Real Madrid ingen ”Real deal” för Norling

MALMÖ. Efter den allsvenska säsongen 2008 fick Rikard Norling sparken från klubben i hans hjärta, AIK. Han tog en paus och hamnade sen via Assyriska i ännu en storklubb, Malmö FF. En klubb där han snart avverkat sitt andra år som tränare. FotbollDirekt.se träffar honom på hans kontor i Swedbank Stadion samma dag som Sverige ska ta emot Kazakstan i VM-kvalpremiären på samma arena.

Norling visar runt i gymmet – ”det är här jag brukar pumpa” – och omklädningsrummet – ”viktigt att det är vår frizon, bra om man behöver sparka på någon papperskorg någon gång” – innan vi slår oss ner på hans kontor.

Hade du längre inkörningssträcka här med tanke på dina tydligt uttryckta sympatier för AIK?
– Det som är viktigt är att oavsett vad så byggs ett förtroende upp men jag nagelfars lite längre, så är det nog. Det är ju för att identifieras om det är genuint och ärligt och om man kan se mig som företrädare för sitt hjärtebarn. Det är möjligt att det har varit så och jag har försökt att behandla uppstarten med stor respekt för jag vet hur allt har kunnat upplevas. Jag hade kunnat trampa i klaveret ordentligt om jag inte behandlat det hela med stor respekt och ödmjukhet, säger Rikard Norling.

Majoriteten tippade er som allsvenska segrare 2012 inför seriestarten och i andra omgången åkte ni på däng med 0-5 mot BK Häcken. Vad tänkte du då?
– Sådana smällar åker alla på och det spelar ingen roll vad man heter varken som lag eller tränare. Det viktiga är vad man gör åt det och hur man hanterar läget efteråt. Det finns jättemycket att hämta ur utvecklingssynpunkt, det är viktigt att man letar efter det och att man snabbt får till en förändring.
– Jag imponerades av – och det gör jag fortfarande när jag tänker efter – när Nanne och Kalmar hade två 0-6-förluster på rad och tillslut gjorde en fantastisk säsong. Det går ju att använda sådana förluster som språngbrädor om man hanterar dem på rätt sätt, men det är ju språngbrädor som man gärna inte ställer fram där för att hoppa på.

Du tänkte aldrig ”jävlar, vi kanske är snett på det”?
– Nej, det gjorde jag faktiskt inte. Det var mer att under försäsongen hade det gått väldigt bra ur många perspektiv och det blev väl tydligt då att vi hade arbete kvar att göra. Det gällde att hitta styrkan och balansen i laget. Det var väl det som den matchen hjälpte till med att visa.

Om du skulle plocka fram en match i år där du kände att ”såhär vill jag att mitt lag spelar”, vilken blir det?
– Första halvlek mot Helsingborg, eller hela matchen egentligen. Den är i många stycken något vi kan använda och gå tillbaka till för att påvisa hur vi kan lösa situationer både offensivt och defensivt.

AIK hemma, 4-0 i halvtid, gjorde ni också rätt bra. Dina känslor då?
– Jag tror att det var en fin upplevelse för många här på Stadion och minnesvärt. Samtidigt så är det väl egentligen… vad jag tycker i det sammanhanget känner jag att… jag inte vill gå in där av respekt för min omgivning.

Hur har Malmö FF presterat i år jämfört med dina förväntningar inför säsongen?
– Man vet ju aldrig egentligen, man kan bara spekulera och tippa inför en säsong. Det är spelare in och ut och skador som påverkar. Men i förhållande till de yttre faktorerna och det som har hänt så, vi är ju med i ett race när det drar ihop sig sista tredjedelen och så får vi se om vi lyckas tillslut eller inte. Det kan hända mycket på de här matcherna.

Ert bortaspel har inte riktigt fungerat. Spelar ni en för offensiv, och kanske bitvis naiv, fotboll ibland, att det liksom ska spelas underhållande till varje pris?
– Någonstans är vi ju ändå i i underhållningsbranschen, man betalar för att se oss. Det kanske inte är det man bygger upp hela spelidén kring men det är ändå en del i det hela. Det tror jag också gäller på bortaplan, hur många är det som vill komma och se sitt lag mot Malmö FF och att se deras lags sätt att hantera Malmös sätt att spela?
– Samtidigt så är vi här för att göra resultat, gör inte Rikard Norling resultat så är det bort härifrån med huvudet före i stort sett. Så det är det viktigaste av allt. Vi behöver utveckla hur vi agerar på bortaplan, att kunna koppla på ett sätt att hantera vår offensiv som är mer medvetet. Vi måste kunna hantera att motståndarna ibland är mer offensiva på sin hemmaplan och att priset blir högre om vi gör samma sak på bortaplan som vi gör på hemmaplan, men inte lyckas.
– Men vad gäller defensiven måste vi förstås utveckla den ytterligare. Vi har ett offensivt lag, det är bara så, det är väldigt, väldigt offensivt och inte bara startelvan utan även utespelare 11,12, 13, 14 är av samma läggning. Och där behöver vi då kanske utveckla de defensiva bitarna både individuellt och kollektivt. Och det är mitt ansvar.

