100419 Fotboll, allsvenskan, Kalmar: Henrik Rydström © Bildbyrån - 63453Foto: Bildbyrån.

Henrik Rydström i topp på ”laglojal-lista”. ...

Henrik Rydström är sexa på listan över de spelare som spelat längst i en och samma klubb, utan att ha spelat för någon annan klubb. Räknar man bara utespelare så har han endast Ryan Giggs och Francesco Totti framför sig. 
– Man undrar ju om Totti kollar på den listan och bara ”fan, han är seg den där Rydström, äh jag kör ett år till”, säger Rydström till FotbollDirekt.se.

Manchester Uniteds Ryan Giggs ligger tvåa på listan med 22 år och tre månader, endast slagen av São Paulos brassekeeper Rogério Ceni med 23 år, och Romas Francesco Totti ligger trea med 20 år. Därefter kommer två målvakter till, Oleksochr Shovkovsky, Dinamo Kiev, och Eintracht Frankfurts Oka Nikolov, båda 19,5 år innan Henrik Rydströms namn dyker upp på listan. Det är alltså en bit upp till förstaplatsen.
– Känns jävligt svårbesegrat. Målvakter generellt… alltså, fan de går ju och fiser där bak i buren, det är avsevärt enklare att spela länge som målvakt. Ryan Giggs har ju gått åt innermittfältshållet, Totti är anfallare. Jag själv har ju en av de mest krävande positionerna, vilket inte är optimalt om man vill spela länge. Någon gång har jag förbannat mina gener, att om jag var 15 centimeter längre, då hade man kunnat kliva ner till mittbacken nu. Jag vill inte ta ära och heder av alla mittbackar men de springer ju inte lika mycket.
– Jag vetefan om den där målvakten går att besegra. Jag är mer nöjd över att vara på en lista med de namnen. Man undrar ju om Totti kollar på den listan och bara ”fan, han är seg den där Rydström, äh jag kör ett år till”.

Du menar att målvakts-år är som att räkna ”hundår”?
– Hehe, den är bra. Då hamnar jag på pallplats. Samtidigt vet jag Petter Wastå (som också var med på sjundeplats på listan innan han slutade) när han väl förlorade sin plats efter att ha varit ordinarie i 15 år, så var det inte så enkelt att få tillbaka den. Som utespelare byter man lite mer och det är kanske lite enklare att komma in i laget igen. Men rent fysiskt så har förstås målvakter en fördel, det är ju inte lika påfrestande.

Ryan Giggs och Francesco Totti framför dig av utespelarna alltså. Vad säger du om dessa två?
– Kring Totti kände jag att ”fan, kör den jäveln ett år till alltså?”. Så tycker nog folk om mig också. Men Totti trodde jag verkligen att han inte skulle spela så mycket längre, han verkade rätt mätt och glad och var ju inte så bra heller där ett tag. Nu har jag inte sett honom på ett tag men han verkar ju ha fått en andra andning av något slag. Jag trodde han skulle lägga av för ett par år sedan, så jag är lite förvånad.
– Giggs däremot har ju trummat på hela tiden. Det är jävligt imponerande. Det både Giggs och Totti gjort är att anpassa sig efter nya förutsättningar. Giggs var ju verkligen en startspelare varje match, han levde mycket på sin snabbhet på kanten medan nu är han många gånger central mittfältare som spelar mer klokt kan man väl säga, han är ingen ”snabbhetsspelare” längre och startar inte varje match. Men han har anpassat sig till detta, inte minst mentalt.
– Det ska man också klara av sen, även om jag kanske inte är i hans situation riktigt än. Förr eller senare kommer man till ett läge då man inte spelar varje match, så är det för alla, och där gäller det att jag kan hantera det. Jag tror att jag kommer palla det och kan jag det så känns det som att jag rent fysisk har en del säsonger kvar. Sen gäller det att vara ödmjuk inför åldrandet. Magnus Källander som spelade i Örgryte har jag hyllat många gånger, men även han blev ju äldre och där någonstans förstår jag att alla blir äldre. Jag tror det var 2008 eller något när vi mötte dem på hösten och Källander startade inte. För mig var det helt sjukt, Gud startade liksom inte. Och dit kommer man väl själv också någon gång.

Är det det du säger, att du också är Gud?
– Haha, ja precis, det är faktiskt en bra tolkning av det. Nej men, det jag försöker säga är väl också… att man måste lära sig att hantera tidens gång.

