Svenska supporterunionen: “Vi är en maktfaktor”

MALMÖ. Förra året vann de striden om 51-procentsregeln och har via arbetet med en rad av andra frågor blivit en viktig och stark röst inom svensk fotboll. SFSU, Svenska Fotbollssupporterunionen, är här för att stanna och ger nu fansen möjligheter att komma till tals på riktigt.
– Under det senaste ett och ett halvt året så har vi varit en maktfaktor, säger ordföranden för unionen, Tony Ernst.

Svenska Fotbollssupporterunionen, SFSU, är en ideell förening som fungerar som supportrarnas röst inom den svenska fotbollen. Supporterföreningar för de flesta Sef-klubbarna (allsvenskan och superettan) är anslutna till SFSU och föreningen agerar likt ett språkrör för omkring 30 000 supportrar i Sverige.

På den allsvenska upptaktsträffen inför säsongen 2014 träffar FotbollDirekt ordföranden i SFSU, Tony Ernst. Då har han precis skrivit under ett manifest för trygga, säkra och stämningsfulla matcher, tillsammans med Svensk Elitfotbolls (Sef) ordförande Lars-Christer Olsson. Det är ett av många steg mot att SFSU ska bli en ordentlig samtalspartner i svensk fotboll, tillsammans med bland annat Svenska Fotbollförbundet, Sef och klubbarna.
– Vår dialog med Sef började 2011 och då satt inte jag med i styrelsen. Men då var det jag och två andra MFF-supportrar som träffade Lars-Christer lite privat. Han hade tidigare varit anställd som konsult av MFF och vi kände honom. Så då gick vi och fikade, pratade om vad man kunde tänkas göra om han eventuellt blev ordförande i Sef. Då var jag på väg  in i SFSU. Så där började det kan man säga, berättar Tony Ernst.

– Sen har det bara fortsatt. Lars-Christer blev ordförande i Sef och jag blev invald i SFSU:s styrelse och senare ordförande. Då har det varit naturligt att det fortsatt. Han har varit sugen på våra idéer, tyckt att det låtit bra hela tiden och han har liksom varit sugen på att vi skulle bli en naturlig samtalspartner. På den vägen är det, fortsätter Ernst.

Känslan man får är att Lars-Christer är en av få inom förbundet, Sef och de som bestämmer inom svensk fotboll som ser er supportrar på riktigt?
– Så är det. Dessutom är en av Lars Christers starkaste egenskaper att han är pragmatisk. Han har sett på United Minds-undersökningen att det viktigaste av allt är stämningen. Han har förstått vad publiken är och hur viktiga vi är. Så då köper han det. Han var nog till en början en motståndare till 51-procentsregeln och den förste som ville att den skulle bort, men i samma stund som fotbollen hade röstat och bevarat den så var han för regeln. Det eftersom att han är ordförande för en fotbollsrörelse som bevisligen vill ha kvar den.

– Så han är pragmatisk. Många av de äldre, kanske framför allt på förbundet, har väldigt låsta positioner. De tänker: “Supportrarna ska hållas kort. De är bråkstakar och så är det bra med det”. Det där finns inte hos Lars-Christer. Sen har vi fortfarande olika åsikter om många saker, men det är definitivt så att han är villig att lyssna eftersom att han vet att det gynnar honom och hans förening, säger Ernst.

Ja, det var den här 51-procentsregeln. Under 2013 tog en fyra år lång supporterkamp slut. Då beslutades det att frågan om bolagisering skulle ligga kvar hos Riksidrottsförbundet istället för att den skulle hamna på varje idrottsförbunds bord.
– Det var i arbetet med 51-procentsregeln som vi på alla plan visade upp oss. Såväl politiker, som förbund, media och klubbarna är väl medvetna om vad vi är för något nu. Det tycker jag är gött.

Tony Ernst och SFSU var den största bidragande orsaken till att 51-procentsregeln bevarades och att det i dag inte finns någon möjlighet för en “Roman Abramovitj” att köpa upp en klubb i Sverige.

Ernst är mannen som för många personifierar det som under 2013 räddade svensk klubbfotboll.
– Frågan om 51-procentsregeln var tuff att vinna som fråga i sig, men den var också mentalt jäkligt jobbig. Det var många påhopp och mycket spekulationer. Det fanns en stor oro fastän man hade ganska klart för sig att det skulle gå vägen. Även mot slutet när vi skulle rösta och vi visste att vi hade rösterna med oss så var man ändå orolig. Det var en stor seger men en extremt jobbig sådan.

Kände du någon gång att: “Det här går åt helvete”?
– Shit, vilket skägg Ivo har. Herregud.

Här avbryts intervjun i några minuter. BK Häckens Ivo Pekalski går förbi. Han har tidigare spelat i Malmö FF och känner så klart Tony som är MFF-supporter. Tony hälsar på Ivo och visar kanske precis det som gör honom till en bra ordförande för det som ska ena fotbollssupportrarna i Sverige – en genuint sympatisk och omtänksam sida, som önskar personen Ivo allt gott oavsett färg på tröjan.

Intervjun och snacket kring 51-procentsregeln fortsätter.

Kände du någon gång att: “Det här går åt helvete”?
– Jaja, hela tiden. Även när vi hade samlat ihop rätt röster, för man ska ändå fysiskt rösta och man vet hur det är, att det kan finnas folk som inte vågar. Det krävs mod. Det krävs mod i många aspekter inom fotbollen, inte bara när du spelar på planen.

