Talangkollen: Alexander Milosevic

Fotbollsverige.se intervjuar framtidens svenska stjärnor

Den första i en serie intervjuer om unga svenska framtidshopp. Fotbollsverige.se har scoutat i talangbanken och har hittat en mängd intressanta namn. Först ut en mittback som kastades in i hetluften direkt – AIK:s Alexander Milosevic.

STOCKHOLM. Det var 1 februari i år som Alexander Milosevic, 19, presenterades som nyförvärv i AIK. Kontraktet skrevs till fyra år och han lämnade Vasalunds IF i division 1 där han spelat sedan han var åtta år. När intresset från AIK blev känt var det enda valet.
– Jag hade kunnat spela kvar i Vasalund, men hade ändå varit där i elva år. Fotbollskarriären är inte så lång som vanliga jobb så det känns bra att gå vidare. Jag ångrar inte att jag är här, säger Alexander Milosevic till Fotbollsverige.se.

Hur kom det sig att du började spela fotboll?
– Jag vet inte riktigt. Farsan var gammal fotbollsmålvakt och jag har alltid följt med på träningar och matcher, sprungit runt där och suttit med på bänken. Sen har väl bara intresset växt och nu så är jag här.

“Inte riktigt min grej att gå upp fem”
Pappan spelade med klubben FK Radnicki i serbiska högstaligan och ett tag med Assyriska i Sverige. Han kom hit för att spela med Plavi team, “det blåa laget”, som hämtade flera spelare från Serbien.
– Mest bara gamla avdankade spelare. Nebojsa (Novakovic) har sagt att han vill avsluta sin karriär i Plavi team, säger Milosevic.

Alexander Milosevic valde att gå all-in med fotbollen och hoppade av Löfströms gymnasium i Sundbyberg redan i andra ring för att enbart spela fotboll.
– Jobba, det är inte riktigt min grej att gå upp fem på morgonen och jobba till fem. Det är inte jag. Nu tränar jag på morgonen och spelar matcher, det är en dröm som jag lever och som jag alltid velat leva.

Det började på en idrottsplats i en förort i norra Stockholm, närmaste granne med mer ökända Rinkeby. Alexander Milosevic, då fem eller sex år gammal, började spela med Rissne IF och sedan med Vasalund. På träningsläger var han rumskamrat med Yussuf Saleh när han spelade i AIK. Saleh bodde i Hallonbergen och de kände varandra sen innan. På fritiden hängde kompisgänget på planen i Rinkeby.
– Jag är uppvuxen i Rissne. Hängde på idrottsplatsen och kickade boll. Så hade jag många kompisar i Vasalund som bodde i Rinkeby så det blev att vi spelade där. Där är det fotboll hela tiden. Men jag har bott kvar i Rissne tills nu när jag fick lägenhet i Solna av AIK.

Favoritlaget har alltid varit Manchester United och idolen hette som för så många andra David Beckham. Numera studerar han Serbiens lagkapten Nemanja Vidic under Uniteds matcher tillsammans med lagkamraterna Niklas Maripuu och Kevin Walker som även de håller på laget.

Finns det någon i laget som håller på Liverpool då?
– Ja, Christoffer Eriksson men han vet ju för fan inte ens när matcherna är. Om United torskat påminner han om det dan efter, men om Liverpool torskat säger han inget, vadå har Liverpool haft match?

Han får en del kommentarer för att han inte tagit körkort än, men eftersom de bor tio spelare i samma hus får han skjuts till träningarna. Men han förnekar att det skulle vara tal om något korridorsliv.
– Ingen vet än vilken dörr jag bor i exakt och jag orkar inte lägga till namnet på dörren heller. Det är bättre så, annars kanske nån kommer förbi en fredagkväll, säger han på skämt.

Nobbade Djurgården
AIK var inte enda klubben som visade intresse. Djurgården fick nobben då de erbjöd provspel, men de var inte heller de enda som försökt knyta till sig mittbacken, som tidigare spelat både mittfältare och forward. Provspel som forward med Celtics ungdomslag gav tre mål på två matcher, men landet kändes inte rätt.
– Jag kände att Skottland inte riktigt var något för mig. Grått, man bodde så långt ifrån allt och maten där borta var inte skön, säger Milosevic.

