Djurgårdens succéprojekt – hjälper arbetslösa ungdomar
Svarta rubriker om huliganproblem och läktarskandaler – ofta verkligheten för storstadsklubbarna i allsvenskan. Djurgården fick nyligen stå i skamvrån. Men i skuggan av Union Berlin-skandalen visar klubben en annan sida. Över 100 arbetslösa ungdomar har fått jobb genom Djurgårdsandans projekt ”Jobbchansen”:
– Fotbollsklubbarna har alla möjligheter att göra stor samhällsnytta, säger projektledaren Patrik Asplund från Djurgårdsandan till FotbollDirekt.se
Fotbollen porträtteras ofta som en belastning och kostnad för samhället. Men allt fler klubbar gör allt mer för att göra skillnad även utanför fotbollsplanen.
Malmö FF presenterade i januari ett projekt som ska hjälpa ungdomar i arbete. Djurgården har sedan ett år tillbaka ett liknande projekt i “Jobbchansen”.
Projektet drivs i Djurgårdsandans regi och har ganska precis ett år på nacken. I november prisades “Jobbchansen” av Svenska Spel på fotbollsgalan.
Kortfattat går det ut på att hjälpa ungdomar mellan 18-24 år från Järvaområdet att få in en fot på arbetsmarknaden. En månads utbildning följs upp med tre månaders praktik på något av de många företag Djurgårdsandan samarbetar med. Två klasser har gått ut sedan starten i fjol, och än så länge är projektet en succé:
– Det har gått väldigt bra. 60 procent från första kullen har fått någon form av anställning. Nu är inte andra kullen helt klar med sin praktik men många har redan fått anställningar och får de sista det också så kan det bli 70 procent redan nu, säger Patrik Asplund, projektledare för “Jobbchansen”, till FotbollDirekt.se.
– Vi ringde arbetsförmedlingen efter att första kullen var klar och berättade att “tyvärr, vi nådde inte upp till 70 procent”. Det hade vi deras fulla förståelse för. När vi då berättade att vi nådde upp till 60 procent så blev de nästan chockade, de trodde inte att vi skulle vara i närheten. Vi har haft en pilotklass mars-april, en till klass under hösten och nu i februari ska vi ha tredje kullen. Vi har stora förhoppningar om att kunna få ut ännu fler i jobb.
På sikt ska man utbilda tre klasser varje år, och från och med nästa år 150 elever per år.
– Det som har hänt nu är att massor av företag hört av sig till oss. Kapaciteten finns för fler elever. Redan nu har vi nästan 100 praktikplatser som står på kö, säger Asplund, som samtidigt poängterar att man inte vill ha att göra med företag som letar gratisresurser:
– Vi är tydliga med att det ska leda till jobb, det är tanken. Märker vi att företag vi samarbetar med bara är ute efter gratis-praktikanter så släcker vi det samarbetet direkt. Vi samarbetar med kända företag som DHL, Swedavia och Stadium till exempel, och de har inget att vinna på att sätta något sådant i system, tvärtom skulle de förlora i anseende.
Ungdomsarbetslösheten lyfts ständigt fram som en av de stora ödesfrågorna för samhället i dag. Fotbollsklubbar har tentaklerna ute i samhället genom kontakt med sponsorer och näringsliv och kan på så sätt minska avståndet mellan ungdomarna och arbetsmarknaden, menar Asplund.
– Många av de här ungdomarna har invandrarbakgrund, och det finns absolut fördomar. Och kontakterna mellan ungdomar som kommer från de här ytterförorterna och arbetsgivare, de existerar i princip inte. Och det är ju så generellt på arbetsmarknaden, att nio av tio arbeten tillsätts genom personliga kontakter. Så vi vill vara en länk mellan de här ungdomarna och arbetsgivarna. Vi lär ju känna dem en tid genom den här utbildningen, och sätter på så vis en okej-stämpel på dem.