Vad kände du för ansvar i frågan?
– Ansvar vet jag inte, men jag hade nog varit bedrövad under en jäkligt lång tid om det inte hade gått vägen. Jag vill inte tänka på det, säger Ernst.

Hur långt har SFSU kommit i sitt arbete med bland annat Sef för att bli den röst som ni vill vara?
– Vi har kommit ganska långt. Vi har ju bestämt oss för att vi ska börja med de sakerna som vi har gemensamt. Annars har det alltid varit så att man har satt sig med förbundet och så har man sagt: “Bengaler” och så blir det inget mer. Vi har valt att inte börja där, utan vi har valt att börja med allt det som vi har gemensamt.

– Vi vill att det ska vara trygga arrangemang och stämningsfullt på arenorna. Alla ska kunna vara med på sina egna villkor. Det ska ska kunna finnas en rätt kaotisk klack där det händer mycket och det ska finnas familjebiljetter. Vi som står i klacken vill ju att det ska finnas bra möjligheter för familjer och sponsorer och så vidare. Allt det där har vi bestämt oss för att börja med och det har vi varit överens om. De frågorna där vi är en bit ifrån varandra får vi lösa senare.

Kan ni gå in på de lite mer “hårda” frågorna framöver?
– Det känns inte jätteviktigt just nu. Nu har vi kommit fram till något gemensamt med Sef som är bra. Vi är fortfarande samtalspartners och jag träffar Lars-Christer ofta. Vi driver våra frågor och det finns många saker som är viktiga. Men det föreningsdemokratiska och att vi är en föreningsdemokratisk förening som ser till att våra medlemmar uppför sig föreningsdemokratiskt känns oerhört viktigt. Jag vill ju vinna frågorna demokratiskt, för då blir vi nästan oantastliga. Då blir det omöjligt för dem att säga att det var si eller så. Det går inte då.

Har bilden av supportrar från förbundshåll och Sef-håll förändrats under det senaste året till exempel?
– Ja, det har den. Och det rätt mycket tack vare arbetet med 51-procentsregeln. Där fick vi ett stort genomslag. Ett demokratiskt genomslag och media hjälpte faktiskt till att forma bilden. Det handlade inte längre om huliganer som skulle kuppa, utan det var demokratiska årsmötesbeslut hela tiden som rätt tydligt visar en sorts annan supporterrörelse.

Är mediabilden av supportrar också på rätt väg?
– Ja, det tycker jag. Kring fotboll överlag, så är media mycket bättre i dag än för tio eller 20 år sedan. Sen finns det fortfarande avarter. Men det ligger väl i medias natur att när något inte fungerar så rapporterar man om det. Om det blir ett perfekt derby där alla sköter sig så finns det ingen anledning att skriva om det. Men visst, det finns vissa avarter med för mycket fokus på stök och bråk. Säg att vi spelar 480 elitmatcher i Sverige varje år och 472 av dem förlöper i princip utan polisnärvaro och är helt lugna. Då känns det lite fattigt ibland att behöva skriva om de där åtta matcherna.

Hur bemöts du som ordförande för SFSU?
– Mer och mer så känner folk igen oss. Om det började med skepsis och konstiga blickar så är det väl i dag mer och mer blickar som visar att man är välkommen.

Du känner att ni är med och påverkar?
– Ja, det tycker jag. Vi har ju 51-procentsregeln, polisfakturorna som vi hjälpte Sef jättemycket med, Ståplatsreduceringen som är borta, pyroteknik är på gång med test av legal pyro och frågan om matchflytt (förbud mot att flytta matcher med mindre än 4-5 veckors marginal till avsparkstiden) är jag helt övertygad om att vi kommer vinna. Sen kommer ju bötessystemet för klubbarna att ändras och där har vi varit med och jobbat stenhårt. Vi har vunnit frågan även om inte systemet blir verklighet under 2014.

– Under det senaste ett och ett halvt året så har vi varit en maktfaktor, skulle jag säga. Det har vi lyckats med på ganska små medel och få personer, vilket jag tycker är imponerande.

Hur “står sig” ert arbete utomlands?
– Utomlands är man imponerad. Jag har varit på många föreläsningar utomlands och 51-procentsregeln är ju en sådan grej som vuxna män i England gråtit över, för att vi lyckades rädda något så viktigt och stort. Vi är ju del av en europeisk sammanslutning. Det finns en italiensk, tysk och engelsk version av oss och vi lyfts ofta fram som bra exempel på hur supportrar faktiskt kan samlas gemensamt under en organisation, trots att vi är motståndare. Det känns bra.

Vad kan du ha för koll på hur det går i de olika supporterföreningarna runt om i landet?
– Det är mycket jobb som det är så jag har inte riktigt tid att höra av mig och kolla: “Hur går det för? Får ni igenom det ni vill?”. Det blir mer den andra vägen, att de berättar: “Detta vill vi att ni fokuserar på och det här vill vi ha hjälp med”. Det är sällan så att jag hinner återkoppla, tyvärr. Det här är ett ideellt arbete med noll kronor i betalt och därför blir det så. En annan gång i framtiden så kanske en ordförandepost i SFSU skulle kunna vara en anställning på 20 procent, men där är vi inte i dag.

Avslutningsvis hyllar Ernst det faktum att klubbarna nu har anställda SLO:er, som fungerar som en länk mellan föreningarna och supportrarna.
– Det är ju vår motsvarighet i England som har drivit den här frågan hårt inom Uefa och fått fram det. Det är ju typiskt att det är supportrarna som måste driva de frågorna fastän att det är de som är viktiga. Men det är så det är och alltid har varit, säger Tony.