Foto: Bildbyrån

Allsvenskans yngste ordinarie mittback berättar ...

Jacob Une Larsson, 19, har spelat alla matcher förutom en för Brommapojkarna den här säsongen – som mittback. En ny svensk försvarsstjärna kan vara på väg att växa fram.
– Ingen visste väl vem man var i början. Nu har jag fått känna på lite större press, säger Une Larsson.

Brommapojkarna har fostrat mängder av stora fotbollsspelare genom åren. Klubben har blivit en plantskola som säljer vidare sina talanger. Inför säsongen skeppade man i väg vänsterbacken Ludwig Augustinsson till IFK Göteborg och nu gör en annan spelare född 1994, som flyttades upp i BP:s a-lag samtidigt som Augustinsson, succé.

Jacob Une Larsson heter han. Lägg det namnet på minnet.

Efter att ha slagit igenom i Brommapojkarna under slutet av förra säsongen har 19-åringen blivit helt ordinarie i allsvenskan i år.

Mittbacken har bara missat en match hittills. Det var mot Halmstad, då Une Larsson var sjuk.

 Det gick väldigt bra under våren, sen mattades jag av lite och under den senaste tiden har det gått bättre igen. Det har väl att göra med att jag överraskade och att ingen visste vem jag var i början. Sen kanske förväntningarna höjdes och jag fick känna på lite större press. Nu har man lärt sig hantera det på ett helt okej sätt. I takt med det har självförtroendet vuxit igen, och nu är det som det var under våren, säger Une Larsson till FotbollDirekt.se.

Hade du räknat med så mycket speltid som du har fått, inför säsongen?

– Jag hoppades på att få spela lika mycket som under slutet i superettan i alla fall. Sen var det lite spelare som kom  och några som lämnade, så man visste inte riktigt hur det skulle se ut. Men jag har bevisat att jag är värd den speltiden som jag har fått. Sen är det en konkurrenssituation så gör jag en dålig match kan jag hamna på bänken i nästa. Man ska aldrig ta det för lugnt. Platsen i startelvan är dyrbar.

Om du jämför Jacob inför säsongen med den Jacob som du är i dag. Vad ser du för skillnader då?

– Självklart så är det så att man lär sig massa saker med tidens gång. Allt från tekniska bitar till taktiska bitar och mentala saker. Just det mentala har jag fått lära mig om nu när allt är större i allsvenskan, jämfört med superettan. Jag skulle säga att jag inte är lika naiv som förra året. Jag har mognat. Jag har insett att jag har vuxit som fotbollsspelare och i takt med det bevisat för mig själv vilken nivå som min förmåga ligger på. Det är det som har varit mest utvecklande, att jag insett det. Det handlar så klart också om att man möter bättre spelare, men jag har insett vad jag själv går för. Sen finns det ju stora delar av mig själv som är oupptäckta än. Men jag har förstått att jag klarar av att spela i allsvenskan. Det visste jag ju inte innan jag hade testat.

Ett svar man kanske inte hade väntat sig från alla 19-åringar som nyss fått sitt genombrott i allsvenskan.

– Jag har nog alltid haft en ganska, klar bild kanske jag inte ska säga, men ja… Men just i de här sena tonåren så är det otroligt mycket som man brottas med. Det är mycket tankar om identitet och livet i allmänhet. Man genomgår kanske inte den mest trygga perioden i sitt liv, men har man rätt människor omkring sig, tar en dag i taget och reflekterar kring saker så tror jag att det mesta löser sig, säger Une Larsson.

Inför säsongen hyllade din tränare, Roberth Björknesjö, dig rejält. Hur hanterade du pressen som medföljer?

– Jag vänder det till något positivt, att jag har tränarens förtroende, snarare än att det är något som tynger mig. Att jag lovordades såg jag bara som något väldigt positivt. Det är inte alla som får höra de fina orden. Sen är det klart att det är en människas uppfattning och det förstår ju jag med. I någon annans ögon kanske jag inte alls är lika bra. Man ska ta till sig både de fina orden och kritiken.

I somras tog Jacob studenten, men framöver kan det bli så att han fortsätter att studera vid sidan av fotbollen.

– Det har varit en stor lättnad att inte behöva hålla på med två heltidsjobb, eller vad man kallar det för, sedan dess. Sommaren har ju blivit extra slapp och jag har gått ner i tempo. Det har varit väldigt skönt. Samtidigt trivs jag i en tillvaro baserad på rutiner, när jag har mycket att göra. Så jag antar att jag inte bara kommer att ligga på sofflocket framöver (skratt).

– Det är ju en unik möjlighet man har, att kunna träna delar av dagen och att sedan lämnas med ganska stor fritid resten av dagen. Kan man kombinera träning och plugg så är det väldigt bra, så länge det inte går ut över fotbollen. Men det tror jag inte blir något problem för mig, det har inte varit det fram till nu.

Jag får känslan av att du gick ut med bra betyg?

– Ja, alltså.. Jo, jag hade väl ganska bra betyg. Jag hade bra betyg, avslutar Une Larsson ödmjukt.