Känner du att du har en “felbalans” i truppen?
– Allt beror ju på vad du som tränare och klubb vill, för att få det ena så kanske du måste betala priset i den andra änden. Det är ingenting som “ooops nu blev det ett väldigt offensivt lag här, shit..” utan det är ju någonting som man väljer och skapar genom en process och strategi. Sen får det inte gå till överdrift nånstans, allting kommer tillbaka till resultat.

Ni spelar allsvenskans kanske mest underhållande fotboll, när det stämmer. Känner du att du har ett ansvar att bevara det sättet att spela?
– Jag kom ju in en period där det var uttryckt att man skulle fortsätta på inslagen väg och försöka utveckla spelidén. Den skulle inte heller gå stick i stäv med det som hade varit. Det var en stor del i rekryteringen av mig. Självklart är det mitt jobb att försöka förvalta ett fint arv och också utveckla det. Och i och med att rekryteringen var noggrant utförd så finns det ingen motsättningen i den väg jag känner att jag vill gå i förhållande till den inslagna vägen.

Är Malmö mer ”Zlatan-fierat” än andra klubbar du jobbat i? Det vill säga att alla inspireras av honom, vill spela den fotboll han spelar och har en annan mentalitet?
– Det är möjligt att det är så. Men han är väl den genom hela Sveriges fotbollshistoria som står för det vackraste av allting. Det finns teknik, det finns spelförsåelse, det finns kraft och det finns personlighet. Det finns ju något hos honom som kan attrahera oavsett vad man gillar när man ser på en fotbollsspelare. Tekniska, taktiska, styrkemässiga, det finns ingredienser hos honom som kan attrahera vem som helst. Och en stolthet naturligtvis över att han har sina rötter här och är uppvuxen här.
– Det är klart att han är en del av tidens tand och det är ett ledarskap som är lite under förändring. Allt detta med total öppenhet och att man kan uttrycka sig hur man vill egentligen, och det enda som sker är att någon läser det, tänker ”intressant läsning”, och går vidare utan att reflektera mer över det.
– Detta ska hanteras ur ett ledarskapshänseende. För tio år sedan kanske man hade rivit upp himmel, jord och helvete och allting för ”sådär säger man inte!”. Det ställer krav på mig och eftersom att jag nu har gått igenom till och med generationer i mitt tränar och ledarskap så kräver det naturligtvis att man anpassar sig.

Du gillar den ”mentalitetsförändringen” va?
– Ja, det attraherar mig på något sätt, att läsa igenom vad som är tidens tand och vad som är personligt. Och sen i sin tur hantera de individerna som är uppvuxna med det här. I grund och botten är de fortfarande törstande efter utveckling och behöver bli vägledda av mig och utvecklade av mig. De förväntar sig det. Sen hur man hanterar individen, det är där nyanserna finns. Det ska hanteras ledarskapsmässigt på ett balanserat och medvetet sätt.

Det var längesen Sverige hade en storklubb som år efter år vann allsvenskan och tog sig ut i Europa. Tror du det är möjligt att i dag skapa ett lag som är det IFK Göteborg var på 80- och 90-talet?
– Absolut. Malmö är absolut en klubb som har möjlighet att göra det. Det krävs en långsiktighet framför allt och ett strategiskt arbete över lång tid, då tror jag att det går. Och det har inte så mycket, i alla fall inte initialt, med budget att göra. Utan det har med arbetssätt och metodik att göra. Då tror jag att vi har möjlighet.

Inte med budget? Alla säger alltid att det handlar om mer pengar för att kunna utmana resten av Europa.
– Nej, jag tror inte det, inte initialt. Det handlar om att ha den arbetsmetod som är bäst. Strategier som är bäst genomtänkta. Skulle det vara så att det handlade om pengar så skulle till exempel Gefle inte vara i närheten av storklubbarna i Sverige, men det är de. När man har ett arbetssätt som är precis likvärdigt som ett annat lag, då, först då, gör pengarna skillnaden.

