• Publicerat 25 januari, 2012
  • Skrivet av Redaktionen
  • 0 Kommentarer

TALANGKOLLEN 16 år gammal tränade han med ett allsvenskt lag.

 

TURIN. – Jag är väldigt troende och går i kyrkan varje söndag. Jag tackar gud varje dag för jag får chansen att vara här i Italien och leva min dröm.

Och nog lever han drömmen allt, Carlos Garcia Ambrosiani. Han debuterade i Djurgårdens pojkallsvenska lag när han var 13 år, tränade med a-laget vid 16 års ålder och nu, nyss fyllda 19 år, är han en av de ledande spelarna i Juventus primavera-lag. Som om det inte vore nog tränar han emellanåt med världsstjärnor som Andrea Pirlo, Giorgio Chiellini och Claudio Marchisio i Juventus a-lag. Vid sidan av det är han lagkapten i P93-landslaget.
– Jag var uppe och körde med a-laget för ett par veckor sen. Det är mest när det kommer skador och sådant som de plockar upp spelare från primaveralaget, säger Carlos när Fotbolldirekt träffar honom i centrala Turin.

Juventus leder Serie A och har massvis av stora stjärnor i truppen.
– Det är otroligt stort att träna där. Bara att få träna tillsammans med spelare som Pirlo, Del Piero, Chiellini, Marchisio… man kan göra listan hur lång som helst. Man kanske inte tänker på det just då men sen i efterhand när man tänker efter så är det ganska stort.

Hur är de då?
– Man tror ju att de är helt annorlunda än alla andra men det är de inte. De är vanliga grabbar, förutom att de kanske tjänar lite mer än en annan, säger han och skrattar.

Det måste väl ändå vara med en annan respekt du pratar med Del Piero än någon lagkamrat i primavera-laget?
– Du ställer dig ju inte och börjar käfta emot Del Piero på träningen direkt. Och just Del Piero är helig i Juve. Ingen går in riktigt hårt på honom under träningarna, ingen vill skada honom.

Hur stor skillnad är det på kvalitén i a-laget jämfört med det lag du spelar i?
– Det har väl sex spelare som var med och vann VM för 5-6 år sedan så det är klart att det är ytterligare en division på spelarna där. Det är mest att de har sådan koll på läget och alltid vet vad de ska göra med bollen redan innan de får den. Det ser så enkelt ut när Pirlo spelar, han slår aldrig bort en boll. Han och Diego, när han kvar var, är de två bästa spelarna jag mött.

——
Carlos växte upp i Bromma med en pappa från Nicaragua och en mamma från Sverige. Han började spela fotboll i Ängby innan han handplockades av Brommapojkarna vid åtta års ålder. Han lämnade för Djurgården vid 13 års ålder för spel med tre år äldre spelare och sen följde stadslagsuttagningar, elitpojkläger och pojklandslagsspel på löpande band.

Garcia lämnade Djurgården januari 2010 efter långa förhandlingar där han bland annat hade tackat nej till Juventus en gång tidigare.
– Jag var och tränade med Juventus under sportlovet och de ville ha över mig till sommaren 2009 men Djurgården sa att de ville satsa på mig och att jag skulle få chansen i a-laget så jag valde att stanna.

Även Tottenham ville ha honom.
– Deras scout tog kontakt med min agent Martin Klette efter en match i U21-allsvenskan och jag var över där och tränade. Det gick väldigt bra men i Juventus kändes det som att allt var på en helt annan nivå. Sen lockade också det sociala i Italien. Jag pratar ju spanska sen innan och har lite av den kulturen i mig. Jag har aldrig varit ett stort fan av engelsk fotboll utan föredragit spansk eller italiensk.

Istället för att lämna fick han börja träna med Djurgårdens a-lag. Ett stort steg i karriären.
– Det var stort för mig att vara uppe och köra med Djurgårdens a-lag varje dag. Allt mest rullade på, det var som att jag red på en framgångsvåg just då. Jag trodde att steget upp till a-laget skulle kännas mycket större än vad det gjorde när jag väl var där. Och Zoran Lukic var tränare och han snackade mycket med mig och trodde på mig mycket. Också Göran Aral som var i Djurgården hade jag en god relation med. Egentligen hade jag redan bestämt mig för att besöken hos Tottenhamn och Juventus bara skulle vara provträningar för att få lite erfarenhet och se hur det var utomlands.Tanken var att jag skulle stanna i Djurgården i alla fall hela säsongen ut.

