Senaste nytt
MatchrapporterStjärnan mot allsvensk comeback – talar ut från sjukhuset
Ännu en svensk spelare är på väg hem efter en tuff tid i Belgien. Pär Ericsson är nu helt inriktad på att hitta en allsvensk klubb igen. Och han kommer tillbaka som en bättre spelare:
– Jag tar inte det här alltför hårt, jag känner mig inte bränd på något sätt av det här. Det här har varit ett roligt äventyr och jag känner mer att jag har utvecklats, som spelare och som människa., säger Ericsson till FotbollDirekt.se.
På annandag juli i fjol så blev det klart med belgiska RAEC Mons för Pär Ericsson. Efter åratal som pålitlig målskytt i allsvenskan, främst i Mjällbytröjan, så skulle den 25-årige anfallaren testa vingarna utomlands.
Det har – som för så många andra svenskar i Belgien på senare år – varit tufft. Sju matcher, varav tre från start och noll mål för Ericsson. Det efter 13 mål 2012 och åtta på endast 16 matcher den skadefyllda säsongen i fjol.
Nyligen stod det klart att Mons åker ur belgiska högstadivisionen, och den option på en till säsong för Ericsson kommer inte utnyttjas. Han är snart Bosman. Och på väg hem.
– Vi tränar på maj ut, sedan får vi se. Det borde ligga i deras intresse också, om jag ändå inte ska vara kvar. Nu har jag inte hunnit prata med klubben ännu. Men jag väl inte tänka mig att de vill ha mig här om jag ändå inte ska vara kvar, säger Ericsson till FotbollDirekt.se.
Att han inte hunnit prata med klubben har sina förklaringar. När FD når Ericsson befinner han sig på sjukhus i Belgien, efter en svampinfektion i foten. Inget allvarligt men det är mer språkbarriärer på sjukhuset som bekymrar:
– Vården är bra, de känns jävligt kunniga och duktiga och det är välordnat så. Men det är ingen som förstår engelska här vilket gör det lite svårt. Jag borde ha fått åka hem vid det här laget, men de insisterar på knackig engelska att jag ska stanna kvar här.
– Det är ju inget allvarligt, jag borde få antibiotikatabletter och få åka hem, men de tycks inte fatta vad jag menar. Jag tittar ut genom fönstret här och ser att min bil har fått en parkeringsbot. Vad ska man göra, säger Ericsson och skrattar.
I Mons, som ligger precis på gränsen till Frankrike, är det franska som gäller i första hand.
– Det har väl funkat lite bättre i klubben, där har de fler som kan engelska. Klubben känns överhuvudtaget välordnad, inga problem runt omkring fotbollen. Men det har varit en ganska tuff tid. Dels allt vad det innebär med att komma till ett nytt land, ett nytt språk, och en fotboll som jag inte varit van vid. Vi har legat sist och det är en jobbig situation vi har varit i.
– Så det är väl många omständigheter som gjort att jag inte lyckats. Det är svårt att komma in och lyckas på några månader. Man måste få ge det tid och det har det kanske inte funnits.
Har ni spelat ett spel som inte passar dig som anfallare i och med att ni legat i botten?
– Nej, jag tycker inte att vi varit för destruktiva, tränaren har velat spela anfallsfotboll hela tiden även fast vi legat i botten. Det har inte påverkat mig negativt på det sättet. Och ligan är jäkligt bra, vi är också bra även om vi åkte ur. Det är mer så att fotbollen är annorlunda, mer individuellt fokuserat och mindre lagtänk. Det har varit svårt för mig att anamma det, även om det varit jäkligt utvecklande.
– Det är inte mycket rörelse utan mer man mot man, de har det tänket både offensivt och defensivt. Jag har väl frågat mig själv; “varför flyttar vi inte över laget i press, då får alla i laget springa mindre också” Men det fungerar inte riktigt så här. Så det har varit utvecklande, och jag kanske har behövt det som spelare individuellt också.
På det hela taget känner sig Ericsson inte det minsta knäckt – även om han samtidigt är väldigt tydlig med att han vill hem. Nästa klubb han spelar för blir i Sverige.
– Jag har inte bott utomlands tidigare, därför ville jag ta ett kortare kontrakt för då kan man testa på det lite en kortare tid. Hade det funkat så hade jag fortsatt i höst, men nu känner jag att Sverige känns ganska bra ändå.
– Jag tar inte det här alltför hårt, jag känner mig inte bränd på något sätt av det här. Det här har varit ett roligt äventyr och jag känner mer att jag har utvecklats, som spelare och som människa.
Hur tänker du kring ny klubb, Mjällby och Kalmar ryktas det om redan?
– Jag vet inte så mycket än faktiskt. Det är ta sig hem från sjukhuset som gäller i första hand nu (skratt). Sedan får jag väl snacka med klubben här, men jag tror att de låter mig åka hem till Sverige rätt snart, de tjänar ju inget på att jag är här när jag ändå inte ska stanna.
– Sedan får man väl se, jag har kontrakt fram till 15 juli, så det är först efter fönstret öppna jag kan spela i allsvenskan. Jag vill hem till Sverige och spela i alla fall, det är jag säker på.
