AIK-bossen: ”Inte säker på att jag hade gjort det bra i Degerfors”

SOLNA. AIK:s trupp 2014 är Björn Wesströms verk. Nisse Johansson är den enda spelare som AIK:s nuvarande sportchef inte varit med och rekryterat.
– Jag är inte alls säker på att jag skulle göra ett bra jobb i Degerfors om jag skulle börja i dag, det hade nog tagit ganska lång tid att läsa in mig på hur en ny klubb fungerar, säger Wesström till FotbollDirekt.se.

Björn Wesström har sedan 2008 haft rollen som antingen scoutingchef eller sportchef, med ett avbrott för att träna laget under 2010. Han har varit med och värvat alla spelare i dagens AIK förutom Nisse Johansson. Vi sitter i ett av AIK:s konferensrum och jag ställer den alltid lika befogade frågan ”Hur känns det?”.
– Ja… hur känns det egentligen? Det känns som det är en ganska tydlig del av de arbetsuppgifter jag har haft. Antingen då som scout då jag sett spelare, gjort en bedömning och rekommenderat honom. Eller som sportchef när jag också ser en spelare och sen skriver ett avtal med honom. Så det är ju en helt naturlig följd av det, säger Wesström.
– Jag tror att jag är lämpad för det här jobbet utifrån att jag tycker mig ha ganska bra koll på vad som funkar och inte funkar i AIK. Jag tror att det är framgångsfaktorn för vilken sportchef som helst i vilken klubb som helst egentligen, att man har den lokala och kulturella kollen på vad som fungerar i klubben. Jag är inte alls säker på att jag skulle göra ett bra jobb i Degerfors om jag skulle börja i dag, jag tror att det skulle ta mig ganska lång tid att läsa in mig på vad som gäller och hur det fungerar. Jag tror det var bland annat därför IFK Göteborg gick tungt med Micke (Stahre) första året, nu kan dom de, så de blir livsfarliga.

Vad är det för lag du har velat ha och har byggt?
– Basen är lokalt producerade spelare, vi vill ha lokala hjältar från Stockholmsfotbollen och helst av allt ska de ha ett ursprung i vår egen akademi. Det är grundförutsättningen, grundplattan i hela truppen. Sedan ska det finnas en mängd spelare med hög potential som går att sälja vidare. Och gör det de och de slår i taket så är de bra för laget. Sen ska vi ha spelare som kittar ihop laget och ger laget både egenskaper, personlighet och karaktär som gör att laget blir framgångsrikt och folk på läktaren går hit för att se de spelarna spela i AIK och känna en stolthet över att se dem i AIK-tröjan. Det är på något sätt det som är huvudgrejen.

Vilken typ av spelare, rent fotbollsmässigt, vill du bygga kring?
– Med Andreas som tränare så har vi pratat mycket djupled. Antingen passa bollen i djupled eller löpa i djupled eller på annat sätt hota i djupled. Målen står på kortsidorna och vi ska försöka ta oss dit. Det har vi försökt att hitta spelare som gör. Tittar vi på potentiell startelva så tycker jag att vi har spelare som på olika sätt bidrar till det även om det alltid finns förbättringspotential. Men det har varit ett genomgående tema.

Vad fungerande inte 2010 och vad har ni gjort annorlunda som fungerat betydligt mycket bättre sedan dess?
– Vi vann 2009, då vann vi allt. Vi vann med en trupp där vi hade fem avtal som gick ut, vilket är jättetufft. Då ska du på något sätt ersätta de spelarna, de spelarna du har blir inte samma spelare när vissa försvinner. Flavio blev inte Flavio fullt ut när Ivan Obolo försvann. Flavio var en fantastisk forward för oss hösten 2009 och kanske helt avgörande för om vi vann eller inte. Men när han skulle bära den rollen som Ivan på något sätt lämnade efter sig så gick det helt åt helvete. Han hade inte alls de egenskaperna. Så bedömningen av vad vi behöver och hur vi ska använda det, där tror jag att kontinuiteten hos oss i ledarskapen på något sätt har gjort att vi har lärt oss. Det skulle jag säga är en framgångsfaktor.
– Vi var i ett läge där och då där vi hade någon sorts nödlösnings-Messias i Alex Miler som gick in och gjorde sin grej, det var väldigt lite AIK-identitet och kultur i det som gjordes där och då. Utan det som gjordes, gjordes bara för att klara laget kvar i en situation där spiralen hade gått helt ner i källaren. Vi bytte ganska mycket spelare i där på sommaren och gjorde ett jävla bra sommarfönster. Sen bytte AIK tränare och det tillsammans gjorde att laget klarade sig kvar. Utifrån det har vi försökt att bibehålla den stabiliteten och vidareutveckla offensiven.
– Bibehålla defensiven, pressen framifrån, det hårda arbetet samtidigt som vi försökt vrida balansen lite till det offensiva. Och vi gör väldigt mycket mer mål nu men vi släpper också in väldigt mycket mer mål nu, så det blir lite på bekostnad av varandra. Det jobbar vi varje dag med att försöka undvika men hittills har det faktiskt varit så.

Vill ni spela en roligare fotboll?
– Vad är rolig fotboll…?

En fotboll som gemene man tycker är roligare att titta på.
– Bayern München spelar mer direkt än Barcelona gör och där har man kanske olika smak.

Jag tänkte nog mer ”göra fler mår, skapa fler chanser”.
– Ja, jag upplever ju att vi har ganska hög effektivitet. Jag tror att generellt sätt så är det bra för en klubb att spela en fotboll som folk vill gå och titta på, oavsett resultatet. Man behöver hitta saker i spelet som man kan identifiera sig med. Jag tror att AIK ska skjuta mycket, jag tror att AIK ska tackla mycket, jag tror att det passar vår supporterkrets. Det är två egenskaper som jag tror passar väldigt bra i AIK. Och de chanserna kommer att uppstå oftare om vi spelar bollen framåt i djupled och hotar våra motståndare. På så sätt vill vi spela en fotboll som gör så att åskådarna kommer tillbaka, för de är väldigt centrala för oss.
– Samtidigt så är det inte svårare än att vi gör ett mål i 89:e minuten och sen skiter folk i resten. Åskådare är väldigt förlåtande om man vinner, men väldigt kritiska om man inte vinner. I 60:e minuten hemma mot Kalmar, det laget som släppt in minst mål i allsvenskan, så finns det delar av publiken som sjunger “vi vill se AIK” och då kan jag fundera lite över vad det är för självbild som man egentligen har då?

Som att ni bara ska köra över Kalmar?
– Ja, lite så. Arenan är ett forum där man ska och får uttrycka sig, definitivt, men jag kan fundera lite grann på vad man har för förväntningar om den typen av känslor uppstår efter en timme i en fotbollsmatch mot ett lag som var i bra form och släppte in väldigt lite mål. Det kan man fundera över, men det skickar samtidigt en signal till oss att kravbilden är enorm och det håller oss på tå, vilket är bra tycker jag.