Publicerat 26 oktober

Lojale Rydström: ”Det är så jävla korkat av HIF”

– Jag pratade om det där att Lindström inte får förlängt med med Tobbe Carlsson som la av i Kalmar FF i somras, och vi hade samma syn på det. Det är så jävla korkat av HIF, utan att ha full insyn, och inte veta vad någon begär hit och dit så kan jag säga att: att inte knyta upp någon som ger ett sådant mervärde för föreningen, vilket Lindström gör, är bedrövligt, säger Rydström.

– Dels är han någon som varit lojal, även om han varit i andra klubbar under karriären så har han velat spela i HIF om han haft möjlighet. Och dels är han ett ansikte utåt för klubben och talar gott om klubben i alla väder.

Varför är det viktigt med en spelare med dessa ”attribut” och hur väger man det gentemot spelmässiga kvalitéer?
– Det är förstås oerhört svårt att väga mot varandra. Men spelare som Lindström som i varje intervju förmedlar att han verkligen älskar att spela i HIF är oerhört mycket värt. Han förmedlar en väldigt bra bild av klubben och det är en bild som en tränare, ordförande eller sportchef inte kan skapa, för det betyder inte alls lika mycket om de säger att det är en ”sådan härlig förening” som om en spelare gör det.

– Om en spelare som dessutom inte spelar alla matcher ändå väljer att stanna och är tydlig med att han vill vara i klubben så sänder det signaler till andra spelare att ”där verkar spelare trivas” och då blir det också lättare för klubben att värva.

– Det är också viktigt att ha spelare i klubben som brinner för den, som blir en länk för nya spelare att komma in i klubben och inse vad det innebär att spela där. När Stefan Larsson lämnade oss för Elfsborg så kom han till mig och förklarade varför och så vidare. Han visste att här är en som tillbringat hela sin karriär i klubben och som på något sätt sätter standarden och nivån. Har man några som visar den lojaliteten så får man också de andra spelarna att ”känna mer”.

Tycker du att svenska klubbar generellt är dåliga att uppskatta sina ”trotjänare”?
– Jag har stångat mig blodig mot Kalmar FF i lojalitetsbegreppet. Jag tycker det är så förbannat ensidig. Klubbar blir ledsna när spelare väljer en annan klubb eller lämnar som Bosman för att de får mer pengar någon annanstans. Men klubbarna gör inte ett skit för att bryta det mönstret, vilket man hade kunnat.

– Ibland kanske man skulle kunna sagt ”för två år sedan var spelaren en bättre fotbollsspelare, men han är ovärdelig för vår trupp och det är viktigt att vi behåller honom och kanske till och med visar uppskattning genom en högre lön”. Jag tycker att det är ett ansvar som föreningar och klubbar borde ta i mycket högre utsträckning. Det är mycket fina ord att de tycker om lojala spelare, men det är nästan bara upp till spelaren själv.

– Klubbar generellt är är dåliga på att prioritera lojaltiet. Kalmar vet att jag vill spela här, då anstränger de sig inte utan sparar hellre pengarna och lägger dessa på någon som inte är lika sugen på att spela för laget. Det är grundmönstret generellt och går förstås aldrig att komma åt helt, men jag tycker ändå att det borde gå att balansera upp på något sätt.

Ger det inte en konstig känsla till övriga i spelartruppen när en sådan som Mattias Lindström behandlas på detta sätt, tror du?
– Det är väl det föreningarna funderar på i sådana här frågor, vad det sänder för signaler. Men Helsingborg verkar inte riktigt bry sig om vad det blir för badwill vilket jag kan tycka är lite märkligt. Sen är det ju lite så i den här branschen att det är upp till var och en, det är väl kanske inte riktigt så att man som lagkamrat går in och tar en fajt.

– Man läser det i tidningen och så tycker man att det är tråkigt. Ofta är vi spelare egoister som bryr oss om vår egen situation. Jag tror också att det finns en liten rädsla i att tycka för mycket och ta ställning ”mot klubben”. Christoffer Andersson tog ju Lindströms sida i detta, men han är såpass solid och stark i HIF att han kan göra det. Gör man sin andra säsong i klubben så håller man det nog för sig själv istället för att riskera något.

Tror du man behandlar sina spelare annorlunda utomlands?

– När vi diskuterade detta berättade Tobbe Carlsson att när han spelade i Norge så var det en klubb där, jag kommer inte ihåg vilken, som hade en lojalitetsbonus efter ett visst antal matcher, ett visst antal år och så vidare. Det kan låta lite futtigt att man alltid pratar om pengar när det gäller detta, men det är ofta där det landar.

– De signaler klubben sänder ut när de gör något sådan är ju att ”vi prioriterar våra spelare, de som visar lojalitet mot oss”.
– Sen i de stora lagen ute i Europa så.. alltså, Giggs, Scholes, Lampard, Totti, Zanetti och så vidare, de blir ju tillslut så förknippade med sitt lag att de knappt har någon valmöjlighet. Gerrard var ju på väg till Chelsea för några år sedan men de spelarna är ju så kidnappade av klubbarna och fansen att det är omöjligt att lämna. På den nivån är det nog enklare att vara trogen en klubb också, där tjänar alla så mycket pengar och får ändå spela en viss typ av matcher. Giggs till exempel, han har vunnit allt, det är inte svårt att vara lojal då. Totti däremot, han har ju stannat trots att han spelat i ett lag som haft det tyngre.

– Det stora ligorna är också duktiga på att knyta ihop det gamla med det nya, svenska klubbar har mycket att lära där, att involvera historien i nuet. Det ökar också fansens känslor för klubbarna, man får någon att identifiera sig med, och det behöver inte vara någon som spelar i dag utan kan vara en gammal hjälte.

Rydström berättar om ett samtal han nyligen fick från en journalist.

– Det ringde en kille som skrev om brasiliansk fotboll och listade de mest lojala, aktiva spelarna. Det var en 40-årig brassemålvakt i Santos som hade stått där hela sitt liv som toppade listan. Sen var det ju Giggs och Totti och sen var jag och även Petter Wastå med där i toppen.

– Så frågade han mig att om man går in på Kalmar FF:s hemsida så står det inte ett ord om att klubben har två av de mest lojala spelarna i världen, men om man går in på Romas dito så profilerar de Totti väldigt, väldigt stort just för att han symboliserar klubben. Med det sagt så menar jag inte att KFF måste lyfta fram mig i varje bemärkelse, men det är en intressant jämförelse.

Kan du någonsin själv vara ängslig över att du ska få ett ”ovärdigt avslut”?
– När Tobbe Carlsson slutade första gången 2009 så fick han en blomsterkvast av KFF och thats it. Det fick klubben ohyggligt mycket kritik för från såväl fans som media och när han sedan slutade en andra gång så fick han en rejäl hyllning hemma mot Göteborg, det var fint gjort.

– Jag tror de lärde sig ett och annat där och nu är jag en rätt tydlig symbol för Kalmar så jag är rätt övertygad om att de kommer behandla mig väl vid ett avsked. Jag tror jag får mer än en blomsterkvast, kanske en glaspjäs till och med, säger han och skrattar.

FD:s Gusten Dahlin:
”Risigt och känslokallt mot Lindström – men kanske ändå rätt” 

FD:s Andrea Lukic:
”I Sverige glöms trotjänarna bort”