Internationell krönikör betygsätter svensk fotboll
Tabula rasa är en humanfilosofisk teori som hävdar att människan föds utan förutbestämda egenskaper, och att alla hennes egenskaper är förvärvade under livets gång – Wikipedia.
Okej, självklart visste jag lite saker och ting om svensk fotboll innan jag flyttade hit – och det var inte bara Zlatan Ibrahimovic jag kände till. IFK Göteborgs två Uefa cup-segrar är världskända och jag hade hört mycket om Tvillingderbyt och Hammarby under en träning för det bosniska landslaget på Söderstadion. Och ja, jag kommer ihåg Dragan Okukas flytt till Örebro, eftersom att han har spelat för mitt favoritlag Velež Mostar.
Men när det kom till hur saker och ting fungerar på riktigt i svensk fotboll och i allsvenskan var jag tabula rasa.
Saken är den att jag aldrig ens har drömt om att jag skulle kunna hamna i Sverige. Jag har rest runt i Europa, från Estland till Albanien, med fotboll som min första och enda prioritet i livet. Men till slut bestämde, som vanligt, en speciell tjej – tjejen – att Stockholm, SFI och allsvenskan (inte nödvändigtvis i den ordningen) skulle bli mitt öde.
Min erfarenhet och perception, som Aristoteles och John Locke pratade om i sin teori om tabula rasa, av Sverige byggde bara på några få turistbesök på några fotbollsarenor, halvfulla samtal med bartenders (är det bara jag eller är inte alla bartenders Hammarbysupportrar?) och några matcher på TV:n.
Det faktum att jag inte visste något tvingade mig till drastiska åtgärder. Jag började titta på allt jag kunde, live och på TV. Jag reste runt och pratade med alla som ville dela sina upplevelser och tankar med en tråkig bosnier som pratar dålig svenska och är besatt av fotboll.
Jag blandade nord med syd, väst med öst, division 2 med allsvenskan, landslaget med Champions och Europa League. Allt började med en tio timmar lång bussresa tillsammans med Djurgårdens supportrar från Stockholm till Borås, där jag fick se laget som senare blev svenska mästare bli utspelat av ett Stockholmslag som senare skulle få nöja sig med en ganska medioker säsong. Jag har följt EM-slutspelet, AIK:s äventyr i Europa, Helsingborgs Champions League-försök. Jag har sett fantastiska matcher och horribla matcher, snygga mål och konstiga mål, bra spelare och dåliga spelare. Jag har testat goda korvar och öl – och jag har testat fruktansvärda korvar och öl. Och sedan avslutade jag säsongen med att se Zlatans briljanta prestation och öppningen av den största biografen (popcorn? Verkligen?) i Sverige.
Så vad är mitt intryck? Det är omöjligt att svara på i en mening. Därför har jag beslutat mig för att skriva ett antal artiklar om svensk fotboll så som en utländsk journalist ser på den. Så som en person som inte visste så mycket om fotbollen ser på den, så som en person som nästan var absolut tabula rasa ser på den. Det kommer att bli en personlig och subjektiv berättelse om svensk fotboll och allt vad den kan erbjuda en fotbollsnörd som behöver sin dos långt hemifrån.
FotbollDirekts krönikör Sasa Ibrulj är en frilansade fotbollsreporter från Bosnien och Hercegovina som bor i Sverige. Han har arbetet för bland annat World Soccer och The Blizzard och syns även återkommande i Kroatiens FourFourTwo, Mozzart Sport i Serbien och högaktade brittiska fotbollssajten The Football Ramble.
Följ honom på Twitter @sasaibrulj