– En kille på arbetsförmedlingen sa till mig: “1. Ni sitter med ungdomarna som känner till er, 2. Ni sitter med arbetsförmedlingen och politiker, och 3. Ni sitter med företagskontakter. Ni har alla trumf på hand”. Och det är kanske någonstans där som det inte funkar i samhället, det finns ett stort glapp och ett problem med att arbetsförmedlingen sitter nånstans i mitten av alltihop. Sedan vill jag inte säga att arbetsförmedlingar gör ett dåligt jobb, det handlar inte om det. Vi har jättebra samarbete med dem. Men vi har möjligheten att vara den där länken.
Hittills har DHL Freight och Icahandlarnas förbund varit med och finansierat projektet, men “Jobbchansen” har nu startat ett bemanningsföretag för att finansiera nästa klass och i fortsättningen ska det bära projektet själv:
– Vi vill skapa modeller som inte kostar samhället så mycket pengar, till exempel med det här bemanningsföretaget vi startat, det ska kunna bära sig självt och inte kosta staten några extra kronor.
– En absolut minsta kostnad för samhället från varje arbetslös person är 340 000 kronor/år. Kan vi få en person i arbete tar vi bort den kostnaden och tillför 150 000 i intäkter till staten istället. Man inser snabbt att det kan bli mycket pengar. Och tar vi också med de som har en kriminell bakgrund – vi har minst tre-fyra sådana killar i varje klass – så är det långt mycket mer pengar som sparas in.
Den skeptiskt lagda skulle kanske avfärda sådana här projekt som enkla PR-trick för klubbarna, vad säger du om det?
– Jag kan förstå att man ser det så, och särskilt om man basunerar ut saker redan innan man satt i gång ett projekt. Det är i så fall bättre att först visa resultat som vi gjort nu. Men jag gör det här för ungdomarna, inte för media, säger Asplund och betonar att det heller inte ska vara något race klubbarna emellan:
– Det finns ingen prestige i det här alls, vi har själva fått den här modellen från Vålerenga i Norge. Jag blir bara glad när andra klubbar kommer fram med liknande projekt, som Malmö FF gjorde här nyligen, fortsätter han och efterlyser fler sätt för fotbollsklubbarna i Sverige att nå ut utanför den egna sfären:
– I Stockholm och i Sverige generellt är vi dåliga på att integrera fotbollen i samhället. I andra länder nere i Europa har man helt andra synergi-effekter mellan fotbollen och samhället runt den.
Kan det handla om att fotbollen har en annan ställning i många länder i Europa, mindre att konkurrera med än här i Sverige?
– Så är det absolut. Ofta när man pratar med politiker så tycks de se fotbollen som ett problem, snarare än en fördel för samhället. Synen är att det är huliganism och idrottsrelaterat våld – eller å andra sidan, att det nyttigt för ungdomarna som spelar, folkhälsa och så vidare. Fotbollen på en senior- och elitnivå har inte alls samma status som samhällsbärande aktör.
– Vi ska inte negligera problemen runt fotbollen, för de finns ju där. Jag förstår att sådant får uppmärksamhet i medierna och det ska det också få, och vi ska ta vårt ansvar och inte sopa något under mattan. Men jag förstår klubbarna också, ibland vill de balansera upp den bilden lite för mycket, man blåser upp att “nu har vi en hoppborg för barnen utanför arenan innan matchen mot AIK”. Det kan bli lite substanslöst ibland, men det har ju också att göra med att man vill väga upp det negativa.
– Vi ska ta vårt ansvar som alla andra i samhället, på alla plan, vi är en del av det. Någonstans är det så här: ställer man sig frågan vad som är viktigast, vinna SM-guld eller vara en god aktör i samhället, så borde svaret vara enkelt – att vara en god aktör i samhället. Det var därför klubbar bildades en gång i tiden. Så jag kommer köra vidare med det här, jag tycker att det är viktigt.