Trött på svensk fotbolls bortförklaringar: ”Vi är ett litet land, blabla!”

FOTBOLLDIREKT I SAMARBETE MED IDROTTENS AFFÄRER

En avspark för ett svenskt VM
Vi är ett för litet land. Vi har för få fotbollsspelare. Det är de vanligaste orsakerna som hörs i debatten. Skäl som med tiden har blivit accepterade. Men sett till fakta är det inte annat än bortförklaringar.
Miroslav Klose, alla tiders skyttekung i VM, laddar för söndagens final.

Vid nästa styrelsemöte i Svenska Fotbollsförbundet kommer troligtvis en punkt på dagordningen vara.

Beslut om införande av utvecklingsprojektet: “Sverige mot VM. “En samsyn om Svensk Fotbolls framtid”.

Underrubriker kan vara:

– Vad kan vi lära av Tyskland ?
– Vilka talangutvecklingsprojekt i Sverige borde uppmärksammas?
– Bättre speluppfattning
– Kod för företagssamverkan
– Hur effektiviseras samarbetet mellan distrikt och klubbar?

Är det vad du önskar, vad alla önskar?
Ledarna vill inget annat

Jag är övertygad om att det finns inte en seriös ledare inom distrikt och klubbar som inte ställer upp på ett dylikt projekt. Och vilken kompetensutveckling det blir under arbetets gång!

Underrubriker kunde också vara tips till FIFA:

Modern domarcoachning under ett VM

På spelarnas uppvärmningsvästar står det nu FIFA med stora bokstäver I stället skulle det vara budskap gällande Fair Playbud typ; Jag har slutat filma”. ”Jag kommer inte att ha stora åthävor mot domaren”, med flera.

VM-festen i Brasilien blir därmed även en vardagsfest i Sverige!

Hänger inte på storleken

Nästan en tredjedel av de 32 länder som deltar i VM i Brasilien är mindre och i samma storleksklass som Sverige.

Costa Rica, 4,1 miljoner människor, enligt Wikipedia och Uruguay, 3,3 miljoner invånare, kommer inte tillsammans upp i Sveriges 9,6 miljoner. Och inte någon av de två länderna var slagpåsar i VM.

Inte heller Bosnien-Hercegovina med sina 3,8 miljoner är någon stormakt.

Visst är avståndet till typ Sydkoreas urval bland 50 miljoner invånare eller USA:s 314 miljoner monumentalt. Men varför skall vi förneka vår tradition och fina kultur?

Och kanske framför allt, vår förmåga att organisera. Inte minst det sistnämnda brukar vara argument som ofta anges som förklaringar till det “svenska idrottsundret”. Åtminstone i högtidliga bankettsammanhang.

Undan med bortförklaringarna

Låt oss först avfärda bortförklaringarna.

När vi tittar på FIFA:s förteckning över registrerade fotbollsspelare är Tysklands 6,3 miljoner fotbollsspelare lika imponerande som finalmotståndaren Argentinas knappa 0,3 miljoner.

Två tredjedelar av de deltagande nationerna i detta skrattande, hoppande och gråtande VM är i Sveriges storleksklass.

Portugal, våra besegrare i VM-kvalet, 132 000 spelare av 10,6 miljoner känns lika rätt som Belgiens 400 000 aktiva av det totala urvalet på en befolkning om 10,5 miljoner.

Och har Brasilien inte bättre målgörare än Hulk, Fred och JO bland de 2,1 miljoner fotbollsspelarna i detta fotbollsälskande land är en berättigad fråga.

Inte hänger det på BNP

Ibland betonas de ekonomiska incitamenten fram som allena och saliggörande för ett lands idrottsframgångar.  Andra kan också komma med “vi har det för bra,ingen vill anstränga sig lika mycket längre som en Gunde Svan”.

Om vi tittar på hur stor del av landets BNP som varje medborgare står för i genomsnitt, vad hittar vi då?