Garcia fick dock löften som inte uppfylldes. Vilket ledde till att han tillslut bestämde sig för att lämna Djurgården för Juventus.
– För det första så efter sommaren där i Djurgården så försvann både Göran Aral och Zoran Lukic som var de som kanske trott på mig mest och de som hade lagt upp en framtid för mig i Djurgården. Sen kände jag mig lite bortglömd i Djurgården under hösten. Mitt mål hade ju också varit att debutera i allsvenskan. Personer i Djurgården hade sagt att ”Carlos, i år kommer vi låta dig debutera och nästa år spela regelbundet" och så vidare. Sen blev det ju inte så.

Djurgården fick kvala sig kvar i allsvenskan den säsongen.
– Det gick väldigt dåligt och vi fick ju kvala tillslut. Det kanske inte var rätt läge att låta en 16-åring debutera. Men det i kombination med att jag kände att det var dags fick mig att ta beslutet att gå till Juve.

Om du hade fått chansen i Djurgården, hade det ökat deras chanser att behålla dig?
– Ja, absolut. Hade jag kanske fått chansen så hade jag säkert tänkt annorlunda sen.

Så det påverkade din flytt?
– Ja, lite gjorde det det. Sen kanske det låter konstigt att man är 16 och är besviken på att man inte fått debutera i allsvenskan men jag kände att jag hade kört där hela året och att jag inte skulle gjort bort mig om jag hade fått spela.
– Men återigen, det kanske inte var rätt läge, jag förstår ändå tränaren.

Du förstår tränaren beslut mer nu än du gjorde just då, kanske?
– Ja, så är det nog.

I dag är inga personer från den tiden kvar i Djurgårdens ledning och Garcia har en bra relation med sin förra klubb.
– Jag har bra kontakt med Djurgården nu och när jag är hemma över sommaren och så brukar jag hålla igång och träna med dem. De har sagt att jag alltid är välkommen vilket gläder mig.

När han flyttade till Juventus primavera-lag var han yngst i truppen och kom till ett mycket talangfullt lag.
– Det var en väldigt bra årgång, deras 89-90 som jag tränade med då. Bland annat Giovincos lillebror, Immobile som spelar i Pescara nu, och flera andra spelare som hade debuterat i Serie A. De flesta spelar i Serie B nu. Teknikmässigt och hur de tänkte på planen var en annan nivå om man jämför med Sverige, till och med Djurgårdens a-lag.

Juventus primavera-lag håller alltså allsvensk klass?
– Jag tycker vi är smartare och tekniskt bättre. Sen kanske just allsvenskan är lite mer fysisk. Men jag tror vi hade klarat oss bra där.

Juventus primavera-lag leds av tidigare Serie A-tränaren Marco Baroni och toppar serien med bara två förluster på 15 matcher.
–  Tränaren roterar ganska mycket. Vi är 15-16  spelare han roterar på. Men av mittbackarna är jag den som har spelat mest.
– Rent individuellt var truppen nog starkare förra året men det gick inte alls lika bra som det går i år. Det är fyra stycken som spelar med Italiens U19-landslag så det är klart att vi håller hög klass.

Är du en av de bättre?
– Vi är ganska jämna allihopa. Men får man spela regelbundet så finns det väl en orsak till det. Vi byter i princip uppställning i varje match så det är svårt att säga.

Hur ”känd” är du i staden?
– Det händer att inbitna Juve-supportrar kommer fram på stan, men det är inte så ofta. Primavera är ju ganska stort här i Italien. De flesta av våra matcher visas på TV och det är artiklar om oss i tidningen och referat och spelarbetyg så det är klart att en del känner igen oss. Vi har rabatt på mycket klädaffärer i stan och andra fördelar. Jag tror att det är svårt att förstå i Sverige hur mycket fotbollen betyder här nere.

Garcia har kontrakt till 2015 och får spela primavera-fotboll även säsongen 2012/13, men det är något han helst slipper.
– Jag känner lite redan nu att från och med nästa år vill jag spela seniorfotboll. Sen om det är Serie A eller Serie B eller någon annan serie någon annanstans, det får jag ta itu med sen. Men jag har ändå spelat två år i primavera och känner att det är dags.

Kan det bli aktuellt med allsvenskan?

–  Jag vet inte, det får jag ta tag i sen till sommaren i sådana fall och besluta det då. Men just nu känns det som jag vill vara kvar här i Italien. Här syns jag med både för Juventus och andra klubbar i Italien. Så en utlåning till ett annat lag i Italien känns mest aktuellt.

Om det ändå skulle bli allsvenskan, är det Djurgården som gäller då?
– Svår fråga. Jag är ju djurgårdare men jag kan ju inte utesluta alla andra klubbar bara för det. Djurgården skulle vara mitt förstaalternativ men jag stänger inga dörrar.
– Men jag försöker följa Djurgården så mycket om möjligt. Jag kollar intervjuer och referat och derbyn streamar jag.

Text: Mårthen Bergman