Senaste nytt
Matchrapporter
When you try your best but you don’t succeed
Idag kom det oundvikliga beskedet från Manchester. David Moyes har fått sparken. United slogs mot sin egen självbild men gjorde tillslut det enda rätta.
»When you try your best but you don’t succeed
When you get what you want but not what you need
When the tears come streaming down your face
When you lose something you can’t replace«
Vad gör du när du förlorar någon du inte kan ersätta? Du försöker. Du gör så gott du kan. David Moyes var den utvalde. Han gick in i ett självmordsuppdrag för att han blev ombedd att göra det. Det kunde egentligen bara sluta på ett sätt.
Det går ju inte att ersätta honom. Hur du än gör. Hur du än vrider och vänder på saken. Mission impossible.
Moyes försökte. Men sättet han gjorde det på retade gallfeber på världens största supporterskara. Kanske hade han lyckats om han fått mer tid på sig. Kanske hade Manchester United sjunkit ännu djupare. United vågade tillslut inte få ett svar.
Jag tillhörde länge den skara som stod bakom Moyes. Vare sig det var i Manchester, Leverkusen eller hemma i soffan. »Your job is to stand by our new manager« blev till »come on David Moyes, play like Fergies boys«. Det kändes naturligt. Det var så det skulle vara. Oavsett hur dåliga resultaten var.
Så här i efterhand tycker man att man borde ha tagit varningssignalerna på större allvar. Jag minns hur jag satt i pressrummet på Friends Arena och lyssnade på David Moyes tänkandes »det är ju bara försäsong«. 1-1 mot AIK kanske inte är så dåligt. Ligan kom och resultaten uteblev. »Han behöver tid«. »Får vi in en mittfältare av klass kommer det här lösa sig«. »När van Persie är tillbaka lossnar det«. »Nästa år.«
Sen kom Grekland. Football, bloody Hellas. Det var där Joel Glazer, Ed Woodward, David Gill, Sir Alex Ferguson och Sir Bobby Charlton på allvar började överväga Moyes framtid. Situationen hade blivit snudd på ohållbar.
United slogs mot sin egen självbild och Sir Alexs sista vilja. Det är inget du har mandat att gå upp emot. United är ingen sparkande klubb. United är en klubb som lyssnar på Sir Alex. »David Moyes, in Italy, would have been sacked three times by now,« sa Gianluca Vialli i februari. Det ligger något i det han säger. Men United är inte som andra klubbar. Läget blev ohållbart tillslut. För mycket var förlorat för att klubben skulle fortsätta vara United.
United är en klubb där allt är lite större. För Moyes blev synergieffekterna förödande. David Moyes fastnade i en ond cirkel redan när han skrev på för klubben. När förlusterna sedermera blev allt fler och allt tyngre blev den omöjlig att ta sig ur. Det går inte att stå pall för ett sådant, nästintill unikt mediedrev 2014.
Det var det extrema läget att ta över. Alla toppklubbar skulle visa sig vara klasser bättre i år. Uniteds trupp var en samling åldrande mästare i desperat behov av förstärkning. Att David Gill lämnade tillsammans med Ferguson underlättade inte det hela heller.
På det rent taktiska planet har Moyes brister blivit alldeles för uppenbara i en liga som dominerats av Roberto Martínez och Brendan Rodgers-typer. Att slå 82 inlägg mot Fulhams jättar till mittbackar är inte rätt väg att gå 2014. Ska vi prata misstag var det förstås också dumt att sparka ut hela den ledarstab som hade stått bakom Sir Alex.
I Everton var Moyes kännetecken hans fighting spirit, men när inte ens den smittade av sig fanns inte mycket att bygga vidare på. Det har ryktats om att Moyes tänkte ta ett sabbatsår efter fjolåret, innan Sir Alex knackade på hans dörr. Kanske var han slutpumpad på energi?
Ferguson tog ett humant beslut när han lämnade United ifjol. Fru Cathy hade förlorat sin syster och kände sig ensam. Att anklaga honom för att lämna över i fel läge är bisarrt. Att anklaga honom för att välja fel efterträdare är lika befängt som befogat. Ingen hade kunnat göra det bättre än honom. Men ett par hade kunnat göra det bättre än Moyes.
David Moyes tid i United är förstås ett monumentalt misslyckande. Det kommer ta sin tid. Men han kommer att resa sig efter det här. Det gör män från Bearsden. Men han kommer förevigt bli ihågkommen som den utvalde som misslyckades. United då? De kommer förstås också resa sig. Det ligger i klubbens DNA. Men det kommer bli smärtsamt och en lång resa.
Gary Lineker sa det bäst igår. »Always thought the manager’s job to have at United was the one after the one after Sir Alex.« Ersättaren kommer till ett Sir Alex-lag som jämförs med David Moyes.
Ryan Giggs får nu ett värdigt avslut på sin United-spelarkarriär innan han lämnar över till en erfaren auktoritet som kan städa upp. Det är just det som behövs nu, en erfaren auktoritet. Även om tanken på en ny hungrig tränare som kan sitta i flera år är kittlande så är det inte vad som behövs. Det är en Ancelotti, van Gaal eller Mourinho som måste in och fixa till klubben.
Old Trafford pryds av två skotska hamnarbetarsöner statuerade i evigheten. David Moyes kommer inte stå där i framtiden. Det kommer ingen annan tränare. Hans jobb kunde bara sluta på ett sätt. Men det undgår inte det faktum att hans sejour var ett misslyckande.
Manchester United förlorade någon de inte kunde ersätta. David Moyes ersatte, försökte och misslyckades.