Är du orolig för hur du ska kunna hantera det mentalt?
– Helt ärligt så är det något jag har bävat för i säkert fem-sexår. Jag har vaknat på nätterna och drömt att Nanne helt plötsligt inte tagit ut mig, den känslan har ju varit hemsk. Sen kom den situationen plötsligt på riktigt förra året. Först var det Kalmar-fansen som ville att jag skulle petas, sen media och plötsligt tyckte även Nanne att någon annan skulle spela.
– Sedan jag var 18 år så, har jag varit frisk så har jag spelat nästan varje match. Det var ju klart att det var en jävligt märklig känsla, för min självkänsla och självbild. Men som det ofta är när något man bävar för slår in så var det inte så farligt. Jag tyckte fortfarande att det var jävligt kul att spela fotboll och träna även under de två veckorna jag inte var startspelare.
– Sen är ju frågan om det känns likadant när det är cementerat att man vet det att fyra andra som går före om de är friska, där är jag ju inte i dag. Men jag tror att jag skulle kunna hantera om Kalmar kom och sa att ”Det blir fan inte många fler matcher för dig i a-laget. Du får vara sparringparnter på träningarna”, så skulle jag nog ta det, det är bättre det än inget.

Så du kan tänka dig att ”sitta ut” rekordet?
– Ja, förfan, det är inga problem. Bara jag får vara med på träningarna och göra ett inhopp så kör jag vidare. Sista säsongen blir det kanske att betala för att vara med. Totti borde jag kunna vänta ut, det borde jag kunde göra. Giggs blir lurigare.

Giggs lirar i Manchester United, Totti i Roma, Rydström i Kalmar. Reflektion?
– Ja, det är ju lätt att säga om Giggs att fan vilken lojal spelare det är. Men herregud, han har ju spelat hela sin karriär i världens bästa lag och vunnit allt som går att vinna flera gånger om.
– Totti däremot, när han var 26-27 hade han ju kunnat gå till vilket lag som helst och vinna ännu mer. Men han har valt att inte göra det. Jag kan inte alla turer där, men med mig är det ju en liten sanning att jag har varit lojal för att ingen annan velat ha mig, Totti har haft massor av valmöjligheter utan att utnyttja dessa, det gör hans val ännu större.
– Samtidigt så… han bor i Rom i italien och är ekonomisk oberoende, det är ett helt okej liv. Jag bor i Kalmar i ett klimat som människor inte ska bo i och är inte ekonomiskt oberoende.

Vi landar alltså ändå i att din prestation är störst?
– Hehe, precis så. Men om man nu ska jämföra klubbarna så är Roma och Kalmar mer lika varandra än Kalmar och Manchester United.
– Sen ser man ju att spelarna inspireras lite. De Rossi till exempel, där ser man ju att De Rossi ser vad Totti får för status och privilegier när man är lojal mot en klubb. Vi har nog inspirerat varandra i Kalmar också, jag, Wastå, Tobbe Carlsson och så vidare.

Vad har man för privilegier för lojalitet i Kalmar?
– Ibland så pratar vi om kaptenens privilegier. Jag får styrketräna själv och vara på gymmet i stan istället för det på Guldfågeln.
– Det jag tyckt om med att vara på samma plats länge är att man får ett visst inflytande. Om jag har en åsikt om något i Kalmar kan jag uttrycka den internt och externt och man lyssnar på mig då. Det är en sak som kanske inte är så mycket värt för många spelare, men för mig känns det värdefullt. När Nanne blev ledig till exempel så kunde jag propagera för att ”Nanne är faktiskt arbetslös nu och vi tyckte om honom väldigt mycket, och genom det skapa ett incitament för att han skulle komma tillbaka. Det inflytandet får man ju inte om man inte visat sig lojal och pålitlig och någon man kan lyssna på. Jag har ju utan att delge detaljer en kommunikation med Svante (klubbchefen Samuelsson) om mycket. Det trivs jag med.

Känns det fint att ha spelat så länge i Kalmar?
– Ja, det gör det. Redan 1999 så vet jag att jag tänkte ”tänk om man får den möjligheten att spela i den här förening hela sin karriär” och det har jag fått. Och det är ganska många faktorer som ska stämma in för att det ska bli så, så det är klart att jag känner att jag är rätt nöjd med det. Sen är det inte så att jag är den som säger till mina lagkamrater att ”det är klart ni ska stanna här hela era karriär”, jag säger nog snarare tvärtom.
– När vi var i Europa league-kvalet nu sist så slog det mig när vi mötte Young Boys att… Bern är en så jävla fin stad, bra fans, kanonfin arena. Och tidigare har jag tänkt att ”där är Farnerud och harvar” när han i själva verket spelar fotboll på ett toppenställe och tjänar väldigt bra pengar. Så det är klart att det finns något utanför Kalmar, slog det mig då. Får man möjligheter att uppleva saker i fotbollsvärlden så ska man göra det, det finns mycket att se och uppleva. Så blev det dock inte för mig, men jag är inte bitter.

