Managerkollen – Så säkert sitter de olika tränarna
Vi närmar oss jul och i Premier League innebär det ett hektiskt spelschema. I och med det hårda matchspelandet ökar pressen på klubbarna, och inte minst på tränarna. Vi tar oss därför en titt på klubbarnas manager, vilka sitter säkert och vilka hänger löst?
“Sitter säkert” = Tål en motgång och kommer ändå att ha förtroendet kvar.
“Oviss framtid” = Lär inte sparkas under säsongen, men kan vara ifrågasatt och kan ligga sämre till på sikt. Beroende av framgång.
“Hänger löst” = Tränaren sitter inte säkert och bör vara orolig för sitt jobb.
Sitter säkert:
José Mourinho, Chelsea
Bortsett från Champions League-vinsten Chelsea tog med Roberto Di Matteo vid rodret under en högst märklig säsong har klubbens största framgångar skett med José Mourinho. Nu har portugisen fått välja sin trupp och kraven på titlar är givetvis stora, men det är svårt att hitta en storklubb med större förtroende för sin tränare än vad Chelsea-fansen har. Chelsea-tåget ångar på och Mourinho sitter väldigt säkert.
Roberto Martinez, Everton
Everton har absolut ingen tradition av att sparka managers. Trots David Moyes mycket fina jobb i klubben, hade de en del djupa dalar. Förtroendet för Moyes var dock alltid högt och det finns en publik på Goodison Park som har tålamod. Så är även fallet med Martinez, som fick mycket hyllningar under det fina fjolåret. Skulle Everton sluta sjua, vilket skulle anses som en mindre lyckad säsong av en del, skulle ändå Martinez med all säkerhet sitta kvar. Väldigt populär och han har en stark meritlista.
Garry Monk, Swansea
Monk fick efter att Michael Laudrup lämnat klubben förra året ta över tillfälligt som manager säsongen ut. Då gjorde den förre mittbacken vad han kunde, även om det inte blev några strålande resultat. Det räckte ändå för att Swansea skulle anställa Monk och i år har det gått bättre för honom. Han blev bland annat säsongen första “Manager of the Month”. Dessutom har han ett starkt förtroende sedan många gedigna insatser i klubben som spelare. Monk kommer att få tid att bygga sitt Swansea.
Louis van Gaal, Manchester United
Manchester United, som Sir Alex Ferguson skämde bort med framgång och titlar under många år, fick förra säsongen känna på en betydligt sämre säsong med David Moyes. Nu styr van Gaal “The Red Devils”, och holländaren kommer att få tid. Säsongsstarten har varit väl godkänd, samtidigt som han bara kommit en bit i sitt värvande av spelare. Van Gaal får stora resurser att arbeta med, hans namn har börjat sjungas hemma på Old Trafford och klubben har fått känna på motgång med den föregående managern. Det är tydliga anledningar till varför van Gaal har förtroende.
Mauricio Pochettino, Tottenham Hotspur
Vissa saker har fungerat bra för Pochettino hittills under säsongen, medan vissa saker har fungerat sämre. Argentinaren har till stora delar fått ärva förra årets trupp och inga stora köp gjordes under sommaren. Dagens Tottenham är med största sannolikhet inte bra nog för att utmana om en Champions League-plats på grund av att truppen helt enkelt är för dålig. Det är något Tottenhams styrelse lär vara medvetna om, och lär därför ge Pochettino tid. Tendenser till bra spel har synts i år, och Pochettino har goda möjligheter att få ordning på “Spurs”.
Sean Dyche, Burnley
Skulle Burnley klara sig kvar i årets Premier League så har de gjort en fantastisk säsong. Resurserna klubben besitter är klart mer begränsade än många av konkurrenternas och truppen saknar de stora stjärnorna. Skulle Burnley få återvända till The Championship direkt så kan Dyche mycket väl få fortsatt förtroende. Att han tog upp klubben till Premier League var bara det en framgång och den framgången tål många förluster.
Ronald Koeman, Southampton
Alla var definitivt inte säkra på Koemans tränaregenskaper när han tog över Southampton i somras. Förväntningarna sänktes dock när en massflykt från klubben skedde, och Southamptons framgång har varit en stor överraskning för många. Skulle “The Saints” placera sig på den undre halvan när säsongen är över – är det knappast något misslyckande. Stora förändringar har gjorts och Koeman har hittills löst dem på ett bra sätt.
