”Hammarby kommer kapprusta mot AIK och Djurgården – Kan bli Silly Season-kaos”
Ni vet den där känslan när man läser en bok och hamnar i ett kapitel man inte gillar. Det liksom växer från att vara läskigt till rent obehag, till slut vill man bara stänga boken eller åtminstone läsa slutet så man vet hur det slutar? Eller den där filmen som ger kalla kårar och (iallafall jag) använder fwd-knappen på fjärrkontrollen?
Ungefär så tror jag att många hammarbyare har känt under en lång tid, när Sebastian Bojassen den 22 oktober 2011 forcerade in D E T målet i Ängelholm var det nog ganska många grönvita som i princip greppat kontrollen för åtgärd.
*****
Kurt-Arne Bergstrand. Han gav till och med publiken en sång efter matchen mot Jönköping Södra i söndags. Nanne är redan kultförklarad efter bara en säsong i klubben. Det är en rejäl förändring man har sett i klubben, inte bara i själva spelet, utan även attityden runt om laget. Spelarnas lugn, harmonin som Nanne själv kablar ut och där svaren allt som oftast är genomtänkta och sagda med tyngd och pondus. När Nanne snackar så lyssnar man, det är den absoluta känslan jag har som utomstående.
*****
Historien har spelats upp många gånger de senaste fyra-fem dagarna, Hammarbys tid i Superettan har repriserats, gamla syndabockar grävts fram och gamla misslyckanden har kablats ut, om och om igen.
Antalet tränare och spelare och även styrelsefolk har omsatts i en sån fart att genomströmningen på Ikea mitt i julruschen ter sig lugn, en lätt överdrift, men ni fattar vad jag menar?
*****
USA go away, har dykt upp som slogan lite då och då. AEG, den amerikanska jätten som är största delägaren i klubben (frånsett föreningen) har fått utstå väldigt mycket kritik, till viss del med rätta. Det är dock lite andra tongångar nu, när det pratas om tillskott (fördubbling?) av dollar för investeringar i träningsanläggning och spelartrupp. Det handlar om att att prestation och motprestation måste gå hand i hand. Det är det som nu börjar hända.
*****
När Kennedys första försök från elva meter i söndags inte blev så lyckosamt skulle man kunna tro att “nästa år då jävlar” fick fortsätta gälla ytterligare en tid. Men icke. Visserligen ändrades oddsen då J-Södra fick sin målvakt kompensationsutvisad (han borde givetvis ha åkt ut minuterna innan) och man fick byta ut den giftige Fredrik Olsson. Men ändå, ett eller nått år tillbaka hade känslan smugit sig på hos många att det skulle misslyckas. Igen.
*****
Manualen. Nannualen. Bergstrands lyckade beslut att implementera sitt sätt att spela fotboll har satt sig i ryggmärgen i den befintliga truppen och det har gett effekter man inte sett tidigare. Den trygghet som spelarna har har gjort att formsvackor, både i matcherna och av längre slag, har blivit allt kortare. Alla vet vad som ska göras. Självförtroendet växer sig starkare och man vinner mer. Supportrarna blir starkare. Tydligare positiv spiral är svårare att hitta än det som utspelats i klubben under 2014.
*****
Kapitlet Superettan tog slut i söndags för Hammarby Fotboll och att det var,födelsedagsbarnet, kelgrisen och den stora fix-stjärnan Kennedy Bakircioglu som fick vara festfixare kändes inte annat än självskrivet. Jag tror nästan att det också stod i manualen.
*****
Spelaromsättningen har varit gigantisk över de senaste åren och det kommer inte att stoppa nu. Skillnaden är dock markant, klubbens ekonomi är ljusare än på länge. Tele2 Arena är så här långt väldigt mycket mer lyckat än många kunde tro vid skilsmässan från Söderstadion. Och laget vinner. Publiksnittet är högst i Norden och stödet väldigt starkt. Möjligheterna att locka till sig bra spelare kan knappast bli så mycket bättre.
*****
Nanne Bergstrand och Mats Jingblad har båda två gett sig själva enorma mandat att driva detta vidare på sitt sätt. Om man kan behålla sitt lugn och sin metodiska strategi även i rekryteringen har man goda möjligheter att på sikt finnas med i toppen av tabellen. I Allsvenskan.
Den befintliga truppen har gjort det alla hoppats, önskat och i viss mån krävt: avancemang. Men alla kommer inte att få följa med på resan, några karaktärer finns inte med i nästa kapitel. Det finns inget utrymme i fotboll att vara sentimental och framförallt inte nu. Flera spelare har utgående kontrakt och har haft begränsat med speltid, några ytterligare med avtal har fått se sig bänkade trots “lucka” på deras position. Rätt eller fel kan man inte diskutera. Sånt är livet.
*****
Nanne var inte nöjd med spelet i söndags. Han kräver mer. Han vet vad han vill se därute, men han erkände också att det kanske var fel tillfälle att sura över den enskilda matchen. Say no more.
Det är dags för nästa kapitel, det första som handlar om Allsvenskan på ett bra tag. Det är så länge sen att man nästan måste bläddra tillbaka i boken för att komma ihåg handlingen. Vilka nya karaktärer kommer då in? Hur ska det gå? Räcker det man nu har för att inte hamna i “skiten” igen?
Nanne har varit tydlig med att allt måste bli bättre. Så klart. Träningsförutsättningar, ledarteam. Allt. Man måste bli skickligare, snabbare, starkare på alla plan. Och man måste ha bättre spelare (säger jag).
*****
Det kommer att bli en Silly Season modell grande. Spekulationer om hur mycket resurser man har, vilka “hemvändare” man är intresserad av. Vilka spelare med koppling till Nanne eller Jingblad som man försöker locka till sig. Kapprustningen med Gnaget och Djurgårn. Allt. Det kommer att vara kaos, i bästa fall bara gällande ryktena.
*****
Den här boken har alla förutsättningar att bli en bestseller, hur som helst är jag i alla fall sugen på att fortsätta läsa den.
MAGNUS ÖSTERBERG, KRÖNIKÖR – FOTBOLLDIREKT