så som jag vill att mina spelare ska vara också. Att kommer frågan och chansen, ja då kör man och hoppas på att det håller. Sen kan den chansen komma när man känner att ”Fy fan, i dag, det är ingenting som kan stoppa mig i dag och jag vet att de kommer att get blown away av mig, det finns inte en chans att de inte kan gå på mitt spår” och ibland så kommer det otajmat och då får man köra i alla fall. Kanske chansen inte kommer igen? Du hade möjlighet och det vetefan hur det hade slutat om du hade tagit den?

Din förra sejour i klubben så hade du bara varit i AIK. Nu har du till och med vunnit SM-guld med en annan klubb. Finns det något som är annorlunda för dig med att vara i AIK nu, när du vet vad ”det andra” är?
– Det har berikat mig och man mår bra av att byta miljö. Det behöver inte vara att man inte har lika mycket känslor för klubben för det. Jag tror många drar sig för att lämna på grund av det eller att man är orolig för att man inte ska få chansen igen. Det kan få en att ”begränsa sig” genom att vara kvar och därmed missa chansen att utvecklas. Jag har ju tagit min ryggsäck och litat på min egen förmåga i grunden och varit mån om att utveckla den till en viss nivå men det är ju först det senaste året som det varit mitt huvudfokus att utveckla min nivå och mig själv. Men utan tvekan är jag otroligt mycket bättre lämpad nu i och med att jag varit bort ifrån klubben för att sen komma tillbaka och dra nytta av det man kan.
– Det är samma med Micke Stahre nu säkert. Jag längtar till den dagen han är i AIK igen för att se hur mycket han har utvecklats precis på samma sätt, med tanke på att han också varit ute.

Du var ju en solstråle, eller snarare en hel sol, på presskonferensen när du presenterades. Att du är så himla tydlig med hur mycket AIK betyder för dig… jag tänker att i Malmö såg de dig bara som ”en bra tränare som fixade guld åt oss”, men här bedöms du ju också utefter vilka känslor du har för klubben. Kan det någonstans vara en svaghet att känna så mycket?
– Jag tror att det var en större svaghet förut och jag försöker att tona ned den delen ganska kraftigt. Och det tror jag faktiskt att den genuina AIK:aren som följer fotbollen nära också upplever. Och de kan med tydlighet säga att det är annorlunda mot när jag var här sist, och det är ju ett aktivt val som jag gör för att inte det ska ha någon betydelse för dels hur jag värderas men att jag också är jävligt medveten om att jag inte har någon form av skyddsnät eller räddningsplanka bara på grund av att jag tycker om klubben. Och jag tror att det är ganska viktigt att ändå vara tydlig i det, vilket jag kanske inte var förut, då jag mer utnyttjade det för att vara kvar så länge som möjligt. Vilket också kan ha varit negativt för AIK.

Kände du när du kom till MFF att det på något vis var en fördel att du inte höll på den klubben på samma sätt som du gör på AIK?
– Jag vet inte… jag har lärt mig att bli mer kategorisk till mitt yrke, lite det som Micke (Stahre) var grymt tydlig med när han gick till Göteborg. Om han har varit den ytterligheten där och jag har varit den andra, att slå vakt om färger och allt sånt där, till att jag nu nästan aktivt jobbar mig närmre honom på den skalan och, ja, han är väl kvar där? Han är som han är vilket imponerar i sig. Men jag är mer ute efter att yrkesmässigt göra ett så jävla bra jobb som möjligt. Det är verkligen så, och det tror jag att omgivningen också känner, speciellt de som känt mig sen tidigare, då jag kanske inte var sån.