Sam Allerdyce, West Ham United
För ett år sedan skulle det låta mer eller mindre otroligt att Allerdyce skulle placera sig under denna kategori. Trots en högst medioker säsong satt engelsmannen ändå kvar i somras. Enligt flera källor krävde styrelsen en förändring i spelsättet, till en mer passningsinriktad fotboll med färre långbollar. Det dementerade sedan Allerdyce, men på planen har vi sett ett annat West Ham. Fotbollen är betydligt mer attraktiv, sommarens värvningar har blivit succéer och trepoängarna rullar in på löpande band. Det är glada miner i östra London och klarade Allerdyce av förra årets motgångar så överlever han helt klart fler.
Mark Hughes, Stoke City
Stoke har varit upp och ner hittills denna säsong. Resurserna och även till viss del spelartruppen klarar att utmana om en övre halvan-placering. Om Stoke når dit i år är tveksamt vilket fansen absolut skulle kunna önska. Men Mark Hughes har trots detta varit med och förändrat klubbens spelsätt. Från att ha kört fast med långbollar till att bli ett mer spelskickligt lag. Det har Hughes i bagaget – vilket varken fansen eller styrelsen har glömt. Det gör att han lär sitta säkert oavsett om laget slutar nia eller tolva.
Gustavo Poyet, Sunderland
Nej, Sunderland har inte stått för strålande resultat i år. Poängen ner till strecket är inte speciellt många, men trots det lär Gus Poyet vara lugn. Några har kanske glömt hur katastrofalt läget var när uruguayanen fick ta över Paolo Di Canios horribla ligastart förra säsongen. Då lyckades han rädda Sunderland och tog dem dessutom till en finalplats i cupspelet. När Sunderland förnedrades med 8-0 mot Southampton i år var kritiken mot Poyet, jämfört med vad den hade varit om ett annat lag förlorat med liknande siffror, relativt svag. Det tyder på att det inte är speciellt många som ifrågasätter hans tränaregenskaper. Poyet har inte spenderat mycket pengar, det är ofta en trevlig fotboll som spelas och det var inte länge sedan flera managers misslyckades grovt i Sunderland. Det gör att Poyet bör vara säker.
Neil Warnock, Crystal Palace
Warnock ska inte ha någon större kritik för Crystal Palaces spel den här säsongen. Segrarna har hittills varit tillräckligt många för att hålla sig över nedflyttningsstrecket och det borde också vara målet för Londonklubben. Laget överpresterade något stort förra våren med Tony Pulis, men klubben var ändå inte beredd att satsa större i somras och därför lämnade också Pulis i protest. Crystal Palace hade då Neil Warnock som sitt klara förstaval, trots att många intressanta tränarnamn ryktades till dem. Warnock är inte helt olik Pulis och förtroendet lär vara starkt för honom och kraven inte högre än att klara kontraktet.
Oviss framtid:
Arsene Wenger, Arsenal
Situationen har varit liknande i Arsenal tidigare. Många fans hyllar Wenger, medan andra vill ha en nytändning med någon ny som manager. Efter 3-2-förlusten mot Stoke höjdes dock flera röster som ville se en förändring efter säsongen. Extremt mycket ska till för att fransmannen ska få sparken efter alla dessa år, och klubben har dessutom ryckt upp sig och har tagit två raka 4-1-segrar. Men säsongen lär som bäst sluta med en Champions League-plats, en bra bit bakom vinnaren. Därför kommer kritikerna finnas kvar, frågan är vad Wenger själv tänkt sig.
Manuel Pellegrini, Manchester City
Pellegrini ligger fortfarande bra till hemma på Eastlands och Manchester City-fansen har innan pengarna pumpades in inte blivit bortskämda med framgång. Förra årets ligatitel kan chilenaren luta sig tillbaka mot, men hur nöjda är shejkerna egentligen? Hur mycket betyder förra årets ligatitel när Manchester City fortfarande har svårt att mäta sig med giganterna i Champions League? Nu krånglade laget sig vidare i CL med väldigt liten marginal efter en imponerande seger mot Bayern Munchen. Då var tyskarna dock redan klar gruppetta och förra året blev det respass mot Barcelona i åttondelsfinalen efter att de varit ett tydligt nummer för litet. Nu får klubben chans till revansch och den matchen betyder mycket för Pellegrini. Det blir inte lätt att knäcka Barcelona, men de måste vara närmare än förra året. Annars kan Pellegrini inte sitta helt lugn på managerposten. Dessutom förstärktes truppen i somras med en hel del pengar, därför lär kraven ha höjts.