Siffrorna kommer från Wikipedias 2012 års uppgifter. Medan däremot Colombias 7 377 US-dollar är från år 2013. Vi noterar också finaldagens Tyskland med sina 42 000 US-dollar och Argentinas 11 573 US-dollar.

Belgien och Nederländerna, som vi ofta sneglar mot fotbollsmässigt (åtminstone Holland historiskt) har 43 426 respektive 46 000 US-dollar att stoltsera med.

Sverige då? Hela 55 000 US-dollar! Till och med starkare än Europamotorn Tyskland!
Enorma tillgångar i f d spelare

Den som tvivlar anger att Wikipedias uppgifter inte är tillräckligt seriösa eller att FIFA:s än mer inte är något att lita på. Skulle jämförelserna därmed halta? Tveksamt.

Svensk fotboll behöver gå på offensiven både på plan och i sammanträdesrummen!

Förr gjordes det många studiebesök av Svenska Fotbollsförbundet i Tyskland och Holland. Det var populära för de svenska elittränarna som också fick en chans att både ifrågasätta och enas om ett nytänkande.

94-hjältarnas känsla

Dessutom, det finns ju en enorm tillgång i före detta stjärnspelare. Som den forne landslagsbacken, numera talangutvecklaren, Björn Andersson i Bayern München, som vara en mycket passande värd.

Passa då på och ta med “Sveriges mest meriterade fotbollsspelare”, Conny Torstensson. Han vann dåvarande Europacupen, numera Champions Leauge, med Bayern Munchen tre år i följd, 1974, -75,och -76. Han var också med och erövrade Intercontinental Cupen 1976.

Och varför tillvaratas inte kunnande och känsla i bronstruppen från 1994? Hur kan förbundet med Karl-Erik Nilsson strunta i att utnyttja deras intresse? Frågan är hur förbundsbasen resonerar inför framtiden och orosmolnen som redan döljer solen.

“Vi har styrt för mycket”

Eller vad har Peter Gerhardsson som inte andra tränare har?

Från tid till annan är det mesta målgörande laget i just hans Häcken. Vissa lag i allsvenskan får gå ihop “två och två”  för att komma upp i lagets målaptit. Peter Gerhardsson är som spelare en produkt av Hammarbys passnings- och offensiva spel. En välutbildad och reflekterande idrottsperson.

När vi berör spelsinnet med honom betonar han hur viktigt det är att tidigt se boll och medspelarna, kanske mer än motspelarna.

”Vi har tillåtit oss att devalvera speluppfattningen som område”, hävdar Peter Gerhardsson som tycker att svensk fotboll i alldeles för lång utsträckning studerat England och att beteendet har blivit för försvarsinriktat.

”Vi som tränare har styrt våra spelare för hårt, åtminstone har vi inte i motsvarande grad öppnat upp deras kreativa, skapande förmåga”, fortsätter han självkritiskt.

Ganska snart är vi inne på det ena ledarskapsområdet efter det andra. Alla i Häcken har inte son-namn i efternamnet, om vi uttrycker det så. Hur har du tacklat den frågan, försöker vi ?

”Oavsett om spelaren kommer från Ghana,Backa eller Borås är dom enskilda individer och jag behandlar dom efter det”, säger Peter Gerhardsson.

Ta tillfället, starta en kampanj!

Naturligtvis har Häckentränaren, som numera bara har tre spelare kvar i laget från premiärsäsongen för sex år sen, synpunkter på hur svensk fotboll borde förändras men han glider skickligt vidare med kommentaren “Jag har mer än fullt upp med mitt”.

Inte ens när vi påstår  att kontinuiteten är borta orsakat av för hög omsättning i klubbarnas ledning som i sin tur beror på att sponsorer och fans har för stor makt är tillräckligt för att få igång honom kring ett utvecklingsmanifest för svensk fotboll.

Vad ska behöva hända?

CURT EINARSSON