Senaste nytt
MatchrapporterFem Tyne-Wear-derbyn vi minns
På söndag är det återigen dags för Englands mest känslofyllda lokalderby när staden Sunderland och dess rödvitrandiga krigare intar ärkefienden Newcastles territorium i “The Tyne-Wear Derby”. I denna artikeln listar vi fem minnesvärda derbyn från Premier League-eran.
När man fantiserar om ett engelskt lokalderby ser man fula glidtacklingar, galna målfiranden, och framförallt ett sjuhelvetes tryck på läktaren mellan två klackar till hälften fyllda av packade industriarbetare framför sig. Det är på liv och död helt enkelt. I dagens snudd på sjukligt kommersialiserade Premier League-fotboll börjar dock verkligheten bli en helt annan med lag bestående av spelare från andra sidan jordklotet och skyhöga biljettpriser. Därför är det skönt att det finns ett derby som sticker ut från mängden och något så när når upp till den ovan nämnda bilden.
I nordöstra England har det lokala inslaget i klubbarna alltid spelat en stor roll, vilket gett oss otaliga lokalhjältar i derbymatcherna mellan Newcastle-Sunderland. Och läktartrycket? Troligtvis det högsta som uppkommer under en enskild Premier League-match på en säsong.
Här nere följer ett par klassiska sammandrabbningar mellan de två kombattanterna.
2005/06
Sunderland-Newcastle 1-4
Sunderland hade kanske sin sämsta säsong någonsin då man åkte ur PL med buller och bång genom att bara lyckas vinna tre matcher och skrapa ihop dåvarande rekordusla 15 poäng på hela säsongen(Derby County “lyckades” sedan med en ännu sämre säsong 2007/08 med en vinst och elva poäng). Redan klart för nedflyttning skulle man i alla fall ge fansen något att glädjas åt när värsta rivalen Newcastle kom på besök i den 35:e omgången.
Och det började bra när Arsenal-lånet Justin Hoyte gav “Black Cats” ledningen. Men sedan kom raset. I den 59:e matchminuten byttes en viss Michael Chopra in…
https://www.youtube.com/watch?v=QqDoRvIuBFQ
Efter 15 sekunder på planen kunde Chopra göra sitt enda mål i Newcastle-tröjan efter en kommunikationsmiss mellan hemmalagets målvakt Kelvin Davis och mittback Stephen Caldwell. I minuten efter gjorde Alan Shearer 2-1 till gästerna på straff och sedermera utökades ledningen till slutresultatet 4-1 efter mål av Charles N´Zogbia och Albert Luque. Men det är Chopras inhopp man minns. Två säsonger senare var han dock populärare på Stadium of Light då han gjorde åtta mål för Sunderland under sin bästa säsong i karriären.
2008/09
Sunderland-Newcastle 2-1
Mindre än tre år senare var det ombytta roller. Båda klubbarna slogs i nedflyttningsstriden men denna gången var det “Magpies” tur att få bita i det sura äpplet som kallas nedflyttning till The Championship. En match som skulle visa sig bli mycket avgörande i bottenstriden var höstderbyt på Stadium of Light. Hemmalaget hade inte besegrat Newcastle på hemmaplan på hela 28(!) år, men fick en kanonstart genom nyförvärvet Djibril Cissé. Shola “The Mackem Slayer” Ameobi kvitterade på nick, bara för att få se Kieran Richardson dunka in en frispark med dryga kvarten kvar och på så sätt bryta hemmaförbannelsen.
Vrålet från ett fullsatt Stadium of Light vid Richardsons segermål är något i hästväg:
2010/11
Newcastle-Sunderland 5-1
Efter ett år utan derbyn eftersom Newcastle harvade i andradivisionen 2009/10 var uppladdningen enorm inför denna tillställningen på St. James´Park. Under Chris Hughton hade nykomlingen inlett säsongen oerhört piggt, mycket tack vare sin dödliga anfallsduo Andy Carroll och Kevin Nolan. Standard var ett högt inlägg på Carroll, som nickade ner till kapten Nolan som i sin tur oftast förpassade bollen i nät. De två skulle, givetvis tillsammans med “The Mackem Slayer”, ha sin bästa föreställning ihop.
Nolan bröt dödläget på en rörig hörnsituation. Carroll cykelsparkspassade sedan fram Nolan till 2-0, innan Ameobi klev in i handlingen och dunkade in en straff före halvtidsvilan.
Efter densamma fortsatte målkalaset med att Ameobi dunkade in 4-0 och sedan skarvade fram till Nolans hattrickmål, innan Darren Bent kunde putsa till siffrorna en aning under tilläggstiden. Dessutom blev gästernas före detta Newcastle-spelare Titus Bramble utvisad, vilket endast spädde på hemmafansens eufori.
https://www.youtube.com/watch?v=_b_xaMaC0ho
2012/13
Newcastle-Sunderland 0-3
Sunderland var en klubb i kris. Den i Aston Villa så populäre Martin O´Neill hade inte alls fått ordning på Black Cats och när irländaren avgick i slutet av mars var man indraget i bottenstriden. Lösningen lät inte vänta på sig men var heller inte särskilt populär. Den gamla storspelaren Paolo di Canio hade nått hyfsade framgångar med Swindon i League 1, men då han under sin spelarkarriär stått för fascistiska hälsningar till målgester var han ett kontroversiellt val. Och efter två veckor på sitt nya jobb ställdes han och hans lag inför mandomsprovet.
En pånyttfödd Stephane Sessegnon överlistade Tim Krul i hemmamålet. Då var di Canio riktigt glad. Djupt in i den andra halvleken utökade sedan Newcastle-produkten Adam Johnson. Då gled di Canio på knä och visade galna glädjeyttringar, innan David Vaughan bombade in slutresultatet 3-0 och managern jublade ihop med laget.
2013/14
Newcastle-Sunderland 0-3
Gästerna lyckades återigen chocka St. James’ och vinna med 3-0. De två första målen gjordes av Fabio Borini och Adam Johnson. Men sedan kom den i efterhand största snackisen.
I en kontring fastställde Sunderlands akademiprodukt slutresultatet med kvarten kvar. Han firade sedan med att hyssja hemmapubliken och blev ett stort hatobjekt bland Newcastle-fansen medan Sunderlands ditos älskade honom. Ett halvår senare ska han i eftermiddag kliva ut på St. James’ Parks gröna gräs igen – men denna gång i Newcastle-mundering.
Du verkar gilla att hamna i trubbel, Jack. Men snälla, hyssja inte Sunderland-klacken om du gör mål…
