Självkritisk Jawo: ”Allt har runnit ut i sanden”
Amadou Jawo är ett av Djurgårdens största namn. Men stjärnan är kritisk mot sig själv och pratar om en mellansäsong efter förra året då han var ett toppnamn.
Amadou Jawo var ett av namnen som ledde det Djurgården som i fjolhöstas gjorde succé när det till sist lossnade under norske Per Mathias Högmos ledarskap.
Under vintern var Jawos namn sedan uppe för ryktesdiskussion.
Det såg ut som att han var på väg bort efter elva mål och en topplacering i skytteligan. Turkiska klubbar fanns där bland annat.
Men till sist gick förhandlingarna i lås med Djurgården.
Men året har blivit svagare än han hade sett framför sig. Inför avslutningen mot Norrköping bara sex mål så här långt.
– Det har inte varit någon bra säsong för mig. Jag missade halva försäsongen på grund av skador och har sen aldrig riktigt kommit i form. Det var någon gång under sommaren som jag kände att nu är den på väg tillbaka men det rann ut i sanden, säger Amadou Jawo till Djurgårdens officiella hemsida.
– Det vände aldrig riktigt. Vi har ändrat spelsystemet och då får jag inte de ytorna som jag hade förra året, de mellan mittfältet och motståndarnas backlinje och lite snett ut på kanten. Då kunde jag droppa ner där och få en passning och komma rättvänd mot motståndarmålet. Nu är det yttermittfältarna som har tagit de ytorna då det har blivit mer inläggsspel. Det är kanske inte min bästa gren och då blir det svårare att hitta formen. Det blir lätt som en ond cirkel att när tajmingen inte stämmer riktigt så sitter inte touchen heller.
Inte helt lätt för Jawo alltså. Å andra sidan har han knappast fått ta plats i på idealt vis som anfallare.
Snarare har han många gånger hamnat på en kant, något som fått honom att börja tänka lite för mycket – låter det som.
– Det är bra att vara allround men det kan vara svårt att ställa om mentalt. När jag spelar på kanten blir jag så fokuserad på det defensiva att jag nästan aldrig är med och springer i djupet. Fast att jag är en offensiv spelare i grunden så tänker jag alltid att jag måste täppa till så att motståndarna inte kommer förbi på min kant.
– I derbyt på Friends Arena var jag så rädd att släppa min zon. Jag flyttar upp när det blir anfall men egentligen kan man ju tycka att jag borde rusa framåt. Men jag tänker ”nej, nej, jag måste avvakta och täcka ytan, bollen kan ju hamna är”. När jag spelar på mittfältet så tänker jag helt enkelt lite för mycket, avslutar han för dif.se.