Sedan kunde han valt att åka ner till Fiorentina, men magkänslan sa åt honom att stanna i Sverige och utvecklas i lugn och ro med närhet till kompisarna, inte bara tänka fotboll.
– Här kan jag om träningen går dåligt ringa några kompisar och hänga med dem. Jag slutar tänka på det dåliga, går vidare och till slut släpper det. Är man lycklig utanför planen så är man lycklig på.

Skillnader i spelet mellan Sverige och Skottland?
– Tempot var lite snabbare där men jag tyckte att vi i Sverige var mycket mer bollskickliga, iallafall i juniorlaget jag spelade med i Vasalund. Men i Celtic var det ingen som vek sig i en duell – bara in med dobbarna före. Sverige kändes som bästa alternativet för mig och nu spelar jag i AIK så jag har inget att gnälla över.

Hoppas på U21-landslaget
Hittills har Alexander Milosevic spelat åtta matcher med Serbiens U17-landslag, varav fem varit från start. Efter ett läger på Bosön blev det sedan debut med Sveriges U19 i La Manga. En match de förlorade mot Portugal med 3-1.
– I Sverige är det kanske lite svårt i början. När de inte har koll på alla spelare i Sverige kanske de kollar mest på storklubbarna och missar spelare i Vasalund. Jag tror U21 har EM-kval i sommar så om jag fortsätter på den inslagna vägen och spelar bra så kanske, kanske, säger Milosevic.

– Jag spelar ju fotboll för att en dag bli proffs utomlands. Nångång i min karriär vill jag testa på hur det är där. Jag tror italienska ligan skulle passa mig, den verkar skön att lira i. Men man måste tänka på var man är just nu och jag är här i fyra år och vill vinna massor med AIK. Jag har ingen brådska härifrån. Men det är klart att Patrik Andersson (scout för Manchester United) alltid är välkommen att komma och kolla, fortsätter han.

Om debuten
Redan i Allsvenskans andra omgång fick Alexander Milosevic chansen att starta för AIK hemma mot Mjällby. Per Karlsson gick sönder i premiären mot Djurgården och sedan dess har Milosevic startat samtliga matcher fastän Karlsson är tillbaka. Han valdes till matchens lirare men debuten blev lika minnesvärd på grund av en karatespark han fick i huvudet och som lämnade sår i pannan. Att han fått blodad tand går inte att ta miste på.
– När vi spelar på Råsunda så är det nästan omöjligt att släppa in mål. Att försvara framför Norra stå känns som en vägg. Vi kan inte släppa in mål. Det är mer runtomkring också, media hela tiden och typ 8 000 på ståplats som hejar fram en, så man måste vara stark mentalt, säger Milosevic.

– Jag har alltid trott på mig själv och vetat att om jag presterar på träningar så kommer jag få chansen. Om man kommer dit, är tyst och inte säger nåt, då kanske de tänker att han är bara glad att vara här. Jag är inte den typen.

Vad händer det för bus i ert omklädningsrum?
– Det händer hela tiden att nån får liniment i kalsongerna, många som råkat ut för det.

Vem är värst?
– Kenny Pavey, han är en riktig skojare.

På planen kan han verka lite galen ibland. Hur är han utanför?
– Han är lugn när tv-kamerorna är på. Nej men det är underbart att se honom komma ut på planen, tacklingarna och kampen. Han får med sig hela laget, men ibland blir han galen och gör konstiga saker.

Är det tillåtet att gå ut och ta en öl ibland?
– Om det är fredag och vi vet att det är träning imorrn, då är det inte så bra att gå ut. Men är vi lediga, visst då kan det vara okej att gå ut och ta en. Det beror på hur fotbollen går också, om man ligger sist i serien ser det kanske inte så bra ut om man går ut och festar.

– Men jag gillar inte öl. Jag är en kolakille, fortsätter han.

Du vet att det där kan missuppfattas?
– Coca-Cola! Coca-Cola, säger han och ler.

Text: Mathias Asplund