Men du var aldrig intresserad av klubbar med ”Young Boys”-status?
– När jag var 23-24 år och det kanske skulle kunna ha dykt upp alternativ så, Norge, Danmark, Holland var absolut inte på kartan. En klubb som Young Boys hade jag inte ens funderat på. Men jag har omvärderat det där lite. Mina yngre lagkamrater genom åren har nästan kommit och bett mig om ursäkt ibland när de bestämt sig för att lämna. Det ska de absolut inte behöva göra, även om jag är glad att de känner att de vill göra det. Men jag förstår att det finns andra saker än pengar som lockar en utomlands.

Har det alltid varit givet att stanna i Kalmar?
– Ibland har jag tänkt att det hade varit skönt med ett bud så att man kunde hota med något. Men det är möjligt att Kalmar bara hade ”YES! TACK FÖR DEN!” så jag har inte vågat skapa sådana rubriker. I början av min tid i Kalmar när vi låg i Söderettan så var ju Öster i allsvenskan och det stora laget här nere. Så började det surras om att Öster var intresserade av mig, och då hade jag bara varit i Kalmar något år eller så och hade inte hunnit skapa några riktiga aggressioner mot Öster än.
– Då vet jag att jag tänkte att ”bara det inte kommer nåt konkret erbjudande som jag måste ta ställning till och sen ångra att jag tackar nej”. Det är samma sak nu, det ringde en agent i går och han ville ha numret till en lagkamrat, men för en sekund hann jag tänkta ”nej, nej, nej inget erbjudande som jag måste ta ställning till, jag har det bra här”.
– Ibland önskar jag att det kunde komma något konkret för att kunna ha det mot Kalmar i en förhandlingssituation. Min förre lagkamrat Håkan Lindqvist som var väldigt tongivande i Kalmar FF under 90-talet var också en person som hade rotat sig här och hade ett socialt liv han inte ville lämna, precis som jag, Wastå och så vidare. Så han hade väl mellan 5000-13000 kronor under åren här. Och när han skulle förhandla om kontrakt så gick han bestämt upp till de ansvarige och var fast besluten om att han ville ha 2000 kronor mer i lön. Det enda de sa var ”jaha, ska du spela i Färjestadens Goif i division 3 istället då eller?”. Det fanns ju inga alternativ och lönerna blev därefter.

Du, om Abu Dhabi All Stars eller dylikt hör av sig och erbjuder dig tio millar för en säsong, taget?
– Om någon skulle komma med det, vem fan är då jag att säga nej? Det låter på mig som om jag säger ”aldrig i livet att jag lämnar Kalmar”… men, mmm.. det skulle ju till något oerhört bra för att jag skulle ge upp min situation och status här. Jag kanske ångra det en dag, det vet jag ju inte.
– Speciellt när sådant som hände ifjol hände. Det var sorgligt när mina fans helt plötsligt var så jävla trötta på mig. Jag kände bara att ”vafan, jag har ju gett er allt?” och de ville se i princip vem som helst istället för Rydström. Då kanske man hade ångrat att man inte tog det där shejk-budet och sluppit bli hånad på guldfågeln.

Men å andra sidan, när en sådan som Alessandro Del Piero lämnar Juventus för Sydney, ser det inte lite… ledsamt ut på hans ”karriärstatistik”?
– Jo, det är ju inte utan att man blir lite besviken, det känns bara lite onödigt. Sen kan man vända på det, att han älskar att spela fotboll och det spelar ingen roll var. Jag vet inte hur jag hade reagerat om jag inte hade varit en startspelare, om Nanne hade gjort klart att ”nä Henrik du kommer inte spela mer nu”. Hade det varit för några år sedan och till exempel ”Åtvid” hade hört sig så… ja, jag hade ju förstås stannat ändå men… Del Piero är i slutet av sin karriär, verkligen i slutet, slutet. Då förstår jag inte varför man ska förstöra det där fina CV:t.

Rydström funderar lite till.
– Men tio miljoner… ja, det är ju mycket pengar. Men jag har aldrig spelat för pengarna. Och om jag hade lämnat Kalmar så hade jag ju inte spelat i Kalmar FF i hela min karriär, och det hade varit ett rätt stort avbräck faktiskt. Jag har varit så inställd på det och har det så inpräntat i min självbild att jag spelar fotboll i Kalmar FF, så är det bara.

Aktiva enklubbsspelare med flest säsonger
1. Rogério Ceni (São Paulo) : 23 år
2. Ryan Giggs (Manchester United) : 22 år och 2 månader
3. Francesco Totti (Roma) : 20 år
4. Oleksochr Shovkovsky (Dinamo Kiev) : 19 år och 6 månader
Oka Nikolov (Eintracht Frankfurt) : 19 år och 6 månader
6. Henrik Rydström (Kalmar FF) : 19 år och 1 månad