MFF-stjärnan om landslagsnobben: ”Jag vet vissa spelare som blir fruktansvärt irriterade”

MALMÖ. Rasmus Bengtsson fostrades i Malmö FF men fick lämna klubben 2006. Nio år senare är han tillbaka. I den andra delen av FotbollDirekts långa intervju med honom berättar han om planstormningen vid SM-guldet, den grinige sportchefen och nobben från landslaget.
– Jag vet vissa spelare som blir fruktansvärt irriterade över att inte bli uttagna i landslaget. Personligen så har jag väl ganska lätt för att koppla bort sånt, säger han.

DEL 1 AV INTERVJUN MED RASMUS BENGTSSON KAN DU LÄSA HÄR.

Jag trodde nog att du skulle vända hem till MFF redan nu, för att du helt enkelt ville hem. Men med tanke på din position i Twente, din status där, så känns det lite ologiskt att du valde att flytta hem redan nu.  Hur ser du på dina utlandsår, är du färdig?
– Tanken att flytta till Malmö är ju inte att ”då kan jag flytta utomlands igen om två år” utan tanken att flytta till Malmö var att jag vill spela i Malmö. Det lockar mig att försöka göra någonting med Malmö som är bra. Jag vill vara med på den här resan. Sen att flytta utomlands igen är ingenting jag tänkt på även om dörrarna inte är helt stängda. Men just nu är jag bara nöjd att vara här.

Hur blev ditt utlandsäventyr mot vad du hade tänkt när du lämnade för Hertha Berlin?
– Jag kom väl aldrig riktigt in i den tyska fotbollen och den biten men det var väldigt lärorikt. Det satte standarden direkt. Då fick jag veta vilken nivå som gäller, det var framför allt det mentala som var tufft, att flytta och hela den biten. Sen var jag fem år i Holland, fem fantastiska år. Jag fick vara med om Champions League och cupguld och lite sånt. Det är fem år jag alltid kommer att ha med mig.

Är du nöjd eller är det något som du grämer dig över?
– Jag grämer mig lite över att vi aldrig vann ligan. Framför allt de tre första åren vi var där kom vi tvåa, trea, tvåa och så nu trea förra säsongen också. Vi var alltid med men vi räckte aldrig riktigt till. Vi förlorade på målskillnad första året mot Ajax. Det hade varit kul att få vinna men det var en rolig tid både på planen och utanför.

Var det så givet att gå tillbaka till Malmö FF som det verkade?
– Ja, jag hade erbjudanden från andra klubbar runtom i Europa men jag vet inte… det kändes bara att Malmö kändes rätt.

U21 EM 2009 var ju på något sätt ditt stora genombrott. Du och Mattias Bjärsmyr bildade ett mittbackspar som många trodde skulle gå rakt in i a-landslaget sen. Trodde du också det?
– Under hela den eran kändes det väldigt bra. Där kände jag att jag hade som mest potential. Och visst, jag kom till Berlin och fick inte spela så mycket där, Bjärsmyr var i Grekland och inte spela jättemycket där heller. Det är svårt att säga exakt men hade man fått vara med i någon landslagssamling där direkt efter så kanske det hade varit annorlunda. Det vet man inte, men som landslagsspelare så rankas man högre ute i sitt klubblag också så kanske man hade fått spela i sitt klubblag lite mer.
– Men vi gjorde det bra där tillsammans i U21 och lite efter också. Men det blev aldrig riktigt det steget in i a-landslaget. Det var väl ganska tuff konkurrens i a-landslaget då också med Mellberg, Majstorovic, Hansson så… hade det varit nu kanske de hade slussat in en lite långsammare. Sen fick jag inte spela ute i Europa och då blev avståndet ännu längre.

Hur ser du på att ta plats i landslaget nu?
– Det är inget jag tänker jättemycket på just nu. Jag vill bara hitta min roll här till 100 procent och hjälpa Malmö FF till framgång. Just nu känner jag inte att landslaget är jätteviktigt, men man vet aldrig i framtiden.