Alan Pardew, Newcastle United
Alan Pardews situation i Newcastle kan ses på olika sätt. Likt Allerdyce; satt han kvar under de stormar som varit så lär han klara flera. Samtidigt har flera fans inte ändrat sin uppfattning om honom trots klubbens framgångar den här säsongen. Protesterna mot Pardew efter årets usla säsongsinledning var inte små, de var enorma. Problemen i Newcastle med deras svängiga säsonger sitter högre upp i styrelserummen än hos managern Pardew, men suget efter ett roligare tränarnamn är fortfarande stort. “Cirkus Newcastle” blir intressant att följa även i framtiden och där går ingen säker – i alla fall om fansen får bestämma.
Alan Irvine, West Bromwich Albion
Derbyvinsten mot Aston Villa i helgen betydde förmodligen något extremt för Irvine, i alla fall för fansens förtroende. Dessförinnan spelade West Brom 0-0 mot Hull och efter matchen skanderades det tydligt “Irvine Out”. West Bromwich bör inte vara sugna på att avskeda ännu en tränare efter förra årets stora snackis då Steve Clarke först fick gå och Pepe Mel sedan inte fick fullfölja sitt uppdrag efter säsongsslutet. Irvine har kritiserats för sitt väldigt defensiva tänk och för att charma fansen krävs en mer attraktiv fotboll eller resultat. Om han klarar av att axla den utmaning återstår att se. Det som talar emot honom är ett begränsat CV.
Paul Lambert, Aston Villa
Den största kritiken mot dagens Aston Villa är att de inte har några ambitioner. Att det inte finns några krav mer än att hålla sig kvar, mycket på grund av att klubben varit till salu flera gånger. Det talar för att Lambert ska få behålla jobbet, pressen från styrelsen är inte så stor. Samtidigt är det inte säkert att Aston Villa undviker en bottenstrid. Även om vinsterna trillat in så kan man fråga sig hur många gånger Birminghamklubben faktiskt spelat bra i år? Förtroendet för Paul Lambert har varit blandat bland fansen och så lär det vara även i framtiden. Lambert har under de senaste två-tre åren blivit mindre spännande, därför önskar en del fans något roligare namn.
Harry Redknapp, Queens Park Rangers
Läget kring gamle Reknapp har lugnat sig lite. Han var kanske Premier Leagues mest pressade tränare för tre-fyra veckor sedan men en del poäng har intjänats sedan dess. Att ta upp ett lag i Premier League från The Championship är alltid svårt, men det var egentligen ett krav från QPR:s sida. Och då skedde det ändå via playoff efter att laget gjort en svag vår med bättre förutsättningar än något annat lag. Dessutom åkte QPR ur Premier League med Redknapp som coach, och även om läget var svårt så fanns det tid att rädda upp det. Det klarade Redknapp inte och frågan är hur säkert han sitter i dagens situation? Än så länge är nog förtroendet kvar, men hur är det om klubben ligger under strecket i slutet av januari?
Hänger löst:
Brendan Rodgers, Liverpool
Det går fort i fotbollsvärlden. För bara ett halvår sedan tokhyllades Rodgers för sitt jobb i Liverpool då laget var nära att ta hem ligatiteln. Nu är situationen annorlunda. Suarez-pengarna är spenderade på spelare som inte alls presterat, varken offensiven eller defensiven fungerar och det blev uttåg mot Basel i Champions League. Dessutom placerar sig laget på undre halvan, och det är närmare till nedflyttningsstrecket än Champions League-platserna. Det säger en del om Liverpools och Rodgers situation. Hur mycket nordirländarens fjolår spelar in – och vilka managers som skulle kunna vara tillgängliga för att ersätta honom – går att diskutera. Framtiden får utvisa om han får behålla jobbet eller inte, men det är givet att resultaten måste komma nu.
Nigel Pearson, Leicester City
Förra säsongens Leicester imponerade på väldigt många när de tog klivet upp i Premier League. Den här säsongens Leicester imponerar på klart färre. Senast laget vann en ligamatch var i september och de är i dagsläget tabelljumbo. Flera av spelarna som skulle klara av steget till Premier League har fallit ur ramen och har hittills varit en besvikelse. Förutsättningarna i klubben är dessutom bättre än i till exempel Burnley så läget är inte hopplöst för en eventuell ny manager. Om inte segrarna börjar komma inom en snar framtid bör Pearson vara väldigt orolig.
Steve Bruce, Hull City
Hur blev det så här, Steve Bruce? Förra året hyllades den före detta mittbacken av många för sitt jobb i Hull. I somras gick klubben loss rejält där ett antal namnkunniga spelare köptes in och chanserna till att slåss om en plats på den övre halvan ökade. Så kul har det dock inte blivit. Istället finner vi Hull näst sist i serien med endast 13 poäng. Likt Rodgers så har Bruce tidigare fått laget att fungera, något som han får sätta sitt hopp till. För årets Hull har inte övertygat någon. Även Bruce hänger förmodligen löst.