Liverpool – en enad och framgångsrik fotbollsstad 25 år efter Hillsborough
Idag är det exakt 25 års sedan Hillsborough-katastrofen som orsakade för tidiga bortgångar på 96 Liverpool-supportrar. I all bedrövelse och tragik har invånarna i staden Liverpool, inkluderat de rivaliserande Everton- och Liverpool-supportrarna, kommit närmare varandra.
Inför Liverpools hemmaderby mot Everton förra våren så höll antagonisternas ägare Bill Kenwright ett tal inför “The Kop”, den klassiska läktaren där “The Reds” mest hängivna fans befinner sig under matcherna. Bara det är ett bevis på den speciella relation som de två klubbarna har för varandra. Att talet dessutom var fantastiskt fint och att han fick stående ovationer efteråt stärker den tesen. För kan ni tänka er Malcolm Glazer eller Mike Ashley hålla tal framför Manchester City- respektive Sunderland-supportrar? Nej, det kan ni nog inte om ni inte har en fantasi utöver det vanliga. Men som sagt är Merseyside-rivaliteten ingen vanlig rivalitet.
Under de 25 senaste åren är tillfällena många då den blåa sidan av Beatles-staden visat sitt stöd för den röda. En sorts ömsesidig respekt har växt fram mellan klubbarna i takt med stadens kämpande för de 96 dödsoffrenas rättvisa.
På den sportsliga fronten har den här säsongen inneburit en stor succé för klubbarna. Liverpool gör sin bästa säsong på årtionden och toppar Premier League-tabellen med endast fyra omgångar kvar. Så här nära en ligatitel har 80-talets giganter knappt varit sedan man senast blev korade till Englands bästa klubblag år 1990.
Sättet LFC tagit sig tillbaka till den absoluta toppen på är ovanlig i den moderna fotbollen. Efter en lång period där man abonnerade på platserna mellan två till fyra så följde en period med svagare resultat under Rafael Benitez, Roy Hodgson och klubblegendaren Kenny Dalglish, innan Brendan Rodgers anlände från Swansea inför den förra säsongen. Klubben valde att svälja stoltheten och lät nordirländaren bygga sitt lag under lugn och ro första säsongen, för att på sikt kunna utmana om ligatiteln igen.
Den här säsongen var målsättningen att utmana om en Champions League-plats. Men utvecklingen har gått snabbare än väntat, och redan i år utmanar man som sagt i det absoluta toppskiktet. Kontinuitet och utveckling av de spelare som redan fanns i klubben, i stället för att lägga ut dyra pengar på nya, är två nyckelfaktorer bakom succén.
I Everton blåste förändringarnas vindar inför årets säsong, då David Moyes lämnade “The Toffees” efter elva års lång och trogen tjänst till förmån för de regerande mästarna Manchester United. In kom Roberto Martinez från nedflyttade FA-cupmästarna Wigan Athletic, och spanjoren är på väg att lyckas med sin uppgift, då blåtröjorna i nuläget har greppet om den sista Champions League-platsen, med utmanande Arsenal två poäng bakom.
Gemensamt för de båda klubbarna är att de, i mitt tycke, spelar en tempostark fotboll med hög underhållningsfaktor. I de båda lagen spelar, till skillnad från de andra toppkonkurrenterna, dessutom engelsmän en stor roll. I LFC styr kapten Steven Gerrard mittfältet, Raheem Sterling trixar på kanten och Daniel Sturridge levererar mål efter mål. I Everton dominerar Phil Jagielka och Leighton Baines backlinjen, samtidigt som Ross Barkley agerar playmaker på den offensiva tredjedelen.
25 år efter katastrofen på Hillsborough verkar livet till slut ha återvänt till fotbollsstaden Liverpool.