Har du under din tid i Twente tyckt att du borde varit med mera än vad du har varit?
– Ja, framför allt förra och förrförra året då jag tycker att jag hade mina bästa år i Holland. Då tyckte jag att jag skulle varit lite mer aktuell. Men jag vet inte hur det funkar, jag hade aldrig någon kontakt med ledningen i landslaget, jag kände aldrig heller att jag var riktigt nära. Jag tycker att jag borde fått chansen, någon träningsmatch eller så och inte bara 10-15 minuter.
– Men jag försöker att inte fastna i att tänka på det för mycket.

Det känns ju annars som en grej som man lätt kan fastna i att tänka på?
– Ja, jag vet vissa spelare som blir fruktansvärt irriterade över det. Personligen så har jag väl ganska lätt för att koppla bort såna saker med fotbollen och så. Är man inte med i landslaget brukar man vara lite ledig istället, det kan jag uppskatta också, säger han och skrattar.

Har du andra prioriteringar kring fotbollen nu än vad du hade 2009?
– Absolut, så är det. Livet är annorlunda med familj, då var man mer ung och galen. Jag har två småbarn (ett och fyra år) och jag har ett bättre avstånd till fotbollen nu, vilket jag tycker är skönt, att kunna koppla bort den.

Det låter så sjukt gött att ha gjort några år utomlands, känna sig nöjd med det, och sen få chansen att flytta hem till ”sin” klubb, som är inne i något superspännande nu. Och samtidigt få allt socialt vid sidan av.
– Ja, jag kommer ihåg när jag spelade i Hertha Berlin, då var det några spelare där som var från Berlin. Då minns jag att jag sa till dem att ”fan vad skönt det måste vara att spela i Bundesliga, tjäna grymma pengar och så ändå vara i sin hemstad”. Jag är bara glad att jag är härifrån och att Malmö FF är så pass stort som det är. Livet utanför fotbollen är enklare än det hade varit om jag hade varit någon annanstans.

När du lämnade Malmö FF, tänkte du då att ”jag ska tillbaka hit någon gång”?
– Nej, just då tänkte jag inte på det. Det var många lagkamrater som bytte klubb och då kände jag också att jag ville testa något nytt och få en nytändning. Jag kände mig aldrig riktigt nära att få spela här. Hade jag inte flyttat till Trelleborg då så hade jag nog inte suttit här i dag.

Vad har du för minnen från den tiden i Malmö FF?
– Jag var med och tränade lite med a-laget. Patrik Andersson, Majstorovic, Afonso Alves…

Daniel Andersson?
– Danne var här också ja, grinig jävel.
– Jag tränade lite då och då med dem och hade Tom Prahl som tränare, precis som i Trelleborg sen. Det var kul att få träna med dem, det var ju ”Real Malmö” då och vann SM-guld 2004. Jag minns att jag stormade planen när de vann SM-guld.

Tränade med dem på dagarna och stormade planen på nätterna?
– Haha, jag precis så. Jag var med några polare som sprang in och jag hakade på.

Var det ”Real Malmö” större än det Malmö FF-lag som är i dag?
– Det var mer namnkunnigt lag då kanske, men rent fotbollsmässigt så är den här upplagan en av de bästa. Ny arena, större intresse och så vidare gör att Malmö känns som att de är bättre än på många, många år.

DEL 1 AV INTERVJUN MED RASMUS BENGTSSON KAN DU LÄSA HÄR.

– Allt om Malmö FF – Gå till FotbollDireks MFF-sida

FÖLJ FOTBOLLDIREKT FÖR DE SENASTE NYHETER OM SVENSK FOTBOLL!
– TWITTER
– FACEBOOK
– INSTAGRAM

ELITEFOOTBALL – Sveriges bästa statistik-databas för svensk fotboll