Hur långt ifrån är Malmö FF ifrån att ha det arbetssättet i dag?
– Det är ju den intressanta utmaningen att skapa en sådan systematik och ett sådant arbetssätt. Det är klart att vi strävar efter det. Jag tror att vi som i allt annat kan utveckla allt.

Jo jo, men hur långt ifrån är ni? Är ni Sveriges ledande klubb i detta avseende?
– Jag är uppvuxen med jantelagen. Och jag vet hur gemene man tänker och säkert FotbollDirekts läsare också. Och de andra som jag hyser väldigt stor respekt för – utöver läsarna – det vill säga mina kollegor och så.
– Och att säga att vi har ”the way of working”, då tycker jag det lyser igenom ganska tydligt. Det är många klubbar som jobbar riktigt, riktigt bra och som vi kan lära oss av också.

Vad lärde du dig av mötena med Dinamo Zagreb, som resursmässigt tävlar på en helt annan nivå än Malmö FF?
– Det var ju som att se något vackert ute på stan och gå in på samma café under någon timma. För att verkligen förstå vad det vackra kommer ifrån, hur det förbereds under morgonen och hur det hanteras i vardagen, och vad man stoppar i sig och så vidare så krävs det ju att man tar del av det och lever närmre inpå under en lite längre tid. Och det gjorde inte jag med Dinamo Zagreb. Men det som var fasaden var väldigt fint, och jag tror att där skulle man kunna lära sig mycket om man klev in bakom fasaden.

Var det en uppenbar skillnad?
– Egentligen inte, men å andra sidan, är det någonting i dofter och nyanser som man upplevde med den klubben, och de nyanserna kanske man förstår först när man lär känna den bättre.

Vad har du för framtidsdrömmar som tränare?
– Jag är fortfarande i en utvecklingsfas och har väldigt mycket att lära. Jag lär mig varje dag här, och det är väldigt viktigt för mig, att jag är i en verksamhet som utvecklar mig också. Inte bara att jag ska utveckla andra. Det är helt underbara upplevelser att gå in på stadion här. Jag är stolt över att vara här och hoppas att jag får vara här länge, det är min grundinställning.

Du har tränat två av Sveriges största klubbar vid en, i den här branschen, relativt ung ålder. Alla spelare drömmer alltid om Real Madrid och så vidare, drömmer du om att träna storlag ute i Europa?
– Nej, egentligen inte. Jag känner att jag vill utveckla mig såpass mycket att jag ger spelarna en känsla av att “det är precis här jag vill vara, jag vill inte vara någon annanstans för det här är det bästa stället jag kan vara på” ur deras utvecklingshänseende, bortsett från alla upplevelser man får tillsammans med publiken här.
– Det är egentligen det som driver mig. Det är min passion och låga som driver mig. Och inte att det är någonting externt som behöver hålla min låga fladdrande. Så faktiskt inte, jag funkar inte så.

Du vill inte träna på så hög nivå som möjligt?
– Innebär det att min passion och låga känns som den känns nu, då har jag ingenting som behöver säga nej. Men är det så att jag måste göra avkall på min låga och min passion för att det ska bli en förutsättning att träna någon annanstans, så skulle jag absolut inte ta det, not a chance.

Så det finns alltså inte…
– Ja, jag vet, det är många som bara “vafan säger du för nånting?”. Men så är det.

Med all respekt, du kanske inte direkt är Real Madrids förstaval i nuläget, men kittlar inte tanken på att jobba med världens bästa fotbollsspelare?
– Det handlar om att jag måste ha min lyster i min passion och min låga som är brinnande. Och att jag känner att jag kan motsvara de förväntningar och krav som finns, och utveckla spelarna… då, varför inte? Men det är ingenting som driver mig.
– Det som driver mig är att utveckla individer och göra det så bra som möjligt och gärna att de spelarna är bäst i världen, men det kan vara här i Malmö FF.

Kan man då säga att du, ifall erbjudandet någon gång skulle komma, inte kan se dig som en landslagstränare där man inte jobbar kontinuerligt med spelarna varje dag?
– Jag är svensk. Jag älskar Sverige. Och… ehm.. det är, om man svarar på frågan på det sättet så förstår du nog vad jag egentligen menar, med allt vad det innebär.